Lajvar medelklass

Det har varit några dagar fulla av någon sorts överflöd. Eller överflöd låter som att det har varit för mycket. Det har det inte. Det har varit mycket bra upplevelser, möjligheter och saker bara. Och jag har känt mig väldigt priviligerad.

Igår var vi i stallet hela familjen. Alva skulle sköta om och rida på ”sin” shettis Dacke och min nya medryttarhäst F står lämpligt nog i samma stall. Där har jag liksom ordnat det bra säg. Det var en solig men kall och blåsig morgon när vi skrittade ut i skogen. Det var speciellt eftersom det här var något jag föreställt mig sen jag var typ 15 år säkert – att jag skulle rida tillsammans med min dotter. Och nu gjorde jag det! Dacke är 24 år och lugn som en filbunke i alla lägen. F är bara 7 och med mycket mera blod i sig och såg spöken under varenda löv. Vi studsade runt och blåste upp oss medan Dacke knallade på bredvid i godan ro.

På vägen hem frågade Alva om vi ska hälsa på Lollo och Bernie snart eftersom winter is coming. Det vill säga om vi ska åka till Thailand snart (och Vings barnklubb). Vi ska alltså inte dit i år och jag tyckte genast jättesynd om Alva som inte får åka dit i vinter. Nu när hon är så stor att hon skulle förstå innan vad som skulle ske och allt, och verkligen kan längta till sol och strand. Lika genast skämdes jag dock över min egen reaktion. Tycka synd om ett barn som inte får åka till Thailand?! Vem är jag egentligen. Med sådana ideal kommer man ju uppfostra en rätt världsfrånvänd individ.

Bangtao, Thailand februari 17.

Lämpligt nog hade jag dock planerat in ett besök på Junibacken idag så jag kunde säga att däremot skulle hon få se var Pippi bor! Vi var på plats tillsammans med min bror vid öppning idag och Alva ÄLSKADE Junibacken. Lekte och lekte och lekte. Bara sagotåget blev en hemsk upplevelse på grund av var skitläskigt tyckte Alva som grät så snart vi lämnat Katthult. Det vill säga efter cirka en minut. Vi pysslade också och såg på teater och åt pannkakor. Var extremt god sylt till tyckte mamman. Sen hittade jag butiken med böcker. Magi.

Vilken otroligt fin och välsorterad bokhandel. Jag hade kunnat ägna en och en halv timma där inne (kommer gå tillbaka – ensam!) men istället blev det 20 minuter (har ändå rätt tålmodigt barn) och jag kom ut med Alvas första adventskalender för typ 250 (?!) spänn och pepparkaksformar. Tror vårt besök på Junibacken inklusive parkering gick på nästan en tusenlapp. Jag tycker det är helt vansinnigt. Det är ganska dyrt att gå in på Junibacken (160 vuxen, 140 barn över 2) och jag tänker att jättemånga familjer inte bara kan dra dit hur som helst. Det är synd att man inte får äta matsäck där inne heller utan tvingas köpa lunch för flera hundra om man är en familj. Dessutom kan man vara allergisk eller av andra anledningar ha preferenser på vad man vill äta. Men i alla fall så gick vi bara dit när förskolan har APT utan närmare budgetering. Alla vi känner och umgås med kan göra samma sak men jag vill liksom att Alva förstå att det faktiskt är lyx. Jag tycker i alla fall att det är det. Men på samma gång vill jag ju unna henne allt vi kan och inte avstå bara för att. (Alltså avstår gärna för sånt jag inte tycker är värt pengarna även om vi har dem). Men borde man det ibland?

I alla åkte vi hem fram på eftermiddagen till vårt stora, fina hus (tycker i alla fall jag), handlade på MatHem och lagade middag. När maten var klar kom Jens hem med pumpor och nu gör han och Alva pumpafigurer. Jag är så innerligt glad över att slippa efter att ha varit mamma, slav, diplomat, lektant, kock, chaufför och projektledare i 10 timmar. Ligger på sofflocket och tänker på allt det här jag skrivit om (och mer) och hur bra jag har det som kan betala för två ridande familjemedlemmar, gå på Junibacken och handla på MatHem och ändå jobba deltid och pensionsspara och åka till Thailand.

Tycker det är en jätteutmaning att lära barnet att uppskatta allt vi har och inte ta något för givet. Och att alltid inse pengars värde. Och att bara för man har råd behöver det inte vara anledning att göra det eller köpa det. Tänker ofta på det här men har inte kommit fram till någon direkt plan. Men jag växte ju upp likadant och har ju blivit en helt okej person.

Senaste selfien i min mobil. Kollar Idol på ett hotellrum och tycker till synes detta är höjden av egentid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s