Livet och sådär

Gårdagen började dåligt humörmässigt. Vet inte varför. Det har liksom smugit sig på ett tag. Sen hade jag ett mentalt sammanbrott över mitt bäcken, det var länge sen nu. Jag har avföljt så många Instagramkonton och bloggar som påminner mig om fel saker och som inte längre inspirerar utan gör mig ledsen. Men ibland kikar jag in ändå. Kanske var det därför. Jag storgrät en god stund och efter en hel evighet tog tårarna till sist slut. Jag satte mig upp och sa för mig själv att jaha, då går jag väl upp och fortsätter leva livet då, mitt liv och allt som är bra med det. Då hade solen kommit fram och jag tog med mig Alva upp i skogen med picnic i en ryggsäck och vi satt där på mossan och såg ut över vattnet och livet var, fint. Alva gör mig så lycklig, bara att se henne. Meningen med livet, alltid. När jag inte var ledsen längre åkte Jens iväg och gjorde ärenden.

Idag har vi, jag och Alva, varit själva hemma och det har varit så fint och mysigt. Det är kväll och jag andas ut. Det gick bra, jag verkar glad igen. Men det där ledsna liksom ligger och lurar och jag oroar mig för att det plötsligt ska attackera mig igen. Vi har varit ute hela dagen i solen och jag har rensat ogräs. Alva gick bredvid och samlade ihop i en papperskasse. Så kul att göra något ihop och att hjälpas åt. Att inte längre bara ha ett knytte i bärsele liksom. Och så har vi läst många böcker, för på eftermiddagen började det regna.

Ikväll var farmor här till Alvas stora lycka. Jag och Jens gick en långsam men ganska lång promenad och sen fick vi ett ryck och åkte iväg och åt hamburgare och pommes på Sorbone vid Brommaplan. En till synes sunkig kvarterskrog i en rondell men maten är verkligen god! Finns liksom inga restauranger här ute innan golfbanan öppnar så då blir det Sorbone, man får inte vara superpetig. Tycker det är väldigt lustigt att de valt samma namn som det berömda, franska universitetet.

Är ni bra på att styra era humör? Har ni bra verktyg för det liksom? Okej, vissa är balanserade som filbunkar och frågan är kanske inte mest ställd till er. Kan ni andra känna hur saker ligger och lurar och ibland styra och välja hur ni förhåller er till det men ibland blir det bara som det blir?

   
   

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s