En sån där fin dag

Om alla dagar var som den här skulle jag kunna tänka mig att ha typ fem barn. Dock skulle jag väl inte hinna skaffa det oavsett och tur är väl det med tanke på att jag andra dagar tänker MAX ETT BARN.

Alva åt som vanligt sin första frukost i sängen och jag låg och tittade ut på skogen. Solen sken och det hördes fågelkvitter. Efter ett tag pallrade jag mig upp och klädde på oss, slog på radion och gjorde frukost åt mig själv. Sen åt Alva sin andra frukost, gröt och fruktmos. Tanken var väl från början att gröten liksom skulle bli ett eget mål så småningom men nu blir det alltså både mjölk och gröt och jag har inte brytt mig om att ändra på det. Jag stökade undan i köket och i tvättstugan, ett otacksamt arbete som måste göras hela tiden, men det är ändå skönt när det är klart, plus att det är bra underhållning för Alva. I köket kan hon leka i diskhon eller rulla runt kryddburkarna i sin låda och i tvättstugan har vi språkträning. ”Det här är en blå tröja”. Någonstans efter det brukar Alva börja bli trött och det blev hon idag med. Vi ammade en slurk framför Malou efter tio innan jag lyfte över henne i vagnen och gick ut.

Nu syns grusvägen igen, solen värmde och småfåglarna sjöng om vår. Åh det var fint. Jag kan ju tyvärr inte gå så långt med vagnen men försökte att inte tänka på det utan njuta av vår minipromenad som var istället. Finns ju personer som inte kan gå alls också. Alva somnade snabbt och jag ställde henne i skuggan bakom huset. Sen bytte jag om snabbt som attan och brände av ett 30 minuter långt cykelpass inklusive 6 intervaller och sen 15 minuter överkroppsstyrka. Jag struntade i musiken och lyssnade på fåglarna som även hördes inomhus, så fantastiskt när en bor såhär. Och vi har så många och stora fönster att det praktiskt taget känns som att jag är ute även när jag är inne. Jag han precis klunka i mig ett par glas vatten efter mitt träningspass och äta en banan innan Alva började prata i babyvakten. Hon fick se på medan jag duschade och när jag åt lunch – som hon gärna ville smaka av. Jag måste hitta på små minirätter som hon kan få när jag äter. Hon blir jättebesviken om hon bara får se på! Idag fanns det sötpotatis och avokado på min tallrik så det delade jag med mig av.

När det var dags för Kalla att åka hem ett VM-guld i tio kilometer fritt satte jag mig i soffan och ammade. Jag ammar egentligen inte på dagarna längre men ibland ”fuskar” jag. Alva åt en stund och somnade sen som planerat i min famn och jag fick se hela loppet och fika i lugn och ro.

När Kalla säkrat sitt guld satte jag oss i bilen och åkte till BVC. Där var tyst som i graven och inte en människa i sikte. Kändes något misstänkt men jag satt ändå och väntade i tio minuter. Ingen sköterska dök upp och när jag konsulterade kalendern har vi tid klockan 15 den 24 mars. Inte februari. Suckade djupt. Istället gick jag omkring lite i metropolen Ekerö centrum och hoppades hitta något fint till antingen Alva eller mig på KappAhl. Det gjorde jag inte och så åkte jag och källsorterade när vi ändå var ute.

Strax efter att vi kom hem syntes Jens komma gående utanför huset och nu är han och Alva ute på promenad. Jag sitter med en kopp te och tja, har det bra!

bild(1)

Advertisements

2 thoughts on “En sån där fin dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s