Det är inte lätt att göra rätt. Om fars dag, snurrkjolar och garage.

I söndags var det Fars dag i Sverige. (Och andra länder? Har inte så noga koll på vilka). Både mors dag och fars dag tycker jag är utmärkta dagar att prata om föräldraskap och jämställdhet på. Tyvärr handlar dagarna mest om att konsumera presenter. Jag vill minnas att det förr räckte med att rita en teckning och baka en tårta och framför allt var det barnen som ordnade med firandet. Nu känns det snarare som en dag där par med barn ska köpa dyra presenter till varandra. Alva är ju inte så gammal än, tre år, men jag hade tänkt involvera henne genom att låta henne måla en teckning till Jens. Dock är hon inte så bra på hemligheter och tiden var knappt så det slutade med att jag ordnade med en present själv, jag med. Men tillsammans bakade vi bröd och dukade till frukost på morgonen. Jag kravlade mig därmed för ovanlighetens skull upp före Jens som fick frukost och en te-kalender av oss. 24 luckor med ett nytt te i varje som jag tänkte att vi kan dricka ihop på kvällarna i december. Det blev alltså en present från mig till Jens, snarare än från Alva och hoppsan så blev det som jag egentligen tänker att det kanske inte borde vara.

IMG-1366

Jag är väldigt tacksam och lycklig över att ha fått barn med Jens. Han ställer alltid upp för mig och Alva, sin familj, och vill att alla ska ha det bra. Han drar ett jättelass med nattningar och samsovning (”jag somnar om så lätt!”), lagar nästan all mat och låter nästan alltid mitt jobb och mina kompisar komma före. Han vill att jag ska få göra det jag tycker är kul. Jag som har högre krav än honom på det mesta. Han har ett tålamod av guld och är fantastisk på att följa med i Alvas lek och att involvera henne i allt han gör. Han anstränger sig alltid för att göra det där lilla extra för oss. Han är en fantastisk pappa och man. En väldigt bra person att leva med.

Efter frukost åkte jag och Alva till stallet och hade det som vanligt urmysigt. Hon stolpade runt som en liten champinjon i sin ridhjälm och alla vuxna tyckte hon var så himla söt. Hon leder ut Dacke på stallbacken själv nu, kratsar hovarna och kan flytta honom om han står i vägen. Det är så fint och gulligt! Ibland slår det mig att det är skönt att hon är tjej. Hon kommer aldrig att få sitt hästintresse ifrågasatt av sitt kön. (Inte av mig såklart men av andra!) Vilket däremot tar oss vidare till en annan grej.

IMG-1273

I julklapp har hon önskat sig ryktborstar i en rosa låda. Ingen aning om varifrån detta kommer. Varken detta med rosa eller att man kan ha en ryktlåda. Fascinerande och lite skrämmande hur mycket de snappar upp som omöjligt har kommit från föräldrarna. Jag har verkligen grubblat på varifrån detta med rosa kommer. Jag antar att det är förskolan (nästan alla barnen är väldigt mycket klädda enligt normen t ex) och Barnkanalen som väl är helt okej men normkritiskt vet jag inte om man ens med en gnutta ansträngning kan kalla utbudet? Tycker det finns mycket skräp. Men självklart ska Alva få en ryktlåda i rosa om det är vad hon vill ha. För även om det grämer mig hur barn tvingas in i snäva mallar är jag allergisk mot att ”tjejalternativet” alltid ska vara det sämre alternativet. Att vara tjej ska vara sämre. Det är inte alls lika problematiskt med flickor i jeans, keps och blå och svarta kläder som med pojkar i klänning, med långt hår och rosa. Suck. Så rosa är en bra färg! Men för det så vill jag såklart ändå visa Alva att det finns många sätt att vara både tjej och kanske prinsessa på. Men i helgen fick Alva på tal om rosa också sin första ”snurrkjol”. En rosa kjol med tyll som flyger när man snurrar. Alva blev så glad. Jag tror alla barn skulle bli glada för en färgglad snurrkjol. Ändå måste jag medge att jag nog inte köpt den om Alva varit en pojke. Som alla andra säger har jag på tungan att ”Jag skulle inte köpa det men vill han ha en sån kjol är det klart att han få det”. Men hur kan en pojke vilja ha en sån kjol om han inte vet att det är ett alternativ? Det misstaget tycker jag många gör. Jag som förälder måste ju presentera det för honom! Vi har inga sådana planer men skulle vi få ett barn som är pojke lovar jag att presentera snurrkjolar för honom.

IMG-1367

Resten av helgen stavades till stora delar garage. Jag är SÅ trött på detta garagebygge. Jag tycker det slukar all vår tid nästan. Vi började i april med att gjuta grunden och vi är fortfarande inte klara med bygget. Vi har inte precis jobbat ihjäl oss under sommaren och sommarlovet och får stå ute desto mer i november med pannlampa och frusna händer. Eller det är Jens som gör det. Jag får axla rollen som den ofrivilliga hemmafrun och laga frukost, lunch och fika, diska, tvätta och ta hand om barn. Det är ett arbete lika uttröttande som garagebygget och jag sänder en tanke till alla ensamstående föräldrar där det inte dyker upp en till förälder när dagen går mot kväll som lagar middag och nattar barn. Och nu tänker ni säkert som jag att herreguuud vad stereotypa de är! Och jag svarar som någon som inte delar på föräldraledigheten gör (vi delar dock exakt lika på den!) att det passar inte vår familj att göra på det sättet. Så fast att alla är så unika – så gör nästan alla likadant ändå. Märkligt va.

FD03B760-159E-4597-9EED-9F90B2FC926D

I vårt fall handlar det om lika delar fysik som intresse. Jag kan inget om att bygga garage, jag är helt ointresserad och jag får ont av att klättra runt och spika i omöjliga vinklar. Jens däremot tycker det är superspännande, kan mycket och är lika seg som kola. Jag säger åt honom att han måste lära Alva allt han kan. Kanske kommer hon inte vara intresserad ändå men jag vill att hon ska få möjligheten. Och hon har varit med mycket kring garaget och jag har tagit bilder av dem när de ”hjälps åt” som vi kan titta på sen. Själv tänkte jag symboliskt snickra ihop någon enklare grej. Zzz.

Jag och Alva sysselsatte oss inte bara med hushållsarbete när vi inte var i stallet medan Jens och hans pappa snickrade utan drog även upp de sista morötterna, plockade hallon (!) och skyddade de sista växterna mot frosten. Pelargonerna står i vinteride sedan några månader och jag hoppas att vår fina Astrid Lindgren-ros ska klara sig utomhus men med extra täcke. Pappa var ute hos oss i söndags också och jag och Alva bakade sockerkaka till alla fäderna: pappa, morfar och farfar. Kakan gick åt till sista smulan. Det blev söndagskväll och jag lämnade med varm hand över matlagning och barn till Jens. Han hade ju inte precis haft lugna dagar själv ute med garaget men finns det alls något som gör en lika trött som heldagar med barn? Jag kan i alla fall inte komma på något. Det är nånting med tempot, det oförutsedda, att samtidigt axla så många olika roller som förälder, lekkamrat, projektledare mm och var lika ansvarsfull som rolig, följa leken och säga nej ibland och ja ibland.

IMG-1335

Sensmoralen med det här inlägget? Att det är svårt att leva som man lär i ett patriarkat där även kapitalism ingår som en liten side sådär?

 

3 reaktioner på ”Det är inte lätt att göra rätt. Om fars dag, snurrkjolar och garage.

  1. Ja men precis, det handlar ju om att erbjuda alternativ – inte tvinga på sitt barn något. Typ aldrig sett en så lycklig Frans som när jag frågade om han ville ha en klänning och vi gick och köpte den till honom. Han har en drös med klänningar nu, som han älskar. Sen klär vi honom inte SÅ ofta i det på vintrarna pga obekvämt under overall? Men på somrarna bor han i sina klänningar. Perfekta plagget ju.

    Och för mor/fars dag har vi en överrenskommelse att vi inte köper presenter utan går ut och äter tillsammans istället hela familjen. Det är fint tycker jag.

  2. Vi har i princip bestämt att inte köpa presenter på mors och fars dag men nu blev det ändå en liten grej som jag köpte helt utan barnens vetskap. Jag ville att det skulle bli en överraskning så därför informerades inte 3-åringen, och bebisen var inte så intresserad 😉 Presenten var i alla fall ett litet spel som kan spelas i badet, så det var kanske mest en present till 3-åringen, som hon kan spela tillsammans med sin pappa.

    3-åringen hade aldrig klänning som bebis men en del andra typiskt flickiga kläder. Och dessa har jag valt att inte sätta på sonen. Han har fått ha rosa men jag har sållat bort volanger och spets. Jag skäms lite för att jag inte är mer liberal än så 😮 Men jag kommer aldrig neka honom några kläder som han vill ha när han är stor nog för att ha åsikter om det, baserat på hans kön. Klänningar kommer finnas i huset eftersom han har en storasyster (och en mamma). Dottern har kläder i alla möjliga färger, med och utan flickiga attribut, men jag undviker det allra flickigaste även till henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s