Det här med att jobba och vad som egentligen är jobbigt

Hela hösten har jag gått och slitits med tankar på hur jag vill leva mitt liv. Det har varit roligt att börja jobba igen, särskilt eftersom jag fick ett helt nytt jobb i september – men det har på samma gång känts konstigt och bakvänt att missa tid med Alva. Mitt barn, vad kan vara viktigare än att vara med barnet! TROTS att jag kan flexa mycket och även jobba hemifrån = jobba när Alva sover, dag som kväll. Men jag måste ju försörja mig, oss. Jag kan ju inte sluta jobba och bli hemmafru. Det vill jag inte heller. Vi skulle kunna klara oss på en av våra löner jag och Jens tror jag, om vi gjorde vissa förändringar i livet. Förändringar jag inte har lust att göra. Och jag vill ju jobba. Men man skaffar ju barn för att man vill vara med dem. Jag såg verkligen fram emot jullovet och massor av tid med min familj och som jag har njutit också. Men sanningen är den att jag ganska få dagar in på julledigheten väldigt snabbt kände att det är skönt att ha ett jobb att gå till. Att jag definitivt inte bara vill vara hemma med barn. Jag älskar mitt barn kopiöst. Hon är jordens åttonde underverk, och nionde och tionde. Hon är så fantastiskt underbar, rolig, klok, smart, fin och bäst och det inte går att ta in att JAG har byggt denna person. Men det ÄR jobbigt att ha barn. Vissa icke-föräldrar verkar inte riktigt få ihop eller förstå detta, eller i alla fall tro att det bara antingen är underbart eller jobbigt och att det finns två sorters föräldratyper och vem blir man, vad kommer man tycka själv. Underbart och jobbigt är liksom inga motsattsord när det handlar om att vara förälder. Inte för mig i alla fall. Men att vara hemma och förälder jämt och inte jobba. Det skulle jag aldrig greja.

Idag är jag i alla fall tillbaka på jobbet. Många är fortfarande lediga och när jag klev in kl 08 var det snudd på tomt. Jag åt frukost som jag köpte på vägen, läste tidningar och bloggar fram till halv nio. Mellan halv nio och halv tio (!) satt jag och de som dykt upp och fikade. Tempot är onekligen lugnt på årets fjärde dag och det är en annan sorts ledighet som infunnit sig till skillnad från att vara ”ledig” med barn hemma. I mars börjar Jens jobba igen och jag tror att han är ganska redo han också.

Det är ett lyxproblem att få fundera över vad man vill göra med sin tid. Hur mycket man vill jobba, om man vill gå ner i tid och offra sin pension och hur man skulle klara sig på bara en lön. Jag tänker på begreppet ”downshifta”. Det måste verkligen vara ett medelklassproblem när det finns ganska många människor (läs kvinnor) som kämpar för rätt till heltid.

Nedan. Mitt barn <<insert heart emoji>>

DSC_7936

Annonser

7 thoughts on “Det här med att jobba och vad som egentligen är jobbigt

  1. Jag instämmer helt i ditt inlägg. Precis så känner vi också. Jag tror många känner så här men de är inte så öppna med det. Eftersom jag ofta är helt ärlig mot andra om hur jobbigt jag ibland tycler det är att vara förälder så får jag höra rätt så mycket tillbaka, vilket jag tycker är skönt. Älskar mitt barn över allt, skulle önska hon fick vara ledig oftare, men jag skulle inte orka vara hemma alla dagar. Älskar nämligen mitt jobb, prata med vuxna, få använda hjärnan på ett annat sätt. Dock ogillar jag stressen med hämtningar/lämningar på förskolan, pussla ihop så att vi båda jobbar heltid samtidigt som vi vill äta middag tillsammans varje dag kl 17.15. För vi är ju faktiskt en FAMILJ.

    1. Blir enklare när barnen inte äter så jäkla tidigt! Alva (och vi) äter 17.30. Ibland 18. Inte så kontinentalt precis 🙂

  2. Jag håller också med. På ett sätt är det hemskt att man är borta från sitt barn upp emot 50 h/v, men å andra sidan är hemmafrulivet verkligen inget för mig heller. Jag tror de allra flesta mår bra att stimulans från ett jobb, få göra något (förhoppningsvis) meningsfullt utöver barn, ha ett samtal med en vuxen utan att bli störd mm. Och om inte annat få lön, pension, friskvård osv. Dessutom vara en bra förebild för sitt barn, visa att mamma och pappa jobbar och att det är kul, jobbigt och nödvändigt. Däremot är det sjukt stressigt med ett litet barn att hämta, lämna, passa tider, äta mat senast kl 17 osv. Jag och min man har valt att jobba 90 % båda två. Vi har också flexibla tider, möjlighet till distans osv men jag orkar inte stressa och pussla varje vecka. Dessutom vill jag inte jobba på kvällar då barnen sover, då vill jag vila och vara med min man. 4 h/v låter inte så mycket med för barnen blir det 8h/v fördelat på oss båda och det är stor skillnad tycker jag. Livspusslet alltså….finns såklart ingen universallösning men jag tycker man ska prioritera utifrån en blandning av barnen, ekonomi, jämställdhet, och sig själv.

    1. Överväger att gå ner bara pyttelite i tid. Tror det skulle göra skillnad absolut!! Men har så flexigt att jag hoppas det ska gå utan. Och utan att jag känner mig helt splittrad och stressad. Får se!

  3. Ja, känner också igen mig mycket. Det skär i hjärtat att spendera så mycket tid på jobbet, samtidigt som det är roligt och givande att jobba, och i alla fall jag skulle antagligen bli en bitter människa om jag övergav karriären, liksom träningen. Tror det bara gäller att hitta lagom nivå för just den egna familjen, inte ha någon stress och press på sig själv, hitta sin egen modell. En sån enkel sak som att vi börjat sova tillsammans hela familjen (efter att lilla S egentligen börjat sova i eget rum) gör min vardag mycket behagligare. Lite mer närhet, lite mer tid tillsammans känns det som.

    1. Kan tänka mig att det är mysigt, om man är lagd sån. Hehe. Jag gillade aldrig att samsova. Är alldeles för lättstörd. När A var liten sov hon i nest mellan mig och J och sen sov hon bredvid Jens i babybay. Hon slutade amma på natten när hon var bara ngr veckor så det spelade ingen roll att hon inte sov hos mig. Vaknar hon nu och vill ha sällskap sover Jens och hon i en säng i hennes rum men oftast sover hon gott i sin spjälis. Hon är ju ingen morgonmänniska precis. Skulle vara mysigt om man hanns ses på morgonen och inte bara efter jobbet! Men eftersom jag jobbar en del hemma är det inte ofta vi bara ses kvällstid 🙂

  4. Jag började jobba idag, och H började samtidigt sin inskolning. Vi har haft åtskilliga familjeråd de senaste månaderna. Hur gör vi för att hålla (hyfsat) korta dagar för H på förskolan och så att vi allihop kan äta middag ihop vid 17.30? Till slut kom vi fram till en lösning som vi testar fram till sommaren: en av oss är 1/8 föräldraledig, den andra 1/4. Vi levde under Hs första 9 månader på en månadsinkomst motsvarande enbart min månadslön så vi vet att vi klarar oss på ”lite” pengar (lite i förhållande till vad vi kan dra in). Men vi vill ha mer. Och vi vill jobba, båda två. Nu provar vi så här och ser hur det går 🙂 Ps. Det kommer vara min man som jobbar minst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s