Internationella barnvaktsdagen

Igår kväll käkade jag och Jens middag på restaurang utan barn för första gången på nästan ett halvår. (Vi har ätit på restaurang men inte tillsammans). Har saknat att äta ute skitmycket men faktorer som barn, föräldralön, nytt hus och Färingsö har gjort att vi prioriterat annorlunda. Innan Alva och medan vi bodde i stan åt vi ute varje vecka. När vi flyttade var jag väl medveten om att äta på restaurang ganska enkelt och ofta skulle vara en av de saker jag skulle sakna med stan. Därför kände jag mig som en kalv på grönbete när vi hand i hand gick ner mot bussen igår. På vägen mötte vi våra grannar som var ute i samma ärende och vi döpte snabbt Alla hjärtans dag till Internationella barnvaktsdagen. En kan se dagen som kommersiellt trams eller ett tillfälle för extra kärlek och en god middag. Jag älskar att fira och tar alla chanser. När Jens hade namnsdag åkte vi till Cannes!

Igår åt vi på Trattorian. Det kändes ungefär som att vara på dejt och kastas tillbaka till tiden innan jag var gravid. Bara på vägen in till stan hade vi haft så mycket tid! Och liksom sett varandra. På ett sätt jag trodde att vi redan/fortfarande gjorde, på ett sätt jag inte trodde hade förändrats så mycket sedan vi fick barn. Vi pussas och kramas och pratar ju varje dag. Men det är skillnad. När Alva var en vecka satt jag med henne i famnen och grät och sa till Jens att jag saknade honom. Sen har jag väl vant mig. Missförstå mig rätt. Allt jag säger är att vi borde ha barnvakt lite oftare!

Vi drack varsin drink, ett glas vin och åt trerätters. Sjukt gott allt ihop. Och vi hade sjukt roligt dessutom. Och pratade knappt om vårt barn. Litegrann. När vi åt ute när hon var sex veckor pratade vi väldigt mycket om bara henne.

Nån gång under fördrinken tänkte jag att jag vill inte åka hem. Jag vill vara ute hela natten. En går ju ut för att längta hem sägs det, vad är det för fel på mig! Och sen, nån gång under varmrätten, då började jag längta hem. Jag hade en hemlängtan och en oro för att Alva inte skulle ha det bra och vet inte riktigt vad som var vad. Men vi hann äta efterrätt innan vi hörde att Alva inte var lika glad längre. Då tog vi taxi hem. Jag hade åkt taxi om det så kostat en tusenlapp till Färingsö när vi fick en hint om att vårt troll inte var så lycklig utan oss längre.

Och så kom vi hem. Och Alva var lite ledsen. Jag lämnade kläder och skor i en hög i hallen och gick raka vägen in och lyfte upp henne. Jag sa nog inte ens hej till farmor. Och då la hon huvudet mot mitt bröst en stund innan hon lutade sig ut från mig, tittade mig i ögonen, log och skrattade högt. Känslan i mammahjärtat då, den känslan.

IMG_2345

IMG_2343

Annonser

En reaktion på ”Internationella barnvaktsdagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s