Skuleberget

Idag tog vi oss upp på toppen av Skuleberget och gick toppslingan innan vi fikade våfflor på toppstugan. Tema topp alltså. Alva somnade på vägen upp för berget och sov hela toppslingan också. Hon missade alltså stora delar av den sagolika utsikten. När det kommer till vacker natur slår Sverige världens alla andra länder. Och ja jag har en hel del att jämföra med. När vi blickade ut från toppen av berget utbrast jag att jag ville gråta för att det var så vackert. Jens erkände på vägen ner att han nästan tappat andan när vi kom upp. 

Vi var bland de första upp i morse och hade berget för oss själva. När våra våfflor var uppätna och vi skulle ner igen hade det dykt upp en hel del folk så vi var glada att vi varit tidigt ute. Folk verkar vara ganska bekväma här. Det finns många enkla leder som inte är så långa och du behöver ingen speciell utrustning eller vandringskängor för att uppleva Höga kusten. Många går i vanliga jeans. Så ser det inte ut på Kebnekaise så att säga. Vill du kan du förstås vandra mer utmanande leder också.

På eftermiddagen sov Alva i vagnen på terrassen och jag och Jens löste korsord och låg och läste. Jag hade gärna varit ute mer men fogarna i mitt bäcken, alltså nej. Tråkigt, deppigt, argt och varför varför varför red jag det här hade ju inte hänt då det har jag fått facit på nu och TÄNK hur underbart livet varit och hur exakt som innan Alva föddes jag varit om inte om inte om inte och så vidare en miljard varv i huvudet varje dag. Om ni undrar. 

Vi orkade inte börja laga middag senare och istället åkte vi ner till Ullånger och åt på ett litet hotell där. Vår servitris var så otroligt gullig! Hon ägnade mer tid åt Alva än några andra gäster och värmde hennes burkmat i en skål med en liten grön kvist som garnering. Fint gjort!

Imorgon tänkte vi ta med oss frukost och gå en kort led i nationalparken och sen åka båt ut till Ulvön. Ser fram emot båda delar och tror att det kommer vara väldigt fint. Det enda som är tråkig är den ständiga oron över fogarna. Hur kommer de må just imorn? Hur kommer de må vid dagens slut? Kommer det gå att sitta bekvämt på båten, på Ulvön och så vidare. Det är jättejobbigt att alltid bära på den oron. Det gör mig trött på ett konstigt sätt och inte lika handlingskraftig sådär som jag brukar vara. Det är svårt att förklara men det tar energi helt enkelt!

Avslutar med en mobilbild som inte gör Höga kusten rätta, men nog ser en att det är vackert!

  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s