Ett blogginlägg om Skam

skammm-jpg
Bild från NRK.

Under julhelgen såg jag första säsongen av norska tv-serien Skam. Jag tror vi såg alla avsnitt på två kvällar. Serien har verkligen hyllats av alla jag känner som har sett den och jag tycker också att den är fantastisk. Den fångar 15- och 16-åringars sätt att vara på pricken och på några avsnitt har jag slungats tillbaka till mina egna tonår. Och just därför ger mig serien också grav ångest, the creeps! Särskild ångest får jag av att betrakta killarna. Omogna skitungar som flamsar och tramsar och inte kan bete sig och som känns ungefär som att de är 10 år yngre än tjejerna trots att de är lika gamla. Som jag inte längtar tillbaka! Men bland alla hyllningar av Skam saknar jag ändå lite mer reflektion för jag tycker det finns flera saker som är problem med serien.

Till att börja med kommer den ju aldrig att få något bechdeldiplom precis. Tjejerna i serien har i första säsongen (har ju inte sett den andra än) inga egna hobbies eller intressen. När de pratar med varandra pratar de uteslutande om killar. Eventuellt en del om sina egna utseenden också. Visst ägnas mycket tid åt deras “russebuss” också, men allt kokar liksom ner till killarna i slutändan. Det är tråkigt och jag tycker inte det speglar verkligheten. När jag gick i gymnasiet pratade vi inte bara om killar. Vi pratade om alla sorts relationer, om skolan om lärare, om filmer vi såg, om musik vi lyssnade på och om vad vi ville göra i framtiden. Vi pratade om resor och vi tränade och vi var i stallet och gjorde allt möjligt, som inte involverade killar. Varför har tjejerna i Skam inga egna intressen? Varför pratar de bara om killar och om hur de ser ut? Och varför problematiseras inte detta? Killarna i serien skejtar och tjejerna tittar på. Det är väl ungefär som i verkligeheten dock, att tjejerna kollar när killarna spelar fotboll och hockey men killarna sitter inte precis på läktraren under en hopptävling i stallet. Eftersom tjejer är uppfostrade med och vana vid att lyssna på killar, titta på killar och anpassa sig efter killar. Det motsatta gäller inte. Allt det här tycker jag att serien hade kunnat problematisera. Noora är ju en frisk fläkt såklart och säger det som någon borde säga, men det räcker inte hela vägen fram. Dessutom råkar jag veta att hon i andra säsongen faktiskt blir ihop med W. Malin Nilsson skriver jättebra om problemet med det här.

“För hur mycket vi än skulle vilja tro att William bara är en missförstådd bad boy som innerst inne är en “väldigt snäll pojke” så är han allt annat än det.  William är precis som många andra män – en potentiell våldtäktsman som inte kan ta ett nej. Williams och Nooras kärlekshistoria är byggd på att han börjar hota henne när hon inte ville gå med på en dejt med honom. Om hon går på en dejt lovar han att sluta utnyttja hennes kompis Vilde. Fastän hon säger nej flera gånger ger han inte upp – och det gör han klart för henne. Och det är absolut inte första eller sista gången vi har sett det på film och tv. Tänk bara på ”The Notebook”, ”10 orsaker att hata dig” och ”She’s all that”. Ändå är vi så vana att vi knappt höjer ett ögonbryn. Det William, Patrick och Zack, och många andra män med dem, håller på med ren våldtäktskultur. Män som inte kan och inte vill förstå ett nej.”

När allt detta har utspelat sig oreflekterat sitter jag och hoppar i soffan av ilska och frustration!

En annan grej jag stör mig på väldigt mycket är att de har valt att ha med en tjock tjej vars uppgifti hela första säsongen är att vara rolig. Är inte detta så väldigt typiskt? Så förutsägbart att det blir tråkigt. Varför kan inte Noora vara tjock? Varför kan inte den tjocka tjejen säga det Noora säger?

När jag tittar på Skam tänker jag även på den fantastiska texten som Underbara Clara skrev i Expressen. Att allt det Clara skriver om märks redan i gymnasiet.

“Det är ett manligt privilegium att enbart läsa manliga författare, se på serier med manliga huvudrollsinnehavare och lyssna på manliga musiker. Män är fortfarande så dominerande i det offentliga rummet att det är fullt möjligt att inte behöva lyssna på kvinnor alls. Jag ser det hela tiden. Mäns ointresse av vad kvinnor kan och skapar. Men som kvinna är jag så tränad i att förhålla mig till män. Lyssna på män. Leva mig in i hur män tänker och känner. Jag ser film med bara manliga skådisar. Läser böcker av manliga författare och lyssnar på manliga musiker och poddare. Och jag har genomlidit otaliga föreläsningar om entreprenörskap där alla talare och goda exempel som lyfts upp har varit män. Men män gör inte det. De reagerar direkt på sammanhang med enbart kvinnor. Väljer bort det. Väljer bort fåniga tjejband, töntig chiclit, kvinnliga komiker med mensiga tjejskämt. Kvinnliga poddare som pratar tjejgrejer. Kvinnliga erfarenheter är just kvinnliga – aldrig allmänmänskliga.”

Alltså jag tycker om serien, den fångar ungdomars sätt och liv väl. Och jag älskar hur den lyfter fram systerskapet, att det är sisters before misters och att tjejerna håller ihop och stöttar varandra. Det är så himla bra! Men det har skrivits så mycket om allt det bra att jag ville addera några fler saker som ingen annan (?) verkar tycka eller ha tänkt på. Varför serien ändå är så himla bra kan man till exempel läsa här. Och ja, det kommer en tredje säsong OCH en fjärde!

Annonser

2 reaktioner på ”Ett blogginlägg om Skam

  1. Jag tycker jag sett ganska mycket kritik av skam faktiskt, vilket jag kan hålla med om. Å andra sidan kan jag bli lite irriterad också att det ställs så stora krav på denna typ av serier (samma med Girls t ex), att de ska vara perfekta istället för att det är ett steg i rätt riktning. Och att samma krav eller kritik inte ställs på andra random serier.

    Säsong 3 finns redan, går att se med norsk text på NRK 🙂

    1. Åh såklart, du har alltid sån koll 🙂

      Jag har bara sett positiv kritik men har ju förstås inte läst allt. Men jag tror det är naturligt att man har högre förväntingar på denna typ av serie, som i övrigt dessutom är så bra. Övriga ”random serier” förväntar jag mig inte så himla mkt av när det gäller sånt jag tog upp i detta inlägg. Så även om jag tycker att det är dåligt skulle jag förmodligen inte skriva ett separat inlägg om en sådan serie för att ”det är alltid så”. Om du fattar. Hellre skriva ngt generellt då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s