Leap alarm

Nyss dök ett meddelande upp på min skärm från Wonder weeks-appen. ”Leap alarm” stod det. Jag bävar lite inför nästa språng som är ”relationssprånget” när barnet upptäcker avstånd. Till exempel till föräldrarna. Har från flera håll hört att detta är det värsta språnget. Bebisar som hittills sovit bra är uppe och härjar på nätterna och dagarna är inte bättre. Alva har varit så sjukt glad hela julen och till och med sovit i vagnen i flera timmar. Hon har varit svår att få att sova på kvällen vid ett par tillfällen (igår tog det en kvart) men till slut har det gått, utan att amma dessutom, flera kvällar på rad. Vi går liksom bara och väntar på crashen när vi ska få vår beskärda del av bebiskaos. Kommer den nu?

Vad har ni för erfarenheter av de olika utvecklingssprången? Blev det värre och värre som en del säger eller var något språng extra jobbigt?

Annonser

6 thoughts on “Leap alarm

  1. För oss har den här hösten varit och är värst. Från ca 8 månader –>. Det är så jävla mycket samtidigt, stora utvecklingssprång, massor med tänder, förkylningar och sluta amma och allt på en gång. Omöjligt att ana vad som beror på vad. Men Frans sover sämre än någonsin och samtidigt är det en helt fantastiskt liten människa som är så KUL. Så det jämnar typ ut sig. Hehe.

  2. Håller med Egon! Pratade med en barnpsykolog om de där sprången och hon sade ”visst är det språng men att det skulle ske precis samma veckor för alla bebisar är lite…. Omtvistat, och kanske inget vi tror på” och jag håller med såhär med tio månader i bagaget. Det kommer OMÖJLIGA dagar och så kommer det UNDERBARA diton. Tänder? Språng? Förkylning på gång? Överstimulans? Så svårt att veta vad som är vad. Minns inget av sprången specifikt.

  3. För oss var allt lugnt fram till ca 2,5-3år 🙂 tyckte att jag inte märke så stora skillnader det första året, men ger inte så mycket för de där apparna och veckorna heller. Tror det är högst individuellt. Jag började jobba vid 8,5 mån och det gick hur bra som helst! Vår lilla var, liksom er, en glad och ”lätt” bebis. Sken som en sol fram till 2,5 då ”trotsen” kom….skulle säga att 3 år är värst hittills. Sömnen har alltid funkat bra, utom vid typ kräksjuka och 40g feber, men det kan man inte säga så mycket om…

    1. Okej! Låter lite som vår BVC-sköterska säger. Varje gång vi är där säger jag nämligen att jag oroar mig för att Alva ska sluta vara så enkel, att hon ska bli skrikig och inte sova. Men hon svarar alltid att de brukar ha sin personlighet och inte ändras så drastisk. Själv var jag tydligen en superenkel och glad bebis men mycket jobbigare treåring som sa emot väldigt mycket, väldigt viljestark. Får väl se om hon ärvt mig i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s