Jag gjorde en intervju med mig själv om att bli förälder

Var det som du trodde att det skulle bli förälder?
Både ja och nej. Det går nog inte riktigt att föreställa sig hur det är, särskilt inte i början. Även om det var tufft i början var det på en gång på något sätt väldigt självklart. Nu är Alva med oss och livet kretsar kring henne. Punkt. Med det inte sagt att ”mamma-identiteten” kom direkt. För mig har den vuxit fram successivt. Jag trodde jag skulle vara oroligare och inte ha någon koll. Jag kände aldrig riktigt så. Jag litade på mig och Jens direkt och ansåg att vi hade rätt oavsett välmenande råd hit och dit. Inte så att vi visste allt om allt men jag litade på att vi tog rätt beslut och gjorde bra val. Så svaret är – det var mer självklart än jag trodde.

Var det något som hände eller som du kände som du inte hade räknat med?
Känslorna var så många och olika hela tiden att de är svåra att sammanfatta. En mer konkret sak var att jag var så jäkla nervös för att gå ut med vagnen. Tänk om hon skriker? Det var som värsta tänkbara scenariot av någon anledning. Det hade jag inte räknat med. Jag är glad över att jag fick barn på sommaren och kunde amma utomhus. Annars hade jag väl inte vågat mig ut på veckor. Hej kontrollbehov. När Alva plötsligt sov hivade vi bara ner henne i vagnen utan att behöva ta på ytterkläder och väcka och sprang ut. Lite komiskt i efterhand. Har ju med tiden insett att jag inte har något skrikbarn ens. Amningen har varit superviktig för mig. Jag var gravid med inställningen att går det så går det annars kör vi flaska. Sen fick jag barnet och ville plötsligt till varje pris helamma – och gjorde det. Är skitglad för det. Och lite förvånad.

Var det något som inte hände?
Jag trodde inte en skulle ha tid att städa/plocka undan. Alls. Och jag vill ha fint hemma. Vi har exakt samma status på hemmet sen innan Alva kom. Vi har mer välstädat än folk utan barn och har fått förvånande kommentarer om det. Jag var även inställd på och orolig för att inte få sova på månader. Har typ aldrig ammat på natten och har fått sova jättebra. När Alva var två veckor sov hon från 22 till 04 ungefär. När hon var en månad sov hon mellan 22-06. Idag är hon 7,5 månad och sover mellan 21 och 07.30 ungefär. Under några veckor runt 6 månader hade hon en del uppvak och vi fick klappa på rumpan och söva om, men nu är det som vanligt igen. Jag trodde även alla barn hade problem med magen i början och var rädd för kolik. Jag trodde generellt att små barn skrek en hel del. Men allt sånt slapp vi alltså!

Bästa bebisprylen att ha hemma?
Babynest! Då kan bebisen somna i det var som helst och bäras till sin eller i vårt fall föräldrasängen – och sova där tryggt. Funkar även med vaken bebis på köksbord (under uppsikt), badrumsgolv etc. Inotyol mot röd rumpa. Babygym.

Mest onödiga bebisprylen då?
För oss blev det bärsjal. Vi använde den typ tre gånger. Den kändes krånglig och istället använde vi bara bärselen.

Hade du bestämt dig för hur du skulle göra med en viss grej för att sen ändra dig när bebis kom?
Ja herregud. Bebisen skulle sova i egen säng från dag ett, bebisen skulle inte amma sig till sömns (haha, for real?), bebisen skulle vara nöjd och se på när jag tränade, jag skulle göra massor med egen barnmat. Och så vidare. Cirka allt blev det motsatta. Alva sov i babynest mellan oss till att hon var sex veckor, sen i babybay bredvid Jens och sen i spjälsäng, från cirka fyra månader. Nu sover hon i en vanlig 90-säng för att hon stökar runt så mycket att hon väcker sig själv i spjälisen. Hon ammar fortfarande till sömns, en gång har jag tränat ett helt pass med henne med och hälften av det hon äter är burkmat. Dock gillar hon ju vår mat/hemgjord mycket mer (vad hade du själv helst ätit?), liksom smakar på den maten på ett annat sätt, så ska verkligen laga mer eget.

Vad önskar du att någon hade berättat för dig innan?
Att alla inte rasar i vikt av att amma. Det spelar ingen roll om en var smal och vältränad innan. Jag har ömsom jobbat bort mina kilon och ömsom bara väntat. En ny erfarenhet för någon som alltid varit smal och kunnat äta vad som helst. Önskar att min barnmorska inte hade peppat mig sååå mycket att gå upp i vikt. Att liksom inte applådera varenda kilo som så himla välbehövligt. Det var knäckande att gå på restaurang i gravidkläder på vår bröllopsdag när Alva var sex veckor tyckte jag. Dock märktes det ju på själva formen av kroppen att jag tränat en hel del innan. Idag har jag midja igen och mina vanliga kläder. Tack gode gud.

Vad stör dig mest hos andra föräldrar?
Ganska mycket faktiskt. Men det är ju tabu att störa sig på andra föräldrar. Men jag irriterar mig ändå på föräldrar som inte tar reda på fakta eller tänker själva, som gör saker av slentrian eller för att alla andra gör så. Jag blir provocerad av föräldrar som medvetet eller omedvetet tvingar in sitt barn i en stereotyp könsroll. Och föräldrar som tar in sina små nyfödda (i tjock overall) på Åhléns mitt i värsta RS-säsongen förstår jag mig helt enkelt inte på.

Vad tror du andra föräldrar stör sig mest på hos dig?
Min bacillskräck. Mitt ständiga tjat om att tvätta händerna. Att Alva inte får dela leksaker utan alltid har sina egna med. Åker ju ogärna kommunalt eller storhandlar med Alva av samma anledning (i alla fall inte en måndag klockan 17). Jag tror det irriterar folk, hur mycket jag anpassar mig efter henne. Just nu tycker jag det är mycket ”inte ändra livet så mycket utan låta barnen hänga med bara”. Själv tycker jag inte en ska försöka få ett barn om en inte är beredd att göra stora förändringar och uppoffringar. Att tycka så verkar irritera en del.

Nu är jag nyfiken på vad ni svarar på ovan frågor! Jag utmanar Egon, Schmarro, Josefin Knave och Familjen Kling! Sen kan vi bara vänta på att Vi Föräldrar ska ringa och vilja köpa.