Herre min je och Kärleken

I natt vaknade jag av att Jens kom in med en gråtskrikande Alva i vårt sovrum. Hade nog i typ sömnen hört henne i babyvakten tidigare också. Och så vaknade jag faktiskt först av att Jens skuffade mig lite i sängen.

– Ööö vad vill du, mumlade jag nästan sovandes.

– Jag försöker väcka dig! Irriterad Jens.

– Är klockan sex? mumlade jag vidare. Då ungefär går Jens upp och åker till jobbet. Var Alva redan vaken? Vad pågår?

– Nej det är mitt i natten! Ännu mer irriterad. Har försökt söva om henne i två timmar.

Och så satte han henne i vår säng och gick in i Alvas rum och stängde dörren (står en vuxensäng där inne också). 

Jag var astrött och Alva snorgrätskrek. Detta har inte hänt alls sedan hon föddes och där stod jag och skumpade mitt barn i mörkret klockan 12 på natten. Plötsligt händer det! 

Vi satt en stund i sängen och Alva lugnade sig men ville inte ligga ner. Då tände jag lite, lite grann (älsk på dimmer) och sa att jaha då är vi väl uppe en stund. Vad har du drömt? Nu är mamma här. Vi bytte blöja, why not typ, och efter ett tag med lite sagostund och sång (saker jag inte visste jag var kapabel till mitt i natten) släckte jag igen. 

Jag la mig i sängen och Alva satt bredvid. Jag tänkte att hon får liksom lead the way här men jag vilar under tiden. GÄSP. Man kan ju inte tvinga någon till sömn. Efter kanske en halvtimma bökade hon ner sig med rumpan upp, låg och sparkade mig på halsen, rev mig lite här och där och pillade på min hand. Tänkte på någon Hej hej vardag illus och att ja det stämmer, såhär är det att ”sova” med barn. GÄSP.

Efter ytterligare bök klättrar Alva upp och lägger sig PÅ mig. Mage mot mage. Hon snuttar tumme och myser. Jag försöker koppla av med 11 kg på mitt bäcken. Lyckas ej. Så ligger vi tills klockan är 02 och då nästan sover Alva. Jag rullar av henne i slow motion och en ny bökkavalkad drar igång. Jag tänker på att jag kommer vara trött som ett as nästa dag och snart väcker jag Jens. Fast det gjorde jag inte. Och till slut sov Alva, rofyllt på rygg tätt intill mig. Jag ålade mig upp, gick och drack vatten och ålade mig ner igen. Okej kroppen, då sover vi vidare! Klockan var 03.30.

 Jag gled in och ut ur sömnen till klockan halv nio. Då vred Alva på min sänglampa på max rakt i mitt ansikte och sa glatt: Va e de?

Vi åt frukost som Jens fixade (han jobbade hemma) gick ut och gungade och drog pulkan på gräset, tittade på löv i skogen och grannens hund. Och jag kände bara hur mycket jag älskar henne. Så sanslöst oövervinnerligt mycket. Och så var jag stolt över vår första vaknatt som till slut kom. 

Alva somnade om till slut och jag var lugn, tålmodig och bara hennes mamma alla långa timmar. Jag hade aldrig trott det om mig själv, aldrig. Jag har världens humör och inget tålamod alls. Det är bara Jens som har. Alva kan göra mig galen ibland. Men när det gäller plockar hon fram den allra bästa versionen av mig själv. Inget har utvecklat mig som att bli förälder. Jag var förvånad hela natten. Fy fan vad bra jag visst kan vara!

Vad har ni utvecklat som föräldrar? Vad har ni lärt er? Vad har ni gjort som ni inte trodde? Listan är längre än man tror ju! Det här med hur man ovillkorligt gör allt för sitt barn, det är så…wow! Kärleken. Ni vet ju. Jag kommer bli galen om det här är en ny trend, såklart. Herregud, det här var EN natt. Vill verkligen ge en STOR eloge till alla föräldrar som kämpar med sömnen i långa perioder. Hoppas ni är riktigt stolta över er själva! Jag blev bara så himla förvånad över hur jag reagerade och över hur jag visst kan vara.

Älskar dig Alva.

  

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s