Bökig fredag

I morse var vi på Astrid Lindgren tidigt för att starta ett långtids-EKG på Alva. Ända sedan hon kom ut har hon fått betablockare på grund av arytmin hon hade i min mage. Det är så himla bra att de har superkoll (och att vi har 30 min till ett av världens bästa sjukhus – även för barn!) men varje gång vi är där känner jag att vi inte hör dit, på ett bra sätt.

Hennes arytmi försvann tre dagar efter att jag började äta betablockare för hennes skull och hon hade oavsett inget regelrätt hjärtfel utan det klassades helt enkelt som en omognad av hjärtat som oftast växer bort av sig själv i magen. Men de har velat ha både hängslen och livrem och hon har fått fortsätta att äta medicin i förebyggande syfte. Nu räknar vi dagarna tills vi får sluta med den!

Vi har gjort EKG och ultraljud ett par gånger under hösten och jag har egentligen aldrig varit orolig, bara så säker på att hon mår fint. Konstigt! Men därför är jag less på det här nu. Men som final sitter det i alla fall en massa sladdar och en bandspelare på mitt barn nu för att trippelkolla att allt är bra. Det är jätteroligt när hon bajsar. Inte.

Hon ska bara ha de här grejerna till imorn bitti men jag vet inte om hon kände av mitt humör tidigare idag för hon var så himla pipig. Till slut stoppade jag henne i vagnen och efter drygt 20 minuter somnade hon till min stora lycka. Då gick jag bort till bussen och mötte Jens som kom hem och jag tror minsann hon blev lite gladare sen. Det blev i alla fall jag och kanske smittade åter mitt humör av sig.

Jag känner mig oerhört tråkig och omodern men jag har insett att jag gillar rutiner. I morse fick jag ställa klockan och väcka Alva och sen tyckte jag resten av dagen blev konstig och visste inte när jag skulle äta eller gå ut eller nånting. Och samtidigt blev jag stressad eftersom DOPET är imorgon och TÄNK om vårt glada troll skulle vara pipig då i avsaknad av sömn och promenader. (Fast att hon aldrig varit övertrött över huvud taget). Stressen! Well, undrar verkligen varför hon var pipig tidigare idag…Tur att Jens tog med jobbet hem till köksbordet istället och sprider sitt moraliska stöd över hemmet. Flexibel och inte i behov av någon särskild rutin. Min pusselbit.

Nedan stolt mamma som precis sövt barn. I övrigt ganska osmickrande bild. Ingen lattemamma direkt, osminkad och i reflexväst som syns till månen…

IMG_1888.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s