Livet och vi

Med risk för att inte tillföra så mycket nytt i sociala medier måste jag ändå utbrista: vädret! Vilken magisk höst vi har. Den är helt fantastisk. Förutom att vädret har varit soligt och krispigt och vackert i veckor har jag samtidigt på det mer personliga planet börjat hitta en rätt fin balans mellan allt det som livet innehåller. Jag tänker mest balansen mellan jobb och familj. Jag har vant mig vid rytmen att jobba måndagar till torsdagar och vara ledig på fredagar och på helgen. Att det känns som att man inte hinner nånting annat alls än att jobba inklusive hämta, lämna, laga mat, vika tvätt och borsta tänderna må-to men vila i att sen är det tre dagar ledigt och då hinner man faktiskt väldigt mycket av allt det där andra. Vara utomhus, träna, hålla med på våra sjutton olika projekt inne och ute, vila sig, läsa, träffa familj och vänner. Jag har lärt mig vilka dagar jag brukar ha ork och energi att träna, jag vet ganska exakt hur lite sömn jag kan gå runt på, jag har en bra fördelning för när jag jobbar under dagen och kvällen och tja, vi hinner till och med se lite tv-serier på kvällarna och det känns som den ultimata lyxen som småbarnsförälder. Jag behöver inte mer än det och en chokladbit. Många av våra större utomhusprojekt har också börjat bli klara, vi är färdiga med veterinärbesöken med katten (för den här gången i alla fall) och allt har liksom lugnat ner sig lite grann. Jag kan nästan längta till november ibland då utomhussäsongen är helt över och vi plötsligt kommer ha ändlös med tid åt annat än bärbuskar, odlingslådor och växthus. Fast känner jag mig själv rätt kommer det snabbt dyka upp nya saker att göra istället.

I lördags hade vi tänkt åka till Zetas höstmarknad i Segeltorp. Men när lördagsmorgonen kom var all feeling för den utflykten borta. Att komma iväg i god tid för att hinna se något av marknaden men även låta Alva hinna äta lunch och sova innan vi måste åka hem för att åka iväg igen. Allt detta tidspassande med småbarn, justeringar och anpassningar. Man är som inte så spontan om man ska iväg bortanför vår egen ö. Dessutom skulle vi bara göra av med en passa pengar på lökar och någon annans hemkokade marmelad och vi tyckte liksom det räckte med den marmelad, sylt och saft som redan står i vår kyl. Så vi stannade hemma. Jag rev av ett träningspass först av allt och sen kokade vi varm choklad och packade ner korvar och så gick vi upp i skogen bakom vårat hus och grillade. Det var så himla mysigt. Alldeles tyst och stila med utsikt över en glittrande Mälare. När Alva sov låg jag och Jens kvar på en filt och bara blundade. Kommer aldrig att vänja mig över att bo så här fint.

dsc_1968

dsc_1999

dsc_2033

dsc_2024

dsc_2008

På kvällen var vi hemma hos två kompisar och åt middag. Vi fick pulled pork och rotfrukter i ugn och hela familjen åt dubbla portioner. Alva skottade i sig barbequesås (otippat) och fick glass för första gången i sitt liv, succé. Hon bad hela tiden om mer tårta, alltså det som hon kallar glass för. Väldigt skojigt tyckte jag. Sen stal hon väl större delen av showen sådär som tvååringar gärna gör. Några långa djupa samtal blir det inte. Jag minns att innan jag själv hade barn hade jag så jäkla svårt att föra ett vettigt samtal med den andre om hen hade sitt barn med sig. Föräldern däremot tycktes alltid helt oberörd. Nu vet jag att man blir så himlans bra på multitasking som förälder att man lätt sitter och pratar om något inte allt för svårtuggat samtidigt som man håller sin lilla minimänniska nöjd och under kontroll.

Igår var vi utomhus hela dagen och snickrade på Alvas lekstuga. Det har tagit forever att få hem dem och sex personer för att kunna flytta den gånger flera kvällar. Vi köpte den alltså på Blocket men den visade sig vara så stor och tung att den till slut fick sågas itu! Men nu började det likna något och den står där den ska stå. Jag ser fram emot i vår att inreda den ordentligt med gardiner och sätta upp små krokar och hyllor och göra fint. Just nu består inredningen bara av bord och stolar men Alva älskar redan sitt lilla hus.

Hon och jag tog en paus och lånade grannens studsmatta för att hon skulle få sin dagliga dos och sen var det nästan kväll och vi lagade middag och solen sänkte sig bakom granarna och det hade varit en underbar helg. Nånstans låg jag på sängen en timma också och läste ut Emma Clines Flickorna (så bra!). Är tacksam för alla sådana här dagar vi får. Jag tar aldrig något för givet och samlar på sådana här minnen till när sämre tider kommer.

unnamed

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s