Lucia och en tanke om Bolibompadraken

Idag är det Lucia. Jag älskar den 13 december och alla möjligheter till att tända ljus och äta pepparkakor i decembermörkret. Generellt gillar jag de där mysiga högtiderna men som inte ställer så höga krav för att bli ”lyckade”. Till exempel Lucia och Valborg (jämför till exempel med Midsommarafton och Nyårsafton – i alla fall innan en hade barn, orka). Brukar alltid titta på Luciamorgon på Svt kl 07 och det gjorde jag i dag med. Men på mobilen i badrummet. New times liksom… Väckte Alva efter en liten stund och sa att nu är det dags! De har övat på sina Luciasånger i flera veckor och det har varit mycket prat om Luciatåget. På förskolan har de både sjungit och bakat och haft så himla mysigt med alla förberedelser. I tåget i morse var Alva tomte. Enklast att kombinera med varma kläder tänkte vi eftersom tåget gick utomhus. Det var en gnistrande vacker morgon när alla barnen, stora som små, tuffade ut på förskolans terrass i sina olika dräkter. Så söta att jag hade kunnat börja gråta. Vi var lite tveksamma till om Alva ville gå med i tåget eller bara se på men jo då, hon ville gå med kompisarna och pedagogerna och satt på den främre raden och var hemskt nöjd. Hon känns så himla mycket större bara sedan sommaravslutningen i juni. När jag och Jens gick fram efteråt kastade hon sig inte om halsen direkt utan sa bestämt att hon ville vara kvar på förskolan. Jo jo, men vi tänkte fika lite först om det går för sig… Dock väldigt lycklig över att hon trivs så bra och verkligen älskar sin förskola. Vi gick in och fikade med de andra föräldrarna och efter ett tag var det dags att pallra sig till jobbet. Var verkligen extremt osugen vilket jag aldrig brukar vara. Men jag ville bara hänga med mitt lilla barn idag. Är så stolt över henne i allt hon gör och är. En sån himla fin liten person och tomte.

I helgen var det också mysigt, och stojigt. Vi hade adventsfika med våra vänner och deras barn och det var fullt hus och cirkus i några timmar. Vi hade bakat allt möjligt gott och det blev nästan imma på fönstren. Glad och tacksam för att vi har så många bra personer i våra liv och som vill komma och hänga med oss en söndag i advent. Och det passar väl bra med glädje och tacksamhet, det är väl lite vad julen handlar om. I år är jag dock så himla blödig. Jag tänker jättemycket på alla barn i världen som inte har det bra och allra mest de som lever i krig eller flyr från krig. Jag ser mitt eget barn i alla barn och när de sjöng så vackert i snön i morse fällde jag en tår över alla barn som lever i krigets fasor och inte får uppleva en sån här barndom. Det har förstås alltid varit vidrigt, men sedan jag fick ett eget barn har något hänt inuti mig. Jag tror det stämmer för alla som har blivit föräldrar. Det enda som tröstar mig ibland är Bolibompadraken. Vad som än händer finns alltid Bolibompadrakens dans. Den kan man liksom lita på och är sådär oskyldigt glad – och ibland känns det som att Färingsö blir den sista fina platsen på jorden ihop med drakens dans. Jag vet inte, men det känns som att den här julen är lika delar tacksamhet över det jag har och mitt eget liv och sorg över alla barn som inte får ha det som våra.

tomte

fika

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s