Fredag 7 april

Klockan närmade sig 15 och jag hade tänkt gå hem från jobbet tidigt och ha en lugn och skön fredagseftermiddag och kväll med familjen. Kanske hinna träna innan middagen. Mina kollegor är inne på samma spår och jag är på väg att dra på mig jackan när en kollega säger att en lastbil kört över människor på Drottninggatan och pekar på Aftonbladets webb-tv. Jag tänkte direkt terrordåd. Sen tänkte jag, eller det kanske bara låter så, det är det alla tror, men egentligen är det ”bara” en vanlig bilolycka. Minuterna gick med fler medier som rapporterade och det blev tydligt att det inte rörde sig om en trafikolycka. Ändå var det svårt att begripa och ta in vad som verkligen hade hänt.

Jag bestämde mig för att ge mig av hemåt snabbt eftersom det säkert skulle bli kaos i trafiken. Jag hann inte mer än ut på gatan (jobbar vid St Eriksplan ungefär) innan jag såg att alla stod med näsan i sina mobiler eller pratade i telefon med flackande blick. Sirener ljöd från alla håll och polisbilar och ambulanser åkte i rasande fart mot city. Ovanför cirkulerade helikoptrar. Kollade SL:s app som sa att röda linjen var avstängd (sen kunde jag inte komma in i appen på flera timmar). Framme vid tunnelbanan förstod jag att även gröna linjen var avstängd då det kom upp jättemycket folk från entréerna. Jag hade ändå övervägt att inte åka tåg, kändes olustigt, och började gå. Spanade efter en taxi fast att jag visste att det inte var lönt. Istället började jag gå över St Eriksgatan, en trafikerad väg med mycket människor. Och en bro. Det kändes konstigt. Men mest var jag bara målmedveten om att ta mig ut ur stan och hem. Hem till Färingsö, hästhagar, kanelbullar, fågelsång.

Jens var föräldraledig och han och Alva var hemma vilket kändes otroligt skönt. Min familj var alla också hemma (St Eriksplan och Täby) och det kändes såklart också bra. Min kusin däremot som jobbar i Riksdagen var instängd. Där är det inget intranät som gäller utan ett högtalarsystem över hela byggnaden. 20.30 på kvällen blev hon utsläppt och kunde promenera hem. Medan jag gick där i flocken av människor som alla såg sammanbitna ut, vissa grät, kändes det som att vi var under belägring. Nån sorts krig. Framme vid Fridhemsplan ringde min kollega. Då hade det rapporterats om skottlossning där (vilket senare visade sig inte stämma). Jag skyndade mig förbi Åhléns och ner mot Thorildsplan och det kändes bra att komma dit ner. Med ens blev allt liksom lugnare. Och metodiskt började jag gå över Tranebergsbron tillsammans med massor av andra människor. Det var tjockt med biltrafik in mot stan (?) och tågen stod stilla. Jag hade ullkappa och handväska och svettades. Kom på mig själv med att tänka att det i alla fall var bra väder, varken regn eller snö. Och jag hade gympaskor på mig! Helt perfekt. Märkte att jag bara gick och tänkte positiva tankar och att jag betedde mig ungefär som jag gör under stora utmaningar, lugnt och metodiskt men med hög puls inombords. Konstigt sätt att reagera på tycker jag. Massor av anspänning men bara helt lugn. För lugn?

Till slut var jag framme i Alvik. Och ganska snart dök Jens och Alva upp med bilen för att möta upp mig. Kändes fantastiskt att sätta sig i baksätet med Alva och köra hem. Vi hade tänkt dricka bubbel på kvällen för att fira en grej på mitt jobb och velade lite men bestämde oss för att göra det ändå. Jag var helt slut efter min två timmars promenad och hade förstås ont i bäckenet. Men kunde inte klaga. Låg i soffan och tog igen mig efter en lång dusch och tänkte på barn, gamla, gravida, sjuka osv. Såg på nyheterna, lyssnade på radio. Somnade tidigt och drömde konstigt.

Lördagen gick. Vi hade tänkt åka till trädgårdsmässan på morgonen men det kändes olustigt och jag ville vara på Färingsö hela helgen. (Grannen rapporterade att de visiterade alla som gick in på mässan sen). Fortsatte att lyssna på alla presskonferenser och på kvällen var det som att allt började komma ikapp. Det började sjunka in vad som hade hänt. Vi visste att en 11-årig flicka förlorat livet och jag tänkte på hennes föräldrar. Och på Alva. På kvällen när jag och Jens låg i mörkret pratade vi om allt som hänt och jag kände bara oro och obehag och det tog lång tid innan jag somnade och sen sov jag skitkasst. På söndagen kollade jag inte på några nyheter, läste inte tidningen och jag har faktiskt fortfarande inte riktigt hängt med. Vi var ute och jobbade hela dagen, drack saft, levde livet på Färingsö.

Jag tycker det är helt fantastiskt vilken sammanslutning och kärlek så många människor har visat de här dagarna. Manifestationen från Sergels torg (den såg jag) var otrolig. (Klarade dock absolut inte av att åka dit själv). Jag tänker att det här kanske kommer ändra något grundläggande hos människor. Att vi kommer se varandra mer i ögonen, ta hand om varandra ännu lite mer, hålla ihop. Ingen vill att terroristerna och ensamma galningar ska få vinna. Men när statsministern säger till de som mist en nära anhörig eller vän, att de inte är ensamma? Då tänker jag att hade någon tagit Alva ifrån mig på ett sånt här sätt, då hade jag varit ensammast i världen. Och jag vet inte hur jag skulle kunna leva vidare. Vem kör på ett oskyldigt barn? Jag vet inte vad jag skulle göra utan Jens heller. Jag vet att jag skulle flytta och sörja ett liv som aldrig skulle finnas mer. Men så länge Alva lever finns meningen med livet kvar. Jag är ändlöst tacksam för att ingen av oss blev ett av offren eller vittnen till det som hände. Har undvikit att se bilder och filmer från fredagen eftersom min hsp-hjärna har väldigt svårt för sånt. Har tänkt många ”om…” tankar de här dagarna och försöker landa i att det inte blev något ”om…”. Det blev inte det för oss.

Stockholm, jag älskar dig!

stockholm

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s