Träningsendorfiner

Alltså träning. Älskar att träna. Förut (innan barn, hus, giftemål osv) var det ju dessutom typ det enda jag bloggade om. Beachvolleybollturneringar, crossftitutmaningar, löptävlingar, multisporttävlingar i fjällen, Vätternrundan, triathlon och ja GUD vad jag låg i. Dessutom cyklade jag överallt. Åkte aldrig kommunalt. Tror inte riktigt jag begrep hur vältränad och stark jag var, men det var jag! Jag har alltid älskat utmaningar och det mesta i träningsväg var just det för mig, roliga utmaningar. Jag höll inte på och tragglade tricepsrepetitioner på gymmet så mycket (fast jag tog trots allt 60 kilo i knäböj när jag var som starkast) utan provade nya saker, anmälde mig till olika grejer och tränade till det. OM jag saknar det.

Hade jag fortfarande varit nu som jag var då hade jag tagit löparvagnen till förskolan, handlat lite snabbt innan och sen joggat hem med Alva och matkassen. Bara för att. För att det vore skönt och roligt. I början, när jag först fick problem med mitt bäcken (och redan hade tjorvande axlar) sörjde jag mitt gamla liv så mycket. Jag grät. Jag fanns inte kvar. Men nu har jag vant mig mer och mer, anpassat mig, gillat läget och accepterat. Och så har jag fått SÅ HIMLA MYCKET ANNAT JU. Även om jag hade kommit igenom graviditet och förlossning prickfritt så hade det aldrig funnits tid och lust och ork till samma sorts liv som förr. Men det är klart att vi hade åkt mer längdskidor jag och Jens med Alva i pulka. Vi hade cyklat till badet. Och jag hade ridit! Åh vad jag hade ridit. Men jag har vant mig att nu är det som det är nu och utgår oftast inte från något annat.

Men så ibland kommer jag på det där med löparvagnen och förskolan när jag ser den, vagnen, och liksom just det, så hade jag gjort. Men det är mer avlägset nu och har blivit accepterat. Och så åker kompisarna till Alperna och åker skidor, en med tvååring och en snudd på nyförlöst. Och jag blir besviken. Men jag börjar inte gråta längre och det är skönt. Och så är jag faktiskt bättre. Det går långsamt och jag har dippar men det blir bättre. Kan lyfta Alva, vara själv med henne, packa in oss i bilen (lyfta 11 kilo in i bilbarnstol, SÅ tungt) och göra massa vardagssaker. Jobba! Och jag kan även träna. Jämfört med de som drabbats av liknande problem som jag är jag så mycket bättre. Jag har liksom haft tur mitt i allt. Är lite sugen på att prova att rida igen. Typ kanske bara på en islandshäst, åka med mer än att rida.

En fördel med att vara i så dålig form är att det inte krävs speciellt mycket ansträngning för att man ska känna sig riktigt genomkörd. För ja, jag har rätt kass kondis och är inte vrålstark, jämförelsevis. I dag gick jag en, tänkte säga powerwalk, men det var nog bara en promenad på 40 minuter. Promenerade på rätt bra i alla fall. Det är så vackert att vara ute och gå här och i öronen har jag oftast någon podd. Hatälskar Louise Hallin och lyssnar ofta på Pampers barnvagnspromenader. Förut hade jag skrattat åt en promenad som träning men nu är det träning och nån gång kommer jag springa igen. Och då jäklar. Sen kom jag in och körde styrka 30 minuter i vårt fina gym. Fokus på rygg och core som vanligt och lite axlar. Blev riktigt trött! Blev lite paff efteråt när jag insåg att jag verkligen kände mig genomtränad. Och glad. Men det är ju ingen nyhet, hur himla glad man blir av träningsendorfiner. Mitt humör påverkas så himla mycket av hur ont eller inte ont jag har. Det är som två olika liv. Fulla med antingen hopp eller förtvivlan.

Nedan står jag och Jens med våra cyklar på Tranebergsbron (Katten har fotat). Sommaren innan hade jag cyklat Vätternrundan på 30 mil med över 100 träningsmil i benen. Jag hade urstarka ben och ett sexpack. Fast sen födde jag barn och det slår allt vad kroppslig prestation heter!

racer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s