Modiga tjejer och omtänksamma killar

Eftersom jag var bortrest i helgen tog jag ledig i måndags för att hänga med A en hel dag. Världens smartaste grej tycker jag för att få tanka lite mamma-barn när man inte setts på två dagar. (Älskar Sverige, vår föräldraförsäkring och min chef). Efter frukosten åkte vi till stallet och Dacke och tog en ridtur i det fina vädret. Så lugnt och skönt i stallet en måndagsförmiddag. På eftermiddagen gick vi upp i skogen och grillade korv till mellanmål (kände ändå att mother of the year-poängen började droppa in här och det känner jag verkligen inte ofta). Jens jobbade hemma och följde med upp en stund (smidigt att ha skogen bakom huset säg). A har blivit så himla modig och bra på att ta sig fram i all möjlig terräng. Klättrar över och upp på allt. Plötsligt satt hon uppe på en jättesten eller närmast en liten klippa och kikade ner på mig. Kom upp till mig mamma! Ehh hur då? Själv är jag rätt mesig med sånt där. Vill inte halka, inte sträcka mig, törs inte hoppa ner (men det är på grund av alla mina fysiska hinder inte för att jag är feg). Får hela tiden bita mig i läppen och inte ropa ”var försiktig!”, ”ramla inte!”. De som vet säger ju att man håller på mycket mer så med flickbarn än pojkbarn. Jag har så svårt att tro att jag skulle varit annorlunda om A varit en pojke men tydligen är man dummare än man själv tror när det gäller sånt här. Och jag tror på att rusta flickor med vetskapen att de är starka och snabba och modiga och pojkar med vetskapen att de är omtänksamma, snälla och så vidare. Förstärka fast tvärt om för att liksom väga upp den oerhört snäva mallen samhället annars erbjuder. A säger ofta att hon är stark och att hon är bra på saker och det gör mig glad. Har aldrig hört att hon beskriver sig själv som fin. Det är inte fel att vara fin men för flickor handlar det alldeles för mycket om det och det blir så oerhört begränsande i hela livet om man tar utgångspunkt i sitt utseende.

Lite lustigt i sammanhanget är att jag väl glömmer bort att det kanske är modigare (om man nu nödvändigt ska rangordna) att sitta själv på en häst som väger flera 100 kilo som hon gjorde samma morgon. Men det glömmer liksom den här hästmamman bort alldeles. Då hörs inte så många ”var försiktig!” över mina läppar. Jag tror att hästtjejer blir lite mer kavata än barn som inte rider och varit i stallet. Det tror jag. Kanske därför de klättrar upp på klippblock också.

dackejuventus

rider

morot

grilla

sol

sten

2 reaktioner på ”Modiga tjejer och omtänksamma killar

  1. Jag tror också att det är ett bra förhållningssätt. Samtidigt måste flickor få vara omtänksamma, inkännande, känsliga utan att det är fel! Det är som att en flicka måste ta ”manliga egenskaper” för att duga, och det känns som att hålla patriarkatet om ryggen. Flickor som inte klättrar har samma värde!

    1. Självklart! Jag tycker framför allt det är män som borde anta mer kvinnliga egenskaper än tvärt om, om man ska jämföra. Tyvärr förväntas det ofta vara tvärt om, inom t ex arbetslivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s