Som ett avsnitt ur Sommarpratarna

Igår kväll åt jag middag med mina kollegor, sex personer (sju med mig själv), alla så fantastiska och bra på sitt sätt. Roliga, spännande, kloka och omtänksamma. Vi pratade om allt från depression och omval till föräldraskap och glättiga fasader. Och mat, vi pratar alltid om mat också. Mitt i allt kom jag på oss med att vara som ett bättre avsnitt ur Svt:s Sommarpratarna. Roligt att få vara med själv den här gången liksom!

I flera dagar hade jag laddat för denna tillställning, att få äta på restaurang, utan barn. Att äta utan att bli avbruten och dricka vin utan barn i knät (känns ärligt talat sådär tycker jag). Jag festade på pilgrimsmusslor och oxfilé och drack både vitt och rött vin. Så sjukt gott.

Sen promenerade jag ”hem” till St Eriksplan, till min mamma, Jens – och Alva! Längt. Insåg att jag saknar att kunna promenera hem. Att efter en kväll på stan avsluta med en promenad genom stan. Men en kan ju inte få allt och nya livet innebär V70 och babyskydd men också närheten till naturen, tystheten och ett helt fantastiskt hus.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s