Jag och mitt barn

Ibland känner jag mig nästan utanför som förälder. Barnet sover bra och har alltid gjort utom enstaka nätter, hon äter bra och har alltid gjort det med, hon har aldrig varit sjuk, hon har kräkts jag tror tre gånger sedan hon föddes och hon tycker om att åka bil. Hon känns som att hon kräver ganska lagom med stimulans, varken mycket eller lite.  När jag träffar andra föräldrar kan jag inte vara med i alla diskussioner och om jag berättar hur det är för mig känner jag bara hur jag blir allas irritationsmoment. Vad vill de att jag ska göra? Be om ursäkt? För vad? Vara tacksam? Det är jag! Hålla tyst? Det gör jag nästan alltid om ingen uttryckligen frågar mig hur Alva sover/äter/hostar/kräks.

Förra veckan var vi på BVC och Alva mötte i vanlig ordning bvc-sköterskan med öppna armar, bokstavligt talat. Det är så och med ett stort leende och hälsar på de flesta. Sin mormor, städhjälpen och bvc-sköterskan bland andra. Vår ”bvc-tant” utbrast att Alva nog är det gladaste barnet hon hade. Är hon alltid såhär? Nästan. Blir hon aldrig blyg? Inte än. (Om hon inte lämnas ensam på golvet med ett nytt barn och jag går in i ett annat rum). Jag tyckte såklart det var superroligt att höra att hon tyckte Alva var så glad och nöjd. Vi har ju fått höra sedan hon var väldigt liten att hon är så ”med”.

I alla fall så var det dags att mäta och väga och jag la ner henne på skötbordet. Då. Vrålet! Alltså herregud, missnöjdare barn går inte att hitta. Hon var helt vansinnig. Tungan liksom vibrerade. Ehhh så här har hon nog aldrig låtit förr sa jag lite förvånat, men det är mitt i hennes sovtid nu egentligen. Bvc-sköterskan såg förvånad ut, brukar hon aldrig låta så här? Nej, jag tror inte det har hänt förr, försökte jag överrösta. Trodde seriöst jag hade haft sönder något när jag la ner henne men det var liksom inte möjligt, hur skulle det ha hänt? Hon skrek lika mycket på vågen och tills jag hade lyckats klä på henne igen och sen blev hon tyst och glad. Då kräktes hon en skvätt på mig och min tröja. Jag mer gnuggade in det i tröjan än torkade av det och så åkte vi hem. (Alva fortsätter i vanlig ordning att pressa längdkurvan uppåt och för första gången låg hon på snittkurvan viktmässigt, hon har alltid legat under en kurva förr. Fattas bara annat i och med matvrak).

Alva fick sova ute i vagnen en timma och sen åkte vi hela, lilla familjen och storhandlade och svängde runt lite på Bromma Blocks också. Jens fick äntligen klippa sig. Bemödade mig aldrig att  byta om. Det är ju bara lite bebisspya resonerade jag. När vi kom hem igen la jag dock tröjan i tvätten och så konstaterade jag att nu hade jag faktiskt varit den där föräldern som inte tycker barnkräks är anledning nog för att ta en ren tröja. Och så hade Alva varit så #¤&¤ arg på bvc. Måste ha hörts i hela väntrummet. Det var rätt härligt faktiskt. Tog bara nio månader.

jagoa

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s