Smärta, min kvot är fylld tror jag

Min unge bet mig precis i fingret. Alltså aj som satan och fy fan hur kan det göra så ont. Som en jäkla syl! Känner just nu på allvar skräck inför när hon kommer bita mig i bröstet. För enligt BVC kommer det att hända. Jag hoppas det sker när Jens är hemma och kan ta hand om den chockskadade mamman och förskräckta (av skriket) barnet.

På tal om smärta. Jag har ju fött barn, på knappt sju timmar från start till mål, utan bedövning, och den smärtan går inte att jämföra med någonting annat. Det var något mer än smärta. Då borde en bli ganska härdad, eller hur. Andra som har fött barn pratar om hur de blivit så smärttåliga och typ profylaxandas genom resten av livet och även forskare hävdar att kvinnor som fött barn är mer smärttåliga än övriga befolkningen. Alltså jag känner inte igen mig. Efter förlossningen har jag extremt svårt för smärta. Det är som att jag har fyllt kvoten för en hel livstid. Jag pallar helt enkelt inte grejer som gör ont längre, bävar för dem, undviker. Igår var jag hos en naprapat (en i raden för mina axelproblem) och han skulle stretcha mina axlar, alltså typ leden. När han sa detta lät det så hemskt och jag tänkte att gör det det minsta ont alls säger jag till. Jag har fått liknande stretching förut och det gjorde sjukhukt ont tyckte jag då och igår kände jag bara att nej det går inte. Det finns fler exempel men kontentan är densamma, att jag inte fixar smärta särskilt bra länge. Är det någon alls som känner igen sig?

Advertisements

7 thoughts on “Smärta, min kvot är fylld tror jag

  1. Jag har blivit precis likadan, klarar ingen smärta längre (körde också förlossningen utan smärtlindring). Så himla skumt att det blivit så. Innan kunde jag ha ont i magen i dagar i perioder och funkade ganska bra ändå. Om jag har ont i magen nu så kan jag liksom inte alls koppla bort smärtan som tidigare. Helt klart ovärt.

    1. Ja! Magen är nog faktiskt värst. Har inte haft ont där just sen förlossningen men jag hade ju (helt normala) eftervärkar och var helt rabiat mot dem. Stod inte ut alls och åt jättemycket smärtstillande. Men jag hade molande värk (som vidrigaste) mensvärken under hela förlossningen, även mellan värkarna och alltså aldrig smärtpaus så jag var liksom superless. Men fem månader verkar jag alltså fortfarande vara det.

  2. Jag är rätt smärtokänslig. Min senaste förlossning tog 3,5h och jag klarade mig fint på Tens och lustgas. Skulle knappt säga att det gjorde ont. Blir biten i tutten varje dag av ungen som fick tänder vid 3,5 mån….så smärta tål jag. Men – jag har blivit mycket ynkligare för sjukdomar, vanlig förkylning, lite feber osv kan få mig helt ur balans. Antar att det beror på nån slags underliggande konstant minuspost på sömnen. Kanske samma för smärta?

    1. Fastnade på 3,5 timma! Hur lång tid tog din/dina tidigare förlossningar? Min första tog knappt sju timmar och de sa till oss att åk vid första värken nästa gång. Känns lite nervöst nu när vi bor på Färingsö. Och sist var bilresan mellan Kungsholmen och BB Sophia (tar normalt en kvart) vidrig.

      Men ja det där med smärta och sjukdomar kanske hänger ihop med sömnbrist och allmän ”utsatthet”, det här med att jämt vara on call liksom.

      1. Detta var min andra förlossning. Den första tog 9h, men då hann jag även med att få bricanyl för att stanna upp det hela några timmar då det gick för fort, hade 6 värkar på 10 min enligt journal…

        Saken är att jag blev igångsatt bägge gångerna, så jag var ju liksom redan på förlossningen. Därför kändes det bra med snabba förlopp, och jag tyckte smärtan var absolut hanterbar, men en bilresa in hade nog kunnat bli jobbig. (Var glad att igångsättningarna gick så fort när jag fick div broschyrer om att det kan ta 48h, gick 15 dagar över tiden och var inte alls på gång på något sätt)

        De säger ju att man ska räkna med ungefär dubbelt så snabbt förlopp andra gången…så det är nog bra för dig att åka tidigt 🙂 De allra flesta verkar ändå tycka att andra gången är bättre, om inte annat känner man igen smärtan och vet vad man har att vänta, det tror jag underlättar mycket!

  3. Vill nog inte påstå att jag blivit mer smärttålig, snarare har jag ett självförtroende att jag klarar smärta om jag bara lugnar mig och andas. Ganska stor skillnad, för ont som fan gör det ju fortfarande.

    (och ja, detta gäller ju mig, fattar att det inte bara är att ”slappna aaaaav och aaaandas” för alla. för mig funkade det, jag är glad för det, för andra fungerar det inte)

    1. Tror många känner igen sig ang självförtroendet. Jag kände mer så innan, knäppt nog. Hade andats i andra samanhang. Och det gick rätt bra tills jag fick dubbla och trippla värkar. Han som aldrig sucka efter en värk och ladda om och vara lugn till nästa som ett fint litet mantra.

      Nu är jag väl inte direkt rädd, bara less, fed up, det kryper i mig av blotta tanken på ont. Har ju värk i axlarna jämt men det är nåt annat, det är mer den där lite plötsliga, nya smärtan jag inte står ut med. Kan inte förklara! Bara babblar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s