Är äntligen ikapp

När man har varit bortrest ska man alltid vara ledig en dag efteråt. Alltid. Det spelar ingen roll om man varit i Thailand, på jobbkonferens eller fyra dagar hos släkten. I söndags kväll när vi kom hem hade vi så sjukt mycket tvätt, med oss hem och kvar hemma sen innan. Katten var hos mamma och skulle hämtas i en annan kommun. Mathem hade levererat matkassar till dörren (vilket ju är lyx) men de skulle ju trots allt packas upp och så vidare och så vidare. Och nästa dag jobb och förskola och så fick Jens på natten någon slags magåkomma. Herre.

På måndagen var Jens hemma sjuk men hade ändå kraft att dra igång tvätteriet. Själv kom jag hem jättesent till tvätt som hängde på tork i cirka hela huset. Eller drygt två timmar (!) efter att jag gått från jobbet (det ska ta en knapp timma dörr till dörr). Dröjde mig kvar för länge och hamnade i värsta rusningen och köerna, det var fasansfullt varmt och bussen rörde sig typ inte. Hade ändå valt en så kallad snabbuss som går direkt till ett stopp lite längre ut än där vi bor. Tänkte jag skulle tjäna på det i längden och bli upplockad av familjen. Men nej nej. Maten var klar och de (Alva) behövde börja äta. Och jag fick GÅ hem! Cirka 45 minuter lång promenad  i yllekofta under tropisk sol, med obekväm handväska och datorn i en tygpåse (?) som en annan hipster på grund av så trött på att jämt ha ryggsäck. (Min jobbdaator är inte heller bärbar utan snarare släpbar…) Det hade bara varit värre om det spöregnat. Skulle egentligen ha tränat på kvällen men gick mest runt och smågrät och vek tvätt. Typ. Kände mig inte ikapp med livet.

Den här dagen, tisdagen bestämde jag mig för att den skulle bli så himla mycket bättre. Och det blev den. Kvart i sex i morse strålade solen medan daggen låg kvar i gräset och jag släppte ut hönor och katt. Totti kom snart in igen och åt frukost och gjorde mig sällskap i soffan medan jag jobbade en timma. Jens vaknade och gjorde frukost och jag klädde på mig själv och Alva, bäddade, satte upp håret och var ute i så himla god tid. Vi riktigt drog benen efter oss till förskolan efter att ha vinkat av Jens vid bussen. Kom fram till jobbet och var supermegadupereffektiv prick hela dagen. Sådär så att man nästan har lite väl mycket andan i halsen men ändå har så roligt. Sålde in en grej till TT och kom ihåg att äta mellis, finn crisps och keso och banan, och gick från jobbet halv fyra och hade hunnit massor. Kom hem samtidigt som Jens och Alva kom från förskolan och det var ljuvligt.

Jag och Alva gick längs grusvägen och hämtade posten och sen satt vi på trappen och öppnade den och drack mjölk innan vi gungade och plockade in dagens ägg. Bullerbyn. Lugn och ro. Tystnad. Jag körde gårdagens träningspass medan Jens och Alva lagade mat, duschade och satte mig till dukat bord en timma senare. Sen har jag bara gått runt och vattnat pelargonerna och klappat katten (och fortsatt vika tvätt) och liksom landat. Känns som jag är ikapp livet nu. (Fast skulle fortfarande behöva MINST fem timmar till per dygn. ”Skulle-vilja-listan” är konstant så himla lång).

grus

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s