Svaret på magnetröntgen

Nu har jag fått svar på den magnetrönten jag gjorde av mitt bäcken. Allt såg bra ut! Det är självklart jätteskönt att få bekräftat att inget är trasigt ”på riktigt”. Det finns inga sprickor i skelettet, det finns inga förändringar i lederna, ingenting är uppluckrat. Höfterna ser också bra ut. Muskulaturen är symmetrisk. Men – det är ju nånting som gör ont ändå. Min sjukgymnast som ger mig akupunktur säger att alla ledbandsförändringar inte syns på röntgen. Nähä. Det var ju snopet. Men nåt trauma är jag helt säker på att ett ledband inte har utsatts för. Jag trillade inte direkt av hästen när jag red. Snarare lutar det åt en överansträngning på något sätt. Så kallade ”over use” om en ska låna ett uttryck från idrottsvärlden.

Jag har fortsatt att få akupunktur och tycker att det hjälper en del. Dock inte samma magi som under graviditeten. Jag har även blivit ordinerad att stretcha säte och insida lår mycket. Insida lårmuskler fäster nämligen i symfysen (den främre fogen i bäckenet) så är de spända är det lätt att få ont där. Jag ska även stärka upp insidorna. Och fortsätta med mina promenader. Av min husläkare har jag även fått Naproxen utskrivet. Jag ska äta en kur i två veckor och hoppas att det lindrar en eventuell inflammation i något ledband. Tyvärr blir jag JÄTTETRÖTT av de tabletterna men jag får helt enkelt försöka stå ut och greja att jobba ändå. Jag har även fått en remiss till en duktig specialist på Lidingö som ger kortisoninjektioner till kvinnor med mitt typ av problem.

Tilläggas kan att allt ovan har jag liksom fått gräva fram själv. Jag letade fram min sjukgymnast när jag var gravid och läste på om akupunktur (fick ingen vettig info på MVC), jag har bett min husläkare om en remiss och letat fram specialisten själv. Jag bad även själv om att få prova att äta antiinflammatoriskt. Sjukgymnasten jag träffat i Sundsvall har jag också hittat själv.

Som postgravid hamnar en verkligen i ett vakum med extremt bristfällig info om allt från skador till träning till den hjälp som finns att få och för helvete allt är bara naturligt. Jag undrar hur det går för alla de som inte kan greja allting själva av olika anledningar. Som inte pratar så bra svenska, som inte är en informationsjunkie av rang, som inte har stöd, hjälp och uppbackning hemifrån (Jens kan du rodda Alva medan jag surfar bäckenledsmärta resten av kvällen) och så vidare. Hade jag inte varit jag hade jag vid det här laget på sin höjd fått lite övningar av någon trött sjukgymnast.

Och då har jag ändå haft tur. Det finns många, för många, som har riktiga men efter sina graviditeter och förlossningar. Sfinkterrupturer och dubbelinkontinens, breda diastaser som aldrig går ihop, lös hud som hänger och orsakar infektioner (du får bukplastik gratis om du är överviktig men inte per automatik på grund av graviditet), och så vi gänget med kvarstående bäckensmärtor som det finns exakt INGEN information om att hämta. Håll i er för nu kommer det OM DET VAR MÄN SOM FÖDDE BARN!!!

I alla fall. Jag har haft några riktigt bra dagar. Jag har fått hjälp, jag får hjälp och jag ska få mer hjälp. Jag har världens bästa och finaste och underbaraste barn. Samma saker går att säga om min man. Jag kan jobba, jag kan gå långa promenader, jag kan ligga. Solen skiner.

Sommaren 2013. Bilden är tagen i Björkvik på Färingsö, drygt fyra mil från där jag bodde då. Var ute på en nätt liten tur på cirka nio mil. Idag ligger min racer på Blocket. Jag orkar inte ha den här och titta på hela tiden. När bäckenet blir bra och när axlarna blir bra köper jag hellre en ny. Det lär inte hända innan vi har två heltidslöner igen ändå. Vill du köpa den? Det är en tjejspecifik racer, en Scott Contessa Speedster, ramstorlek 54 (jag själv är 177 cm). Det är väldigt väl servad och omskött och har bara förvarats inomhus. Nypris 13500:- Säljer den för 7000:- Finns även cykelskor och ett gäng tillbehör att lägga till.

IMG_5159

Annonser

2 reaktioner på ”Svaret på magnetröntgen

  1. Det gäller tyvärr inte bara graviditet utan många skador. Man måste vara frisk (och företagsam!) för att vara sjuk! Jag har pajat foten helt och själv fått tjata mig in hos sjukgymnaster men ffa ortopeder. De är rätt ointresserade så länge foten inte är helt av, vilken den var en gång i tiden. Sen att den inte går att böja och därmed inte kan hoppa, springa, åka skidor mm det tycker de är ett mindre problem…..

    1. Ja, det känner jag igen. Jag har haft diverse idrottsrelaterade skador och det har varit rätt ointressant eftersom jag kan stå, gå och andas. Däremot upplevde jag att det fanns mer kunskap och fler specialister jämfört med graviditets- och förlossningsrelaterade skador – när jag väl tjatat mig in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s