Alvas keps

Alva har äntligen fått en keps. Äntligen för det känns som varenda unge springer runt i kepa utom vår. I somras var ju solhatt att föredra och efter att ha varnats för att en solhatt lätt kunde ratas till förmån för keps så köpte vi ingen. Men nu har kepsbehovet faktiskt dykt upp. När det är för varmt för mössa men solen har börjat stå lägre och gärna bländas, inte minst i bilen. Och Alva åker mycket bil. Så i helgen frågade jag om hon ville ha en keps och hon sa ja så jag köpte en. Och oj oj oj vad hon blev glad! Hon skulle sova med kepsen på om hon fick. Dagen efter hade hon den på förskolan och vid hämtning berättade en av pedagogerna att hon varit så stolt över sin keps och mitt hjärta smälte. Fina, gulliga unge med sin stolta keps. Kanske har hon sett många andra, oftast äldre barn, som har keps? Och nu har hon liksom också en!

Sen finns det ju något som heter positiv affirmation. Jag satte på henne kepsen och var ju ”rätt” översvallande själv. Dessutom reflekterade jag över att jag trots mina genusglasögon direkt ändrade mitt tilltal till henne. ”Cooling!” var det första jag utbrast. Och det snappade Alva snabbt upp och började själv säga. Kepsen åkte på sniskan och jag försökte lära henne gör tecken för ”west side” osv. Och jag är bombsäker på att den här typen av exempel sker hela tiden, utan att vi är medvetna om det. Även om vi tror att vi är just så himla medvetna. Jag anstränger mig verkligen för att klä Alva i olika sorters kläder och färger. För det är uppenbart att hon bemöts så olika beroende på kläder. Det är bara att tugga i sig och acceptera, för alla. Jag vill inte att Alva ska mallas in i nåt fack. Vem är dessutom bara på ett sätt jämt. Man har ju massor av sidor, Alva också, och jag vill att hon ska bemötas utifrån alla dem. Att hon får vara cool och ball och vild och snäll och glad och busig och arg och ledsen och nyfiken och lugn och kramgo och alla de känslor som en liten tvååring rymmer.

kepan

Annonser

En reaktion på ”Alvas keps

  1. Har precis tänkt på det här också. Ebbot har blivit besatt av sin klänning. Ja, han hade bara en tills jag idag på lunchen köpte en till 😉 Han pratar inte så mycket men säger ”klänning!” ofta och vill jämt ha på sig. Har funderat på varför. Men så kom jag på mig själv när han hade den på sig att jag ger honom så otroligt mycket uppmärksamhet för sitt utseende när han har klänning. ”Åhhh vad fin du är i klänning, Ebbot” osv osv.
    Klart han gillar klänning liksom, han känner sig väl urtjusig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s