Det ständigt dåliga samvetet

I morse väckte jag Alva 07.20. Igår väckte jag henne 07.30 men då tyckte jag det blev snudd på stressigt. Ja, vi måste alltid väcka henne när det är förskola. Hon sover gärna till 08 eller 08.30 om hon får bestämma själv (och jag haaaatar att lägga mig i ett så litet barns dygnsrytm!) Idag ville hon ligga kvar och tryna och när jag lyfte upp henne sa hon ”vila mera” och klättrade tillbaka till sängen. Usch vad mammahjärtat gör ont när jag säger ”tyvärr Alva men det går inte” och jag får bita mig i tungan för att inte säga ”vi måste skynda oss”. Jag har nämligen lovat mig själv att aldrig använda ordet ”skynda” till Alva. Eller ”bråttom”. Som tur är kommer Alva alltid igång snabbt och jag lämnade en pigg och glad unge på förskolan en timma senare. Men fast vi gick upp lite tidigare blev det ändå bråttom, men jag hoppas att jag dolde det väl. Inklusive mitt dåliga samvete.

Jag är ensam på min enhet den här veckan (vi är normalt fem personer), har massor att göra och dygnet runt jour. Första samtalet idag kom precis när vi skulle in i bilen så jag står där på uppfarten med barnet på armen och två väskor i ena handen med mobilen tryckt mot örat. Avskyr den situationen hur sällan den än uppstår. För det är sällan. Men varje gång den ändå inträffar tänker jag ”inte såhär – inte i längden, det är det aldrig värt”. När Alva var lämnad på föris sprang jag till bussen med nästa telefonsamtal mot örat och innan jag var framme på jobbet hade jag även haft ett telefonmöte. Upptäckte att jag hade blåbärssmoothie över halva min blus när jag kom fram men kunde dölja det effektivt med en kofta. Världens körigaste förmiddag drog igång och jag balanserade intervjuer och frågor från alla stora medier. Nån lunchrast blev det aldrig. PUH. Ändå hade jag dåligt samvete för att jag inte hann göra alla saker så bra som jag velat eller för att jag inte svarade i telefon på kontoret utan på vår uppfart klockan 08 i morse.

Mitt jobb är fantastiskt roligt, det är det. Och Alva älskar att vara på förskolan. Hon trivs och utvecklas. Hon går varken särskilt korta eller särskilt långa dagar tycker jag. (8.30-16 fyra dagar i veckan). Men jag fattar inte hur folk gööör som kanske inte har flex, eller som inte har råd att vara föräldraledig en dag i veckan (för det är ju jag på fredagar) även om de skulle vilja. Hinner folk verkligen jobba, vara mycket med sina barn, träna, laga mat, läsa böcker, träffa vänner, gå på bio och använda tandtråd och göra hårinpackningar. Va va va? Jag känner konstant att jag inte hinner i närheten allt jag skulle vilja hinna. Igår kväll hade jag dåligt samvete för att det enda jag gjorde (utöver leka med barn, diska, vika tvätt, städa hos hönsen) var att se på dålig tv samt nyheterna. Det var den kvällen det, som bara passerade. Det är min sämsta gren, att bara vara och inte göra.

Som sagt har jag ju lovat mig själv att aldrig använda ordet ”skynda” eller ”bråttom” till Alva. För det är aldrig hennes fel eller problem att vi har det. Jag har med viss fasa sett andra föräldrar halvspringa med sina telningar i armen och hojtat, spring, skynda dig i rusningstrafiken och lovat mig att aldrig, aldrig bli så. Då hade jag inte barn själv. Nu har jag det och är mitt i detta dilemma. Jag måste självklart ofta skynda mig. Men jag försöker att i alla fall inte förmedla det till Alva (fast barn märker väl allt?) utan lösa det ändå så att säga. Alternativet till att slippa ha bråttom på morgonen är givetvis att gå upp tidigare. Men hon är ju en sån morgontröttis att det inte känns som ett självklart alternativ. Fast jag vet ju själv hur skönt det är att ligga och sträcka på sig i tio minuter innan jag går upp. Det blir liksom pest eller kolara hur jag än gör med Alva: gå upp tidigare eller skynda oss. Och oavsett vilket har jag dåligt samvete.

En del barn äter ju frukost på förskolan. Det känns så himla trist i min värld. Man vill ju börja morgonen tillsammans! Äta frukost och vakna ihop. Men Alva tar gooood tid på sig att dricka sin smoothie jag gjort och äta sin smörgås. Jag börjar ha mer förståelse för de som låter sina barn äta på föris (förståelsen för andra föräldrar ökar marknat när en själv får barn och fortsätter att stiga i takt med barnets ålder), för där finns ju all tid i världen att äta macka. Men eftersom Alva inte är morgonpigg och man måste ju lämna tidigt då känns det inte som ett alternativ för oss. Dessutom är frukosten jag gör åt henne hemma mycket bättre. Så är det bara. Vore det fel att tipsa hon som lagar maten om världens enklaste smoothie? Men som innehåller massor? En banan, en näve blåbär, lite vaniljpulver om en vill men kan också hoppas över, ½ dl havregryn, ett ägg och yoghurt. Smoothien blir slääät, dvs inte grynig, och smakar ej av ägg. Men man får i sin knodd dessa bra grejer ändå. Det smakar blåbär, banan och ev vanilj. Prova! Vill man inte ha blåbär funkar hallon eller jordgubbar också. Men skippa vaniljen då… Om du istället köper färdig smoothie – ha ej dåligt samvete.

Idag hämtar farmor på förskolan. Och hon kommer alltid klockan 15. Och min eftermiddag blev faktiskt mycket lugnare än dagens första halva (och därför hann jag skriva det här också). Det är ingen idé skynda mig hem för när farmor är hos oss är jag så totalt ointressant ändå. Jag ska köpa en ansiktskräm på stan. Efter middagen ska jag träna. Sen ska farmor natta (för det kommer Alva bestämma) och då ska jag och Jens se en film ihop. Utan att behöva vara uppe halva natten. Ser fram emot en kväll som inte bara passerar.

Dagens insikt: Det är något fullkomligt otroligt vilka oceaner av tid man har innan man får barn.Man fattar det inte förän senare. När barnet är här, har börjat förskola och båda föräldrarna jobbar. Så sjukt mycket tid. Så sjukt mycket. Jag fattar inte rikigt varför man har noll tid nu. Men det har man.

IMG_5416

 

Annonser

3 reaktioner på ”Det ständigt dåliga samvetet

  1. Jag vet känslan!! Man hinner inte allt, man får släppa det. 9 av 10 dagar hämtar jag el mannan 15.30, lagar mat, diskar, plockar, kör 7-minutes workout, ser på Bolibompa ihop, läser barnbok, badar, lägger, och sen ser jag och mannen en tv-serie och sover….jag hinner inte mer än så och har släppt det. Social får man vara på lunchen på jobbet, kul saker förpassas till helgen. (jag har två barn och kan ibland säga/tänka – tänk den som bara har ett barn….men jag försöker hålla det inne för det stämmer inte så bra, skillnaden från 0-1 barn är gigantisk mot skillnaden mellan 1-2 barn)

    Småbarnsföräldrar är himla bra arbetskraft helt enkelt, supereffektiva!

    Ang frukost kommer jag ni ihåg att jag tidigare tänkt som du, men nu tycker jag frukost på föris är perfekt! Vi har inte förrän 8 så man hinner gå upp tillsammans ändå, barnen äter något litet då jag äter min frukost. Sen äter de mycket mer och bättre på förskolan. Mycket gröt som aldrig slinker ner hemma!

    1. Ska kolla hur sent de kan få frukost på vårt föris! Kanske olika sommar och vinter för på sommaren går de ut så tidigt. Men på vintern vore det ju allra skönast om Alva fick äta på förskolan. Tänker att det är extra jobbigt att gå upp då.

  2. Jag tror att i mååånga familjer finns deltidsarbetande mammor som sliter häcken av sig för att allt ska gå runt. Eller så jobbar man heltid men träffar barnen väldigt lite i veckorna. Eller har far- och morföräldrar som hjälper till med hämtning och hushållssysslor.

    Vi jobbar båda 90 %. Och pusslar. I höst ska vi prova att ha fasta veckodagar för kvällsaktiviteter. Träning sker annars kvällstid när dottern sover. Träffar kompisar kanske en kväll i veckan och helgerna brukar vikas till familj och vänner. Vi är inte jättenöjda med nuvarande situation då vi tappar mycket tid i restid och inte har råd att bo som vi vill (i villa). Vi vill gärna lämna Stockholm. Men dåligt samvete har jag inte. Jag gör så gott jag kan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s