Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

Under jullovet läste jag förutom Domaren av Ian McEwan Olive Kitteridge av Elizabeth Strout. Boken belönades 2009 med Pulitzerpriset vilket kändes lovande.

Bokens titelperson Olive är lärare och en ganska knepig person och som jag aldrig riktigt förstår mig på. Hon är svår att ha att göra med, säger allting rakt ut och bryr sig inte om andras reaktioner. Samtidigt visar hon ibland upp ett stort hjärta. Varför hon är som hon är får läsaren aldrig veta men jag upplever att hon är oerhört besviken på livet vilket blir ganska tungt i längden. Jag upplever att hon saknar att känna sig behövd och älskad trots att hon har både man och barn. Men hennes man sedan 25 år står trots hennes sidor alltid bakom henne i vått och tort.

Boken består av tretton berättelser som utspelar sig i Crosby i Maine, en liten stad norr om Boston. Elizabeth Strout skriver bra men jag tycker ofta boken är långsam och omständlig. Jag tappade ofta koncentrationen när jag läste och från att ha tyckt om författarens känsla för människors psykologi i början av boken ledsnade jag ganska fort. 

Jag är osäker på vad boken ville säga men ger den en trea. Några av hostorierna tyckte jag trots allt väldigt bra om.

  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s