Liv efter liv av Kate Atkinson

Jag ligger klart efter med mitt utlovade bokbloggande. Att blogga om varje bok jag läser under 2016. Nu har jag i och för sig inte läst så mycket som jag en gång brukade (buhu) men två, snart tre, böcker har jag läst utan att blogga om. Den senaste, alltså den jag läste först av dessa tre (okej virrigt), är Liv efter liv av Kate Atkinson. (Hjälp, har jag läst SÅ lite i vår? Tydligen).

En kall vinterdag 1910 föds Ursula Todd. Hon är tredje barnet till en rik engelsk bankir och hans fru. Tragiskt nog dör hon innan hon hinner ta sitt första andetag. Så en kall vinterdag 1910 föds Ursula Todd, en gång till. Hon ger ifrån sig ett kraftfullt skrik och påbörjar ett minst sagt ovanligt liv. För hon dör gång på gång, på många olika sätt. Och föds igen, och dör igen. Ursula börjar ständigt om och inser med tiden att hennes liv har ett syfte och att hon måste försöka styra sig fram mot det historiska ögonblick där allt fortfarande är möjligt att förändra. Vad skulle ha hänt om inte om varit, hur skulle livet ha blivit om man valt en annan riktning, hur skulle dagens värld se ut om det gick att gå tillbaka och ändra i historien? Det är en av de där eviga frågeställningarna som sätter igång fantasin hos filmskapare och författare och som även lockat Kate Atkinson.

Av det jag hört och läst så har Liv efter liv fått ganska blandade recensioner. Några älskar. Några håller på att somna. Tyvärr måste jag sälla mig till de sistnämnda. I stället för att låta sin huvudperson Ursula resa omkring i tiden låter Atkinson henne födas om och om igen, fast med små förskjutningar i rekvisitan: kommer läkaren som ska förlösa henne att hinna fram i snöstormen den här gången, kommer någon att hitta saxen i tid för att klippa av navelsträngen som lagt sig om hennes hals, kommer någon att vara inom synhåll när hon leker vid stranden eller kommer det att bli nödvändigt med ännu en omstart? Det blir gansks snabbt väldigt tjatigt och omständigt. Jag kommer på mig själv med att bara sitta och vänta på att ungen ska dö igen och när hon gör det blir jag ändå inte berörd för jag vet att på nästa sida lever hon igen. Och boken består av så mycket text som absolut inte för historien framåt på något ända sätt.

Jag har väldigt svårt för när författare låter formen och språket gå ut över historien. Och jag tycker att det är precis det misstaget Kate Atkinson gör i Liv efter liv. Det räcker inte med en smart och fyndig idé. Utan sin historia är en bok ingenting. Att läsa Liv efter liv är som att tvingas höra på när en fruktansvärt ointressant person ska återberätta vad en bok handlar om och hen bara berättar fakta och missar det som gör boken värd att läsa. Linda Skugge sammanfattade det hela bra.

”Ja och så åt de korvpannkaka och brödpudding med maräng, och så kom kriget och då började de sticka, guuu vad de stickade, sådana där jättelånga halsdukar till pöjkera som låg vid fronten och så gick ju lilla Ursula och drunknade, men sedan så levde hon plötsligt igen. Och så var det hon som luktade lök, var det Mrs Glover eller Mrs Fellowes? Sedan gjorde Ursula abort och började smygsupa och sedan var det den där mannen som misshandlade henne och så den där duvgråa dräkten hon bar vid bröllopet kan ni tänka er och där kom tebrickan och babyplaggen som Gerald växt ur. Och ojojoj luftvärnselden i Hyde Park och den där oljebrandbomben i Holborn och sedan tappade hon upp ett bad och 1967 fick Ursula ett reseur på jobbet med den ingraverade texten tack för lång och trogen tjänst och sedan rullades tevagnen med förmiddagsteet in och tänk när Clarence Dodds pussade på Molly Lester i karamellaffären, håhåjaja, fastän han var trolovad med husan på Rävhörna! ”

Så där håller det på i 544 sidor. Det är outhärdligt. Liv efter liv får en tvåa av fem möjliga bokpärmar och det är bara för att jag känner mig snäll idag och för att andra halvan trots allt är lite bättre än den första. Välj en annan bok.

Här kan du läsa om de andra böcker jag läst under 2016.

liv

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s