Att göra skillnad på människor

Ikväll gick jag en kvällspromenad medan man, barn och hund låg i soffan. (Den senare egentligen på golvet vid husses fötter). Jag lyssnade på P1:s söndagsintervju och om att göra skillnad på människor och människor.

 Jag är med i en lokal grannsammverkansgrupp på Facebook som det tyvärr ofta förekommer irrelevanta diskussioner i, ofta om tiggares vara eller icke vara. Flera personer ”varnar” för tiggare som att de på något sätt vore farliga? Jag förstår aldrig syftet med varningarna, vad händer mig om jag kommer i närheten? Inget. Dessutom är tonen tråkig även i andra trådar och kommentarerna kommer snabbt bort från ämnet och gruppen modereras dåligt. Har övervägt att gå ur men vill ha tipsen om inbrott, strömavbrott och bortsprungna djur – i trådarna om de senare är folk i motsats så himla gulliga. Men en del i gruppen har en förjävlig människosyn ibland och uttrycker sig inte alltid som samhällets intelligensreserv för den delen. 

Nu är det påsk och vi har haft ”ett antal” barn här som har tiggt godis. Hafsiga, ganska fula påskkort för att få godis tycker jag mest är att tigga. Jag kanske låter bitter men jag tycker inte det är så gulligt faktiskt (vi har för mycket fönster för att inte öppna). Många i grannsammverkansgruppen har klagat på tiggare som tydligen ringer på hos dem (och dessutom har de orimliga förslag på åtgärder och tror att det går att polisanmäla) men ingen har klagat på giriga ungar. Påskkärringarna är harmlösa och vi har köpt godis enkom för dem men det hade varit intressant att höra hur anti-tiggerimänniskorna resonerar om skillnaderna. För jag antar att de gör skillnad på folk och folk vid dörren.

Jag är med i fler Facebookgrupper och en, enligt mig, förvånande grej i dem är flera människors vilja att hjälpa människor de inte känner eller hae träffat. En tjej i en grupp hade köpt bantningspiller för typ 189 spänn men företaget visade sig vara utländska bluffmakare och hade dragit 1000 kr. Tydligen var hon ensamstående och den extra dragningen tömde kontot. Andra människor tyckte sååå synd om henne och flera ville skicka pengar och påskpresenter till henne och barnen. (Jag undrade väl mest varför en köper bantningspiller för 200 om en har 1000 kronor på kontot i början av april men det är inte min sak och jag frågade inte). Jag undrade även om samma personer ger pengar till tiggare eller vad de tycker om de som behöver tigga? Det hade jag gärna frågat men visste inte hur jag skulle formulera mig för att inte totalt missuppfattas.

Jag tror de flesta av oss gör skillnad på folk och folk och att det sällan är behovet som styr hur givmilda vi är. Jag tror det ligger lite i människans natur men det gör det inte mindre konstigt.

Vad tror ni?

  

Vår väg när byn tar slut i solnedgång.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s