The end of an era

Nu har jag snart slutat att amma. Snyft! Typ. Tänk att jag skulle bli en sån amningsivrare! Tänker med nostalgi tillbaka på hösten och alla gånger jag ammade på en dag. Hur jag ammade genom hela avsnitt av Malou efter 10, promenerade omkring med bärselen ute i höstluften och sen ammade igen framför Dr Phil och hur jag satt i soffan framför Go’ kväll när det hade blivit mörkt och ammade medan Jens lagade mat. Mycket amning var det. Och tv. Och tid att bara sitta och göra ingenting och ändå göra så stor nytta. Då var jag stundtals rätt less. Nu minns jag bara alla de bra stunderna, när amningen var mysig och passade så bra. Jag har liksom glömt att jag ammade på byggvaruhusens parkeringsplatser och Ikeas tag själv-lager. Allra bäst har amningen på mornarna varit. Alva har alla dagar i sitt liv vaknat glad. Ibland har jag vaknat av att hon ligger och tittar på mig och ler och ibland av att hon jollrar och gympar i sin säng. Jag har rullat henne mot mig och vi har ammat medan jag långsamt har vaknat till med blicken ibland på Alva och ibland på skogen utanför. Sen har vi ätit frukost. Det finns inget bättre sätt att starta en dag på och jag kommer sakna de stunderna massor. Min lilla bebis och jag.

Jag ammar fortfarande på morgonen men räknar dagarna. Jag har precis slutat amma på kvällarna. Som jag har längtat. Och bävat. Hur ska hon somna utan att amma! Men oj vad jag ska se på tv då. Göra saker utan att avbrytas. Nu har jag sett på tv tre kvällar i rad och tja, tv är rätt överskattat. Jens har nattat Alva med flaska. Jag trodde det skulle vara skitsvårt men det har gått jättelätt. Det har tagit lite längre tid än när jag ammat men hon har utan protester somnat och sovit gott. Det har varit fint när Alva somnat intill mig, att hon och jag får avsluta dagen så. Men ibland vill en käka middag med en kompis, tvätta håret i lugn och ro just då. Eller bara se på tv som sagt. Jag har varit helt sjukt trött på att natta barn varenda kväll i sju och en halv månad. Och att alltid känna den där stressen att nu ska hon somna och sen ska jag ta mig ut utan att hon vaknar och ALLT HÄNGER PÅ MIG – trots universums mest jämställda äktenskap. Och nu somnar hon med Jens och jag liksom jaha, nu behöver ni inte mig mer. Nu har jag byggt och burit dig, fött dig och närt dig vid min barm och nu är my work here done. Ligger framför tv:n med foglossning medan Jens har somnat bredvid Alva och jag ba jaha tack? Är detta min lott nu? Jag kommer såklart att natta henne framöver också. Men första veckan har vi bestämt att Jens tar. 1) Jag har gjort detta varje kväll i sju och en halv månad. 2) Vi vill inte krångla till det ifall hon tror att hon ska få amma när det är jag som ligger bredvid. 3) Måste erkänna att jag har rätt dåligt självförtroende när det gäller att natta utan att amma. Hur gör en? Att inte amma dagtid saknar jag inte speciellt mycket hur som helst. Hon äter mat och ersättning då och det är toppen.

Men nu undrar förstås alla varför slutar du då om du inte vill?

1) Har kronisk värk i axlar och armar sen 1,5 år (eller en graviditet plus amning beroende på hur en räknar…) och det börjar bli dags för det tunga artilleriet med antiinflammatoriskt.

2) Min foglossning är tillbaka – som om ovan inte var nog. Jag tror inte det men jag är desperat och beredd att se om amningsavslut kan göra det bättre. Kanske kan artilleriet ovan hjälpa till även här? Injicera kortison? Eller i alla fall åka till Sveriges proffs på foglossning efter graviditet i Sundsvall utan att ta med Alva.

3) Kroppens samtliga slemhinnor är som en torrare variant sandpapper.

4) I mitten av april börjar jag jobba. Jag hade hela tiden tänkt sluta amma tills dess. Liksom skilja på jobb och föräldraledighet tydligt. Nu hade det varit fint med den där länken hem ändå men jag låtsas som att det passar bra att runda av i och med detta.

Så jag slutar. Men det är inte utan vemod. Och det hade känts mycket bättre att få göra det helt av fri vilja och inte för att jag känner att nu måste jag. Ändå har jag ju slutat väldigt successivt. Först ersatte vi ett mål på dagen med flaska. Det var bara skönt. Det gav mig tid att träna, klippa mig eller få massage utan att stressa eller behöva ta med Alva in till stan. Sen började Alva sova ett långt pass på dagen och ytterligare ett amningstillfälle försvann utan att direkt ersättas av annan mat. Sen började hon även sova en timma eller två på eftermiddagen. Samtidigt började vi ge smakportioner som sen blev till hela portioner och plötsligt ammade jag bara på morgonen och kvällen och där emellan åt hon ersättning två gånger och gröt, frukt, pannkaka, ägg och riktig mat två mål per dag. Det var skönt att långsamt börja använda mer och mer av den vanliga garderoben. Snygga bh:ar! Vanliga tröjor som en inte kan flasha brösten med i tid och otid. Till slut var alla amningsplagg rena och hopvikta och låg oanvända i en av byrålådorna. Och här om dagen vek jag ner dem i en låda och ställde dem i förrådet. Dagen efter stuvade jag om i garderoben som sen vi flyttade hit har haft koftor och jackor hängandes tillsammans och mest lättåtkomligt. Nu sorterade jag på ett annat sätt för nu använder jag alla kläder.

Det känns bra men lite tråkigt också. Mest skönt. Lite nostalgiskt. The end of an era.

DSC_4880

DSC_4878

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s