Åter på en parkeringsplats

Även flygresan hem gick strålande. Var så jävla stolt över både mig själv och min bebis! Med detta i färskt minne bestämde jag mig för att ensam åka iväg med Alva och handla sand och kattmat till våra nya familjemedlemmar som kommer ikväll. Bilen sover hon ju i och resten har jag ju koll på.

Fem minuter efter att vi åkt börjar det wäa i baksätet. Wäande tilltar och utvecklas till gråt. What?! Stannar och tröstar vid Drottningholm men fattar inte vad hon är upprörd över. Funderar på att vända hem men alltså nej, hatar att ge upp! Åker med skrikande barn till Bromma Blocks och sitter nu och tröstammar i baksätet. Känner även en omisskännlig bajsdoft. Ännu har vi alltså inte tagit oss in i affären. Ovärdigt var namnet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s