Jag har sprungit!

Igår sprang jag. Det var första gången sedan Alva föddes och nästan ett år sedan sist. Men sprang och sprang. Jag joggade väldigt försiktigt. Jag var egentligen ute på en snabb promenad, för ovanlighetens skull ensam, och tänkte vad sjutton, nu testar jag! Jag fick ok av Katarina Woxnerud, sjukgymnast och expert på mammamagar, att börja ”gågga” för några veckor sedan. Men oftast är Alva med ute i selen på dagarna och på kvällarna är här svart som i graven så det har inte blivit av. Men igår!

Jag gick raskt i 20 minuter och sen ”gåggade” jag i 45 sekunder X 5 med 2 minuters vila mellan varje ”gåggning”. Sen gick jag 10 minuter och så ”gåggade” jag 1 minut innan jag promenerade hem.

Det kändes bra, jävligt bra till och med. Mest i själen kanske. Kroppen sa inte ifrån någonstans. Hjärtat och lungorna och benen var exalterade. Foten var tyst. Fogarna och bäckenbotten också. Magen försiktig och nyfiken och koncentrerad. Och lite slappare än vanligt. När den buktade inåt istället för utåt rörde den sig inte så mycket. Ha.

Idag har jag styrketränat. 45 minuter med fokus på ben, baksida och axlar. Det var tungt. Nu har jag börjat orka och framför allt våga att ta i. Jag blir svettig. Andfådd. Det hörs att jag tränar.

IMG_1757.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s