En riktig kvinna

Att vara kvinna är svårt. Alltså om du vill vara en riktig kvinna. En bra kvinna. En rätt sorts. En perfekt. Kvinnor ska ju vara perfekta.

Som kvinna är meningen med ditt liv att du ska föda barn. Om du inte håller med kan du fundera på hur oerhört provocerande det är med kvinnor som inte vill ha barn, jämfört med hur det inte alls är provocerande när jämngamla män inte vill ha barn. Eller hur kvinnor som inte kan ha kvar sin livmoder plötsligt känner sig okvinnliga på grund av samhällets syn. Kvinnor ska av naturen liksom vara så moderliga. Du är skapad för att bära, föda och nära ett barn. Gör du inte dessa tre saker – är gravid, föder vaginalt och ammar – undrar alla varför inte. Så är det faktiskt. Du blir så otroligt ifrågasatt och måste förklara och försvara dig inför gud och alla människor, även andra kvinnor eftersom vi alla ingår i samma samhällsstruktur.

En kan lätt tro att när en kvinna väl har valt att bli gravid har hon kvalat in som riktig kvinna och kan efter det bara slappna av. Men så enkelt är det verkligen inte. Det har faktiskt bara börjat!

Du ska inte bara bli gravid. Du ska bli det jättelätt också, gärna på första försöket, om du vill vara sådär förväntat perfekt. Fertiiiil. Smaka på det ordet. Mycket viktigt för en kvinna att vara i och med hennes mål och mening med livet. Det är väl därför ungdomlighet är så hett eftertraktat och folk betalar hundratals kronor för burkar med serum i. För att unga kvinnor fortfarande är fertila och att det är då de räknas.

Nio månader går i alla fall förhoppningsvis och nu är det dags att föda barnet. Och det ska du som sagt självklart göra vaginalt. Kvinnor är gjorda för att föda barn. Att liksom välja själv hur en vill ha saker och ting ligger liksom inte för kvinnor för den som inte redan har insett det. Komma och kräva kejsarsnitt? Jättekonstig grej att vilja! Inget du bara kan be om och få hur som helst, vården protesterar. Alla andra har väldigt mycket åsikter om hur kvinnor ska leva sina liv. Hur mycket alkohol vi dricker, när vi går hem på kvällen och hur vi föder våra barn. It’s all the same. Att människor är skapta för allt möjligt innebär inte att alla gör allt detta, men föda vaginalt bör göras. Det är bäst för barnet också och nåde den kvinna som inte verkar bry sig om sitt barn. Kvinnor är ju trots allt moderliga av naturen som sagt, så verkar du inte bry dig om ditt barn är du nog ingen riktig kvinna.

Barnet kommer ut och nu är det dags för nästa steg i att bli en riktig kvinna. Du kanske har längtat efter barn, blev gravid direkt och födde vaginalt utan att spricka. Grattis! Men tyvärr, du är inte klar här. Diplomet dröjer. Nu är det nämligen dags att börja amma. Det är något jättenaturligt och som vi intalar oss ska gå av sig självt. Det är bara det att amma är nåt en måste lära sig. Faktisk kan det vara rätt krångligt att få till det. Men självklart tycker du om att amma, du tycker faktiskt det är jättehärligt, denna jätteprestation. (Får du för dig att flaskmata ditt barn får du vara beredd på att förklara och försvara dig tills ungen fyller ett, som sagt, kvinnor kan inte hålla på och välja själva hur de vill ha saker). Nu är du bara allmänt glad och lycklig efter nio månaders graviditet, förlossning, hormoncirkus och nya krav och förväntningar över en natt. Såklart. Du är ju kvinna och gjord för detta. Mjölkstockning, sår och dåligt tag är bara att ignorera. Men det är klart, du bör sköta allt detta hemma eftersom kvinnors bröst framför allt är till för att behaga andra, män. Kvinnobröst är sexuella och det blir jättekonstigt om du sitter på ett café och matar ditt barn med dem, trots att du nyss skulle vara så naturlig och allt sånt. Detta leder in oss på nästa punkt.

Kvinnor ska vara snygga och attrahera män. Det här är en detalj en inte bara kan glömma bort för att en fått barn, liksom tro att nu har andra saker blivit viktigare än utseendet. En kvinna ska alltid vara fräsch, lukta gott och se snygg ut. Absolut inte ha hår någonstans! (Kvinnor rakar sig seriöst mellan benen innan de åker till förlossningen). Även om du rott i land en graviditet och en förlossning kan du inte bara slappna av och luta dig tillbaka. Du måste även snabbt komma tillbaka till din ursprungliga form (som naturligtvis var god) och bli snygg, fräsch och behaglig igen. Du känner väl till uttrycket MILF. Annars googla. Din mage ska bli platt igen, rumpan återfå sin form och brösten på något magiskt sätt se ut som innan du var gravid och ammade. Du ska föda barn men det ska inte synas för det. Att få barn är ju en naturlig grej som du bara gör utan vidare. Du kan så klart operera dig tillbaka till ditt forna utseende, fixa brösten och fettsuga magen, men det är lite fult att ta till ett sånt knep, alla gillar nämligen naturliga kvinnor. Det är ungefär som när du sminkar dig. Du ska inte se sminkad ut, bara vara det ändå. Samma sak på gymmet faktiskt. Du ska inte lyfta tungt och bli jättestark men du ska se vältränad ut för det. Helst bara bli det av powerwalks och yoga. Funkar inte det får du leva på sallad. Fast det är trist, ingen gillar en kvinna som inte äter ordentligt. Helst ska du äta glass och kanelbullar och vara helt obekymrad över mat men ändå smal. Äsch, det är en snårig djungel det där och hur du än gör blir det svårt att lyckas helt.

Glöm inte sexlivet heller. Din partner måste ju få sitt. I alla fall om det är en han. Och samhället är ju rätt heteronormativt så vi låtsas det. Om du är lite mörbultad, fick en förlossningsskada eller bäckenproblematik efter din graviditet får du bara bita ihop. Sådana saker är helt normalt efter en förlossning. Det är inte meningen att du ska ha ont någonstans eller inte kunna ha sex. Bara ha det. Du vill väl inte att din man ska behöva vara otrogen? Var glad och tacksam över ditt barn istället för att klaga. Du ångrar väl inte ditt barn?  Den frågan får du nästan alltid om du berättar om något problem efter din förlossning eller att du inte mått toppen. “Du ångrar väl inte ditt barn?” Det räcker med att du säger att du är trött typ. Vad är det för en jävla fråga egentligen. Nej det gör du ju knappast men du vill ju för den sakens skull få adekvat fysisk och psykisk vård på samma sätt som annars och inte bara avfärdas med ett “du har ju fött barn”.

När du har grejat allt detta har det i alla fall gått max ett år. MAX. Och då är det bara att börja om på exakt samma sätt och skaffa ett barn till. Vaddå, du kan väl inte mena att du bara vill ha ETT barn? Det här har vi ju gått igenom nu, att du är gjord för detta. Har du ett trasigt underliv? En svag bäckebotten? Kvarstående foglossning? Nej det finns faktiskt inget som heter foglossning när du inte är gravid längre. Typiskt kvinnor att vara inbillningssjuka.

Själv kvalade jag länge in som en riktig kvinna. Det är jätteskönt när en följer normen, det vet jag för jag har gjort det. Jag blev gravid direkt efter vårt bröllop, såg ut ungefär som vanligt, födde vaginalt på knappt sju timmar, sydde två stygn mest för syns skull och helammade. Alla människor omkring mig bekräftade hur BRA jag var. (Fast att jag inte gjort så mycket mer än haft sex med min man vid tydligen ett bra tillfälle och ja okej, varit lite envis med amningen kanske). Jag mådde toppen efter min förlossning och började träna. Kände mig starkare och starkare. Men efter sex månader kom foglossningen tillbaka. 

Jag har såklart varit så jävla arg och ledsen och besviken så att det liknar ingenting, men jag har även känt mig misslyckad, dålig. Så här långt efter ska en inte ha ont. Inom vården finns det inget begrepp för foglossning efter graviditet. Det finns för övrigt ingen kunskap om det heller. Barnet föds och du slussas ut från MVC och förväntas vara som vanligt igen. Jag kände mig inte som en riktig mamma när jag inte kunde lyfta mitt barn eller vara ensam hemma med henne. Ingen har förstått hur otroligt påfrestande den här tiden har varit, utom Jens. 

Jag har saknat mitt träningsintresse och gråtit många tårar över att inte kunna ägna mig åt det jag tycker är roligt eller åka iväg och träffa föräldralediga kompisar själv eftersom jag inte kunde lyfta Alva. Jag har inte kunnat rida, åka skidor eller springa. Och så har jag som sagt känt mig så dålig. Jag klarade det inte. Jag gick inte i mål. 

Jag blev gravid, jag födde barn, hon växte och är ett friskt och underbart litet barn. Men min kropp fixade det inte. Blev trasig, fick ont. Fast jag är gjord för det här. Vad är det för fel på mig! Varför jag? 

Jag har försökt mörka mitt misslyckande genom att kompensera på andra områden, även om jag inte tänkt så mycket på det förrän på senare tid. Jag gjorde hårinpackningar och gick inte ut med Alva och Jens utan att ha snygga kläder och smink och massor av andra knäppa saker. Även om jag hade misslyckats fysiskt skulle jag kompensera för det genom att vara snygg och glad och fräsch. 

Nu ser jag ljuset i tunneln. Jag vågar inte ropa hej än och jag törs inte blogga om några detaljer, men jag har träffat en person som är jätteduktig. Och intresserad. Jag har varit där fyra gånger. Hen har kanske knäckt koden. Delar av den. Hen hittade en grej som spökade och jag blev genast bättre. Hade en hel dag som var smärtfri. Och en till. Nu har det gått fem dagar. Men det kommer ta lång tid att bli helt bra när jag haft ont i ett halvår.  Och kanske är det fler saker som måste lösas innan jag blir mig själv igen. Men jag tror den här personen kan lista ut alla de sakerna. Och jag har lyft och burit Alva. Jag kan vara ensam med henne. Jag känner mig nästan som en riktig mamma igen.

Men jag vill bara ha ett barn. Och om det provocerar? Att jag sätter mig själv i första rummet. Ja. Men det skriver jag om en annan gång.

DSC_5728

Annonser

8 thoughts on “En riktig kvinna

  1. Ja när man ser det så här i skrift är det ju helt bananas så sjukt! Och det går att fylla på listan..,.fram emot 1-årsåldern (el kanske redan 8-9 mån) så är du helt plötsligt rätt märklig om du ammar, samsover osv. Särskilt amningsnormen är galet smal.

    Samtidigt är det svårt att inte spä på det, för jag ville föda vaginalt, ville amma, ville ha två barn.

    1. Amningsnormen är verkligen smal. Det finns en linje och det är bara den du kan följa.

      Men jag tycker inte du/vi som vill/ville amma och föda vaginalt spär på något. En ska ju få välja själv. De som spär på är ju de som t ex vill amma och till varje pris vill pracka på det idealet på ALLA andra också. Jag ville amma, men bryr mig inte ett smack om hur andra ger sina barn mat. Typ. Jag har fö alltid tänkt att jag vill ha två barn, men jag vill inte bli gravid igen. Jag har läst i så många forum om kvinnor med kvarstående bäckenproblem och det blir ALLTID sämre för varje graviditet. För mig är det ofattbart att de valt att skaffa två och ibland tre barn. Men längtan efter barn kan nog övervinna det mesta. Jag kanske också blir gravid igen en dag. Men min rationella hjärnhalva säger NEJ. Och så kommer hela: Men ska Alva inte få något SYSKON?!?!?!

      1. Jo det är sant, jag bryr mig inte heller om hur nån annan sköter sina förlossningar, matningar osv (förutom att jag ändå blir lite lite provocerad över vissa bekanta som väljer snitt lite för ”lätt”, alltså mer bekvämt än andra skäl. Fast det säger jag aldrig till dem….)

  2. Grattis till kroppen ändå, alltså förbättringen, och hoppet. Så mäktigt! Är nyfiken på vilka kommentarer du fått kring att evt bara vilja ha ett barn, skriv gärna mer om detta i ett annat inlägg!

  3. Jag fick höra ”när kommer tvåan” redan när Ebbot var ett par veckor. Det jobbigaste just då var ju att jag hade fått en förlossningsskada och mådde ganska dåligt av den. Fysiskt och psykiskt. inte särskilt finkänsligt att pressa nyförlöst, skadad kvinna kan jag tycka. Jag vet inte heller om jag vill ha fler barn, det pendlar lite. Jag har en del komplikationer från min graviditet och förlossning fortfarande. Jag vill absolut inte behöva förklara och försvara mig inför alla, det är så privat! Vårt sexliv, vår familjeplanering, vår fertilitet är inget man kallpratar om liksom kan jag tycka…
    För övrigt tycker jag att du skrivit en mycket bra text! Kände igen mig! Och skönt att det går åt rätt håll för dig! Kram

  4. Väldigt fint och bra skrivet. Men jag umgås nog i ”fel” kretsar för att känna att det här är kraven för att vara en perfekt kvinna. Har nog bara någon enstaka vän som skulle passa in i normen du nämner så jag känner verkligen inte att jag har de kraven på mig. Som tur är, eftersom inte jag heller passar in. Den svåra uppgiften att vara en perfekt kvinna skulle jag sammanfatta i att lyckas finna balansen i livet och få tid de pusselbitar man valt att ha med. För många skulle det innebära att hitta tiden att både vara en bra livspartner, en bra vän, en bra mamma och en bra kollega.

    Utseendefixeringen sitter nog mest i oss själva. Jag går på långpromenader med Stella osminkad men har alltid mascara om jag ska till jobbet 🙂

    1. Det är ju inte mina egna vänner som uttrycker detta men en norm i samhället. För att vara lite krass, patriarkatet. Gissningsvis blir det tydligare om man försöker få barn eller om man har fått barn redan. Men kraven på hur en kvinna ska vara och se ut är förstås alltid tydliga oavsett, det sköljer in från alla håll men eftersom det (jävligt sorgligt) är varsagsmat märker vi det knappt utan genusglasögonen på.

      Hur menar du att utseendefixeringen sitter i oss själva? Att ingen påverkas av sin omgivning utan väljer helt själv? Det tror jag gäller extremt få människor. Extremt få. Och jag tror inte jag och du är inräknade, vi faller ganska väl inom normen. Jag tänker osökt på kvinnor som säger att de ”förstorar brösten för sin egen skull” eller ”sminkar sig för sin egen skull”. Jag blir oftast ledsen av att höra det. Samtidigt är jag trött på att kvinnor som t ex opererat sina läppar skrattas åt och kallas för duckfaces. Det är ju just därför de tror att de måste karva med kniven, på grund av den ständiga strömmen kommenter om kvinnors utseenden, det måste ju onekligen vara väldigt viktigt hur vi ser ut med tanke på tankeenergin och tiden som läggs på det. Självklart är det toppen när en känner att en inte alltid sväljer det och lämnar mascaran i necessären!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s