Sommarens första roadtrip

Nu är det sommar och sommarlov! Det har jag verkligen känt när vi har skivat jordgubbar till frukosten på morgnarna, när dagarna förflutit utan att vi gjort just något särskilt och jag mest varit ömsom ute och ömsom inne med min bok i händerna och det har jag känt när jag sett solen lysa genom lövverken på kvällarna, även om det varit kallt och jag tagit på mig en tjock tröja när jag har gått ut och vattnat. 

Ikväll kom vi fram till Höga kusten. Vi åkte från Stockholm igår och stannade norr om Gävle och åt lunch. Grillad lax vid Axmar brygga ute i havsbandet. När vi klev ur bilen var luften en helt annan än när vi åkte, kall, frisk och salt. Solen sken och det var magiskt vackert när några segelbåtar la till samtidigt som vi slog oss ner. Sen åkte vi vidare till Hölick utanför Hudiksvall. Nu var vi i Norrland med sandig jord och tallskog. Vi slängde bara in väskorna snabbt i vår stuga innan vi gick en kvällspromenad nere på stranden. Det var riktigt varmt och skönt och senare grillade vi korv utanför vår stuga.

Idag åkte vi vidare till vårt mål, Friluftsbyn vid Höga kusten. I Sundsvall stannade vi och handlade frukost och en bok till mig. Jag glömde nämligen den jag läser hemma. Katastrof! Särskilt när en sover i samma rum som sitt barn och måste vara tyst och stillsam från cirka klockan halv nio på kvällen. Nu lagar vi (läs Jens) middag i vår väldigt enkla men mysiga stuga med utsikt från Skuleberget, högst upp i byn bor vi! Bilen orkade inte ens hela vägen upp. 

Förutom katastrofen med boken har allting gått hur smidigt som helst. Alva har sovit större delen av tiden i bilen och i övrigt bara hängt med på allt, nöjd och glad som hon är. Pekar på precis allting hela tiden gör hon. ”Ä dä!” ”Ä dä?” Och vi försöker efter bästa förmåga namnge allt hon pekar på. Att ge och ta emot saker är också kul. ”Tack tack” låter det som hon säger både när hon ger bort och tar tillbaka. Sjukt gulligt. Hon försöker även säga saker som låter som mamma och pappa. När Jens frågar ”var är mamma” vevar hon med armen mot mig och säger ”däääjr”. Dör sötdöden varje gång. Annars är krypa, gå med stöd och riva ut saker från skåp, väskor och påsar hemskt kul, sådär så en kiknar av skratt. Alvas liv verkar så jäkla toppen! I natt sov hon i sin resesäng bredvid oss. Jag vaknade flera gånger och kikade ner på henne där hon låg och trynade. Såg så himla mysigt ut! Och jag somnade om direkt jag såg henne ligga där och må gott. Men för min nattsömn verkar det onekligen bra att vi hemma har henne i eget rum… I morn får hon dock kliva upp tidigt för att ge sig ut på tur. Hon är värsta sjusovaren annars och vaknar sällan före 09. Galna bäbis.

Har redan massor av bilder i kameran men har ingen dator med mig så här kommer två från mobilen! 

  
 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s