Alva ett år

Nu är Alva ett år. Ett helt ÅR. Tiden går overkligt fort. 

Natten till igår mullrade åskan och regnet öste ner i den varma sommarluften, som att tala om vilken dag som komme skulle. När Alva föddes dånade åskan utanför och lagom tills den slutade och solen lyste igen föddes Alva. Klockan var tjugo i fem. Igår sov vi längre, till halv nio ungefär och sen åt vi frukost och melontårta. Min pappa kom och firade Alva med paket och resten av gänget firar vi med nästa helg. Då har vi stort kalas med både familj och vänner!

Som ni i Stockholm vet var det en av sommarens allra bästa dagar igår och vi var ute exakt hela dagen. På kvällen grillade vi såklart. Pappa sa när han stod på en stege och plockade körsbär att det här är inte ett hus, det här är ett ställe. Jag kan bara hålla med. Här är så enormt fint tycker jag och så många härliga ytor att vara på.

Nu tänkte jag skriva lite mer om vår ettåring. Alva ett år tycker om:

Att gå! Helst ska vi gå med och hålla i händerna. Då springer hon nästan fram! Gåvagnen är också väldigt kul. Då ser hon så stolt ut. Hon har med assistans redan deltagit i sitt första knattelopp som var 800 m. Gå längs med möbler är också fint men det går trist nog inte lika fort, frustrerande tycker Alva.

Mat. Det mesta är fortfarande kul att stoppa i munnen men några favoriter finns det helt klart. Torskfilé i ugn, köttbullar och köttfärsås. Riktiga bullar och sås! Kryddade för vuxna alltså. Vi har precis börjat låta lite salt vara i. Bröd. Allt bröd är asgott. Bönor, ärtor och majs också. Och banan. Hon brukar även få morot, broccoli och sötpotatis. Det enda hon direkt ratat är lax. Tvi. (Sådan mor sådan dotter?) Hon äter burkmat också. Alla fruktburkar från Hipp är goda. Vi ger bara eko och i glasburk. Köttfärsås är även helt ok på burk tycker Alva. Gröt är för småbebisar. Ägg och avokado var också godare förr men funkar helt okej. Men pannkaka är godare. Särskilt exotiska med kokosmjölk och banan. Hon kan äta själv med sked men föredrar att plocka med händerna. Hon dricker ur vanligt glas i bambu men häller gärna ut vattnet efter att hon druckit klart vilket är hysteriskt kul. Hon får bara vatten. Blir nog premiär för juice etc i Thailand i vinter när vi vill att hon ska dricka ordentligt.

Musik. Hennes favoritartist är Kelly Clarkson. Då skakar hon rumpa, bokstavligen, och vinkar. Hon vinkar gärna åt alla.

Djur. Spännande att klappa. Särskilt vår katt Totti. Han kan distrahera från det mesta och är kul att jaga efter. (Självklart får hon inte jaga i ordets rätta bemärkelse och bara klappa snällt).

Att prata. Favoritbokstaven nu är L. Det är mycket lulull och löllöll. Nyss var det mycket B och P. Jag tror hon kommer prata tidigt. Redan nu kan hon hålla långa obegripliga monologer.

Saker som blåser och fläktar. Saker som hon kan göra ljud med. Saker som går att banka med eller mot varandra. Bollar! Och att bläddra i böcker och tidningar, metodiskt och målmedvetet. Det älskar hon.

Att sova. Den punkten måste ju ändå med. Jäklar vad hon trynar gott på nätterna. Tack för det Alva! Vi har helt missat sömnbristprylen. Hon har sovit bra sen hon var några dagar.

Att peka och vinka. Hon vet vem som är mamma och pappa och vad som är lampa, banan och katt. Hon förstår så mycket av vad en säger och att hon inte får leka med min dator. Jag tycker det är helt otroligt hur det faktiskt går att resonera en del med henne! Språket som sagt, du har det i dig Alva. Det har du haft hela tiden. 

Att busa. Jag älskar hela grejen med att jag sen ett tag kan dela en händelse med henne. Hur vi kan skratta åt saker tillsammans. Hur en av oss fånar sig och sen skrattar vi båda. Hennes hesa och samtidigt kiknande skratt fyller mig med något obeskrivligt. Livet behöver inte rymma mer än det. Hon älskar att riva åt sig en handduk, kudde eller tröja och hålla framför huvudet och jag undrar förvånat ”vaaaar är Alva?” och hon drar bort vad hon har för ansiktet och gapskrattar. 

Och så är hon vansinnigt lik mig. Hon ser ut som jag när jag var liten. Jag sov precis lika bra som hon. Jag gick sent (var över året men blev ju en hyfsad atlet med tiden ändå säg) men var tidig språkligt. Jag skrev brev till farmor när jag var sex år (som jag läst som vuxen och trodde jag skrivit när jag var kanske 8 eller 9 tills jag såg datumet). Jag var väldigt nöjd och glad. Alva är precis allt det här. Och jag fattar fortfarande inte det här med lax. Det är häftigt hur hon är så mycket jag men samtidigt en helt egen person men känslor, viljor och idéer.

Så alla ni som undrar om det är sant. JA! Det blir bara roligare och roligare och en älskar dem bara mer och mer!

  

Annonser

En reaktion på ”Alva ett år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s