Semester-bliss del två

I dag var jag tillbaka på jobbet igen. Det har känts helt okej att bara vara ledig i två veckor den här sommaren, fram tills igår kväll. Surprise! Nä men hela sista semesterdagen gick ju åt till trötthet (så bakvänt), maskar och getingar typ. Och på kvällen när vi skulle stänga in hönorna (och höll på och tvättade de där 11 maskinerna) saknades en och jag fick sån jävla ångest. Det blev mörkt och den var bara BORTA. Inte ett spår. Vi tänkte såklart på räven. Men de andra hönorna var ju oskadda. Och det syntes inga spår av strid. (För att låta som värsta polisutredningen). Hur ser det ut när räven varit framme liksom? Jens gick omkring med ficklampan och letade och letade. Jag står på vår sovrumsbalkong och är inte till någon hjälp alls utan lider bara i förväg med denna stackars höna. Men så hör jag ett litet prassel. I övrigt är det precs knäpptyst. Jens flackar fram och tillbaka med lampan och plötsligt får vi syn på hönan. Den måste ha varit iväg på äventyr och när det blev mörkt hade den inte hunnit tillbaka till huset (de sätter sig själva på sin balkong vid nio-tiden) och förmodligen tagit skydd i det höga gräset. Ibland är min överdrivet goda hörsel minsann bra att ha! I alla fall var den andra semesterveckan utom den sista dagen precis lika bra som den första.

IMG_5302.JPG

Det forsatte att vara varmt och vi fortsatte att bada. På stranden träffade vi Alvas förskolekompisar och våra grannar i omgångar. Barnen badade, grävde, hällde vatten och åkte rutschkana. En dag låg jag på vår luftmadrass nästan hela dagen och sträääääckläste en vansinnigt spännande bok (medan alla andra alltså badade, umgicks osv). Ingen litterär upplevelse men en perfekt strandbok (De vackraste av Karin Slaughter). Jens tog hand om barnet. Jag tog paus för pizza och iskall Cola zero och för totalt tre simturer men i övrigt läste och läste och läste jag.

Det har slagit mig under sommaren hur mycket inspiration jag hämtar för mig själv. Jag har verkligen både extroverta och introverta sidor men något jag har insett är att jag är mycket mer introvert än jag tidigare förstått. Självklart tycker jag om att vara med mina vänner. Dom gör mig glad och dom ger mig kraft och inspiration. Men lika mycket umgås jag, tänker och funderar jag bara för mig själv. Jag har verkligen ett stort behov av att få vara just själv. Efter vår släktträff i helgen var jag helt.slut. Jag läser mycket böcker och magasin och jag lyssnar mer och mer på olika poddar. Det ger mig väldigt mycket (alltså inspiration, energi, lärdomar osv) men jag pratar sällan om det jag hör och läser med andra. Självklart pratar jag om relationer och politik och gud vet allt med andra människor, särskilt med Jens som jag tillbringar så mycket tid ihop med. Men vi läser till exempel inte samma böcker och han lyssnar inte på några poddar. Det vore kul om vi gjorde det men det gör inget att vi inte gör det. Även om jag har flera vänner som läser mycket och ungefär samma typ av böcker som jag slår det mig att vi sällan pratar om det vi läser. Självklart pratar jag om att vara förälder med andra som har barn. Men mer tid och tanke ägnar jag även åt detta ämne för mig själv. Eller läser om det i ”ganska många” bloggar… Jag ser det inte som att det ena eller andra sättet är bättre än det andra. Jag bara konstaterar hur det kan vara. Och hur mycket man har att vinna på att känna sig själv. Jag tycker om att ha mycket som är bara mitt och göra saker på egen hand. En hel kväll med många människor kan ge någon annan energi. Jag blir trött.

1

8

5

Två parasoller som jag köpte i vår lokala köp- och säljgrupp för 50 kronor har tjänstgjort i sandlådan i sommar. Helt perfekta. Vi har även haft med dem på stranden. Riktiga strandproffs har vi blivit!

En dag hade vi barnvakt nästan hela dagen och kvällen. Vi var inne i stan och jag tyckte det var rätt hemskt eftersom det är alldeles för varmt att vara i stan på sommaren och dessutom var det för mycket folk. Men jag hade en massa presenter att införskaffa eftersom min familj fyller år på högsommaren. Och sen tog vi oss till våra gamla kvarter på Kungsholmen där det var alldeles lugnt och stilla och jag fick åh åh så många flash backs till svunna tider. När det bara var jag och Jens, när jag cyklade till jobbet på 20 minuter i världens vackraste stad, när jag inte hade ont någonstans, när vi spelade beach volley ihop, när vi hängde nere vid Hornsbergs strand på sommarkvällarna, när vi hade så himla, vansinnigt mycket tid som vi bara kunde ägna till att vara kära och göra massor av underbara saker ihop och vara ute och cykla på våra racers till det blev mörkt. Jag är en så himla nostalgisk person så det blev väldigt mycket åh åh åh. Jag verkar mest minnas somrarna och det mesta i ett romantiskt skimmer kantat av bubbel och middagar på restaurang. Livet som två dink:ies (double income no kids) i Stockholms innerstad med lägenhet och två balkonger. Den här kvällen åt vi middag på Björk som verkligen alltid är bra. Jättebra och snabb service, trevlig personal, god mat och så vidare. Kan även tipsa om deras frukost och brunch. Vi satt i solen på deras uteservering och drack Cava och liksom hade det som förr.

6

Jens walking down memory lane. Trappan utanför vårt hus.

Men sen kom vi ju hem till Färingsö igen. Och på grusvägen i solnedgången på väg från bussen passerade två hästar och deras ryttare oss. Och Totti, vår katt, satt på trappen och väntade och det luktade gräs och sommar och det var så himla självklart varför vi bor där vi bor. Och det vet jag ju jämt när jag är hemma. Vår del av världen är oslagbar. Och det korta sommarlovet förlängs verkligen när kvällarna tillbringas i trädgården och livet levs utomhus på ett helt annat sätt än i stan. Jag tror det är därför jag inte tyckt det har varit så hemskt att jobba mycket, också.

7

Jens fyllde som sagt också år den här veckan och firades med extra god frukost och paket på morgonen. Även om det mest var Alva som öppnade och den som först provade skorna i det ena paketet. Sen var det släktträff där svärisarna har sitt sommarhus ( som jag blev så himla trött av) och vi var i Mariefred hela dagen och kvällen.

9.JPG

I slutet av veckan blev det lite normalare sommartemperaturer igen och vi fortsatte med vårt stora projekt på husets ena sida där vi har vår köksträdgård. När vi flyttade in var där bara grus och en väldig massa högt ogräs. Nu står det en gärdsgård mellan oss och grannarna och runt den växer syrener, clematis, smultron och hallon. Vi har tre klotlönnar längs med gärdesgården och Alvas sandlåda står också där. Nu håller vi på och bygger vårt lilla växthus och tre stora odlingslådor. Nästa år vill vi bygga ut vårt trädäck på den sidan huset och göra en liten fikagrupp mellan odlingslådorna. Åh jag tror det kommer att bli så himla fint när det är klart! Självklart har Alva sina egna hörlurar när hon och pappa sågar.

2

Favoritkompis den här veckan blir Anna som jag lärde känna på mitt förr-förra jobb. Hon och hennes familj var hos oss en eftermiddag och kom med bullar. Jag hade bakat bröd och barnen drack hemgjord saft. Fäderna tog barnen upp till hönsen och lekte på gräset medan jag och Anna fick praaaata. Utan avbrott. Ganska länge. Tänk, när vi lärde känna varandra hade vi noll barn, nu har vi gift oss och har tre! Anna är så klok och varm och snäll och rolig. Hon är en sån där person som man blir lite bättre av att vara tillsammans med. Måste tyvärr avsluta bildfritt för jag fotade med riktiga kameran bara och det här inlägget skriver jag på väg hem på bussen. Men det var en fin dag, en himla fin dag!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s