Att ta tillfället i akt

Tjugo i fyra regnade det plötsligt inte längre. Jag kopplade av Alva från tutten, drog på henne en fleeceoverall och hivade ner henne i vagnen. Innan hon hunnit säga äää var jag själv påklädd med jacka, skor, pannband och reflexer och vi gav oss ut. Jag styrde mot busshållplatsen nere vid stora vägen och då kommer pappa Jens gående. Bara sådär fick vi frisk luft äntligen OCH promenadsällskap! Vi gick en tur bort till nästa by och när vi kom tillbaka hem igen en timma senare var det mörkt, mina lungor var kalla och fötterna trötta. Helt fantastiskt! Och Alva, hon hade somnat i vagnen ännu en gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s