Ännu en dag

Kära dagbok, jag menar blogg, jag saknar dig! Idag har det varit en sån där fin dag, en dag en vill skriva om på Facebook och få många likes för. Inget speciellt har hänt men Jens sitter hemma och jobbar och det är alltid en härlig grej. Vuxet lunchsällskap, möjlighet att få bajsa ensam och hjälp med en och annan bajsblöja. Mycket bajsfokus!

Det bästa är att Jens kan köra vagnen på en långpromenad på lunchen. Alva sover gärna tre timmar mitt på dagen sedan i julas (ja vad hände, förut sov hon ju inte på dagen alls?!) men hennes handikappade mamma kan på grund av sina axlar inte gå så mycket med vagnen, definitivt inte varje dag, och det märks på Alvas humör när den långa luren uteblir. Är beredd att kalla det för hjärtesorg att inte kunna köra sitt barn i vagnen och ge henne den sömn hon behöver. Vad fasiken ska jag göra? Har provat allt men sova inne är absolut inte ett alternativ för lillchefen. Lustigt barn. Hatade ju vagnen i ganska många månader. Idag gick vi i alla fall ut alla tre. Ute ligger massor av knarrig snö och en blyg februarisol tittade fram. De små sakerna i livet.

När Alva sover kan jag träna, läsa eller bara se på tv. Jag har blivit bättre på att unna mig istället för att jaga runt som nån sorts hemmafru i ett försök att hålla hemmet perfekt. Idag vet jag inte riktigt vad jag gjorde medan hon sov. Drällde?

När Alva vaknade gräddade jag i alla fall amerikanska pannkakor. Vi båda åt med blåbär och jag lyxade även till det med lönnsirap.

I morse var vi på sexmånaderskontroll. Jag hade inte riktigt klart för mig vad de skulle kolla men Alva fick i alla fall med beröm godkänt. Jag var bara lite besviken över att vi inte fick visa hur duktig hon är på att sitta. Lite som han tjurfäktaren i Tjuren Ferdinand som vill visa vad han kan med sin cape och sitt svärd.

Ikväll ska jag iväg och rida! Är jähättenervös. Inte för ridningen utan för mina fogar. Sex månader efter förlossningen har jag nämligen hux flux fått ont i mina fogar igen. En smärta som inte existerat på sex + cirka två månader som preggo. Fattar absolut ingenting. Jag är förstås rädd att det beror på ridningen. Kan alla som läser det här snälla hålla sina tummar för att det går bra? Är rädd att fogarna ska blixtra till på hästryggen och att jag typ ska behöva hoppa av och avbryta lektionen bland tio andra hästar. Vara krånglig, besvärlig och störa. Vill inte att det ska hända. Men ska i alla fall iväg och prova!

IMG_2262

Annonser

6 thoughts on “Ännu en dag

  1. Hur gick det med ridningen och fogarna? Jag har också börjat känna av fogarna ibland. Det har gått 4 månader sedan förlossningen och jag ammar inte så det känns inte så skoj, men jag hoppas det är tillfälligt för jag tänker mig att jag ska prova att jogga (yey!) i slutet av mars när Hedda blir 6 månader.

    1. Detta verkar vanligare än jag först trodde! Att kvinnor får ont i fogarna efter graviditeten. Har konstaterat att jag får ont av att rida. Deppen!!! ALLT annat har ju gått bra. När får du ont?

      Jag har bokat akupunktur hos samma sjg som jag gick hos som gravid. Hoppas på samma mirakel som då.

      En naprapat jag går till för axlarna sa att jag kan ha fått ont innan kroppen vant sig. Att jag kan fortsätta testa. Annars har jag bara hört att en inte ska göra nånting som gör ont – alls. Men det var ju som gravid med kroppen i full förändring, nu är den ju mer stabil liksom. Ska höra med hon som ger akupunktur och proffs på detta.

      När jag var gravid kändes det mest i benet (fram), nu känner jag mer i ligamenten. Hur känns det för dig? Hur hade du det när du var gravid?

      Dåligt att det finns så lite forskning om detta.

      1. Åh nej, vad tråkigt! Jag har känt lite grann både fram och bak, i lite olika situationer som t ex när jag vänder mig i sängen. Det är bara någon enstaka gång det verkligen gjort ont, i övrigt har det mest känts som att bäckenet är instabilt. Jag ska försöka börja träna höftpartiet specifikt och se hur det känns. Jag har hört att det kan ta tid att bli återställd i bäckenet om man hade mycket foglossning men jag hade inte speciellt mycket fogproblem alls under graviditeten (höll mig ifrån det som frestade på för mycket).

  2. Oh no!! Hoppas verkligen att du kan fortsätta rida! Och dra vagn! Vad hopplöst med dina axlar alltså, det är ju typ två år snart du haft så?

    Har du slutat gå hos det där ”helhetsstället”? Kanske värt en visit dit igen?

    1. Det blir för dyrt och ligger för långt bort tyvärr. Men ska gå till min fogis-sjukgymnast imorn. Hoppas på mirakel!!! Ja, två år firar axlarna i april…

  3. Jag fick ju måttliga till ganska jobbiga problem i början men blev helt bra med akupunktur. Har aldrig känt av den där instabiliteten många nämner utan har ”bara” haft ont.

    Hoppas du kan komma igång och jogga/springa senare i vår!:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s