Längtan till landet

De som också vill bo i hus brukar säga att längtan är som starkast under sommarhalvåret. Och det får man väl säga låter rimligt. Ljusa kvällar, gräsmatta, dopp i sjön, grilla, gå ut med hunden i skogen. Ja inte vet jag varför andra vill bo i hus egentligen. 

Själv älskar jag att bo där det är tyst. Där det finns plats. Plats att tänka, andas och vara på. Jag älskar att vara utomhus i naturen. Jag älskar djur och det de delar med sig av. Katten i soffan, hästarna i hagen och rådjuren i skogen. Och så älskar jag att bli smutsig fast man är ren. Det kan man bara bli på landet.

Jag avskydde att bo i stan på hösten och sen när den första blötsnön kom. Har långa dagbokssidor som avhandlar denna ångest. Allt är blött, smutsigt, fult och luktar illa. På landet är det inte blött på samma sätt. Inte smutsigt på samma sätt som i uppgången från tunnelbanan. Och det luktar inte av andras blöta vinterjackor. Grusvägen blir mjuk. Det stänker lera. Och det luktar blöta löv, fallfrukt och eldat.

Skulle aldrig tycka om att bo i lägenhet eller stan men den här årstiden var det nog vidrigast.

När jag vaknade i morse (klockan 05.30) var det kolsvart i vårt sovrum. Jag kunde inte urskilja en enda ljusstrimma någonstans. Länge låg jag och tittade ut i det svarta och njöt. Jag spetsade verkligen öronen men kunde inte höra ett ljud. Förutom Jens sovande andetag. Den känslan.

Nedan är det broöppning. Första av tre broar jag åker över för att komma hem. Fem om man räknar broarna i stan också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s