En glädjens dag

Idag har jag och Alva paddlat kajak med min bror. Det var helt fantastiskt underbart! Jag älskar att paddla kajak, att vara ute på vattnet och komma nära naturen. Men jag hade inte paddlat sedan jag blev gravid. Först var det vinterhalvår, sen var jag höggravid och sen har jag inte kunnat på grund av mitt bäcken. Tillsammans med så många andra saker jag älskar att göra. Alva är snart 2 år. ÅR.

Alla i min familj paddlar och min bror är riktigt vass. Han är pilot och bor i Köpenhamn men den här helgen är han hemma och allt stämde. Vädret, våra olika planer, mitt bäcken och – Alva var frisk! I torsdags kväll hade hon 39,5 och jag trodde helgen var körd och så grymt besviken så ni kan inte ana. Men hon mådde bra idag.

Jag hade ingen aning om vad hon skulle tycka om att åka med i kajak och dessutom är hon ganska klängig just nu. Men vi tog god tid på oss och hon såg hur andra paddlade och jag tror hon hann bli riktigt nyfiken innan vi kom iväg. Väl ute på vattnet var hon jätteglad och pekade ut fåglar och båtar. Och jag paddlade! Satt i en kajak och hade inte ont någonstans. Woop!!! 

Vi var ute en god stund och hjälpte även en kille som trillat ur sin kajak. Kompisen var inte till någon hjälp men vi tömde hans kajak och hjälpte honom i igen. Under tiden kom det svallvågor och Alva hivade min brors paddel i vattnet. Hon satt i den stora packluckan och körde sitt eget race. Då var det lite kritiskt men jag löste det. Nöjd.

Sen åt vi lunch och fikade på bryggan och min mamma kom förbi. Hon sitter nästan bara i rullstol nu för tiden men är en sån riktig trooper och tog sig ut med bara rullator idag och verkligen kämpade. Jag beundrar hennes mod och styrka, både den mentala och fysiska.

Jag och Alva rullade hem och på vägen upp till oss kom de första regndropparna. Alva sov och jag rusade runt som en galning och bar in alla dynor för snart spöregnade det. Märk: jag sprang också denna dag. Vi hängde inne när Alva vaknade, läste och åt middag och sen ville Alva gå ut. Regnet vräkte ner. Vi bytte uv-kläder mot regnställ, stövlar och sydväst och gick ut och vattnade blommor (…) och vittjade ägg, hämtade posten, vallade hönor och nu var jag rähääätt trött. Till slut blev klockan sju och då kom Jens hem. Nu har jag lämnat över barnet till honom och de är och köper choklad till mig.

Jag summerar:

 Jag har paddlat, burit, lyft och sprungit, kört bil, kört vagn och varit själv med Alva en hel dag – utan att vara helt förstörd i kroppen. Segern, segern! Är så tacksam för denna dag.

Ensamstående föräldrar. Ni är hjältar. Supermänniskor. Jag tycker ni är helt otroliga.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s