Titta hon sitter! Nästan.

Igår kväll hade jag plötsligt ett nytt barn i famnen. Jag lyfter, kramar, håller och bär Alva hela dagarna och förändringar sker gradvis. Successivt blir huvudet stadigare och benen längre. Och så plötsligt kommer en sån där platå, en ny kunskap bara pang.

Jag höll Alva i famnen och utbrast till Jens, men hon är ju helt stadig plötsligt! Och stor! En ny, stor, stadig bebis satt på min arm. Såhär var hon inte igår! fortsatte jag. Wow och vad hände. Jens la ihop ett och ett. Det senaste utvecklingssprånget är nog över och nu sitter hon med stöd. Plötsligt blev det självklart. Klockan var 18 och vi hade sen 17 väntat på en lite gnälligare Alva som ville bäras eller ännu hellre amma resten av kvällen. Hennes utvecklingssprång har inte påverkat hennes humör så jättetydligt men den lilla solatrålen på dagarna har ändå inte varit framme på kvällen. Aha! Och nu är det klart denna gång. Så häftigt!

Hon griper efter saker och stoppar dem i munnen konstant, är väldigt rörlig och hade nog rullat runt (?!) igår om inte babygymmet kommit i vägen. Favoritsång är Imse vimse spindel (men mina händer åker in i hennes mun redan när Imse vimse är på väg upp så det blir inte så mycket rörelser). Och så pratar hon, skrattar och jublar bara mer å mer. Imorgon fyller hon tre månader!

Annonser

2 thoughts on “Titta hon sitter! Nästan.

  1. Den magiska gränsen vid tre månader – minns det som att plötsligt började F bli mer än bara ett paket. Det är så coolt med utvecklingen. Precis som du säger så sker vissa saker bara över en natt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s