Jag har slutat sminka mig eller varför måste man tycka att man är fin

Jag har länge haft komplex för min hy. När jag var typ 18-22 hade jag megadålig hy och det är som att jag aldrig kommit över det. Har inte dålig hy idag men kommer aldrig få en superfin persikohy precis. Så på jobbet har jag alltid sminkat mig. Underlagskräm, puder, rouge, ögonbrynspenna och mascara (allt pga hyn). Har enkelt varit osminkad på helger osv. Men på jobbet nej. Har vid flera tillfällen tänkt att jag ska sluta. Nästa gång jag byter jobb eller när jag varit utomlands och kommer hem brun. Men jag har liksom jämt fegat ur. Tills nu!

Hade ju bara jobbat hemma en tid samt varit mycket ledig och när jag tog på mig mascara tyckte jag det såg helt spacklat ut. Har långa, mörka fransar så med mascara på blev det så…mycket. Så andra dagen på nya jobbet gick jag dit med noll smink. Och allt var precis som vanligt och jag var lika bra eller dålig som vanligt och jag blev behandlad som jag alltid brukar. Såklart. Det var och är en så enorm befrielse, jag kan knappt förklara. Även om min sminkprocedur tog typ tio min är det en grej mindre på morgonen och framför allt är bara vanliga jag och min hy helt okej, ända längst in i magen känns det bra. Som en befrielse faktiskt. 

När jag tog foto till mitt passerkort sminkade jag mig dock (kameran äter en ju typ levande) och var lite rädd att jag skulle falla tillbaka. Men näj! Nästa dag gick jag osminkad igen och njöt av att slippa ha något i ansiktet. Hoppas jag behåller känslan i vinter.

Men som om detta inte var nog. I våras gjorde jag en rivstart med mat och träning. Tycker om mål och var peppad. Det var enkelt! Sen läste jag Hej hej vardags inlägg om tidningarnas omslag (förlåt Louise, orkar inte leta upp inlägget just nu men ALLA läser väl din blogg??) om platt mage till midsommar, tappa sex kilo nu, tappa fett och bli lycklig, bli smal och snygg med rätt mat och yadi yadi yadi. Och jag tappade ALL lust och motivation till vad jag nyss påbörjat. (Alltså raka motsatsen till vad tidningarna ville, ha). Bakade en kladdkaka och åt upp nästan hela med Jens. Tränat har jag fortsatt med för jag tycker det är kul (mitt bäcken är så mycket bättre) och jag mår bra av det och behöver det (småbarnsförälderliv är fysiskt). Men kyckling och sallad till middag? Eh nej. Tänker inte ställa upp på denna skit. Försöker äta vettigt (enligt min definition) men fikar mycket utöver det. Känns som att jag gapskrattar alla kvinnomagasin rakt upp i nyllet.

Om det här betyder att jag känner mig fin? Om jag tycker om min efter barnet-mage och efter barnet-bröst? För det säger ju den andra sidan, att man är fin som man äääär och man ska älska sina gropiga lår. Well, måste man? Jag tycker inte om min hy, den har ärr och är ojämn. Jag hade en platt mage och ett sexpack innan Alva. Nu flyter den ut när jag sitter och är lite skrynklig runt naveln. Jag tycker inte den är precis ”fin”. Jag tycker inget speciellt alls faktiskt. Jag orkar nämligen inte bry mig! Jag lever och finns inte på denna jord för att vara fin eller smal eller snygg. Klart jag kan ha dåliga dagar och tänka kritiska tankar men oftast slutar det mest med ett jaja, orka.

Jag duschar. Jag borstar håret. Väljer kläder jag gillar. Jens tycker att jag är vacker, jämt. Det räcker mer än nog. En sån jävla befrielse.

Ps – Jag vet att jag är smal/normalviktig. Jag vet att jag uppfyller en massa normer. Men hur många gör inte det och har komplex och dietar ÄNDÅ. Men jag behöver förstås aldrig höra att mitt utseende är ohälsosamt eller bli tittad snett på om jag fikar (som en person med övervikt – googla fatshaming). Jag vet. 

Ps 2 – Alla kvinnor får klä sig, se ut och sminka sig exakt hur mycke eller lite de vill. Jag kommer aldrig kritisera en enskild individ. Men jag kommer alltid föra brinnande krig mot patriarkatet och hur det förtrycker, förminskar och kontrollerar kvinnor. Jag känner till exempel bara irritation när en person säger ”duck face” om en kvinna som har opererat sina läppar. Om folk inte gick runt hela satans tiden och kommenterade och hade åsikter om kvinnors utseenden skulle hon inte ha opererat sina läppar från början. 

Nu baka sockerkaka!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s