På äventyr med Lilla A

Igår var jag och Alva på vår första riktiga utflykt ensamma utan pappa Jens. Utflykt låter dock svagt, jag skulle vilja kalla det för äventyr! Så känns det när en för första gången ensam ska iväg med sin två månader gamla bebis, mer än till BVC eller på en promenad.
Vi har ju blivit lite bortskämda eftersom Jens varit hemma till alldeles nyligen. Vi har helt enkelt inte behövt klara oss själva förrän nu.

Strax efter lunch rullade vi in mot stan för att träffa ”Egon” och F och då var jag redan rätt svettig. Vi gick upp vid sju, ammade och åt frukost. Började direkt planera för att tajma resterande amningar innan avfärd. I vanliga fall när en ska iväg gör en ju allt fix samtidigt, typ duschar, klär på sig, kanske sminkar sig. Innan en ska gå. Med bebis gör i alla fall jag allting i etapper och det är bra att börja i god tid. Alva vill inte sitta och se på i 45 minuter medan jag ägnar mig enbart åt mig själv. Alltså spred jag ut mitt eget fixande och lunchätande parallellt med hennes amning och underhållning. Avfärdsmomentet har jag ganska bra koll på nu.

Istället var jag stressad över att Alva plötsligt skulle ogilla bilen och sitta i baksätet och skrika, att jag inte skulle lyckas fälla ihop vagnen, att jag skulle glömma något viktigt, köra fel (med skrikande bebis i baksätet) och så vidare. Väl på plats var jag stressad över att Alva skulle vara missnöjd och inte alls skulle vilja rullas omkring i butiker. Framför allt var jag väldigt stressad över att amma i en GALLERIA! Har ammat utomhus, hos kompisar och på BVC men aldrig på fik. Nu skulle det ske.

Resan in mot stan gick bra. Räknas Liljeholmen som stan? Känns så när en bor på Färingsö i alla fall. Minns inte var och när jag passerade trängselskattullarna. Vagnen hade jag packat i god tid och övriga prylar hade jag trippelkollat. Ganska iskallt hade jag inte kollat var Liljeholmens galleria låg dock. Det var jag lite nöjd med. Körde mot Liljeholmen bara och det var väldigt lätt att hitta.

Sen uppstod första stressmomentet. Jag behövde ett betalkort för att kunna köra in i garaget – och min plånbok låg i bagageluckan. (Tur jag inte hade hästsläp på bilen, det har också hänt). Well, vi kom in, jag fick ut och upp vagnen, på adaptern och på med babyskyddet. Alva är ju inte direkt förtjust i att ligga i vagn men babyskyddet brukar vara poppis så min plan var alltså att inte flytta henne från det. Lets try liksom! Sen hittade jag både ut ur garaget och fram till Egon. Liten notering, absolut inget av ovan skulle i normala fall, utan bebis, göra mig i närheten av nervös.
Seriöst. Jag har ju som rest runt halva jorden. Men när jag plötsligt hade med en bebis som kan hitta på cirka vad som helst DÅ!

Kände mig som en yr höna på grund av uppstressad (men det märktes tydligen inte utåt enligt E) medan vi gick omkring bland butikerna men det var väldigt kul att rulla vagn tillsammans med någon annan! Och Alva var toknöjd i sin ”vagn”. Rätt lycklig över detta! Sa inte pip. Jag blev nästan orolig. Hon brukar prata en hel del, skratta och hålla på men hon verkade ha en dämpad dag. De ska inte bli trötta av rotavaccinet men kanske berodde det ändå på det? Det var riktigt många barnvagnar i gallerian och jag inbillade att många kastade blickar på babyskyddet. Hallå vet inte hon att det är dåligt för barnets rygg att ha det i babyskyddet för länge! Men det är verkligen en sak jag lärt mig sen jag fick barn. Fundera inte på varför andra gör som de gör. Det finns ofta en bra anledning till det, barnet vill ha det så! Kanske till och med finns barn som vägrar Ergo Baby och bara vill bäras i Baby Björn?

Jag fick hela min lista avbockad och hade efter en stund vantar, tossor, förvaringsboxar, ansiktstvätt och en 12 kilo tung kettlebell i varukorgen. Då fikade vi. Tog upp cirka hela fiket med våra vagnar. Och – jag ammade! Utan sjal och allt. Hade en bra tröja och ba nu gör jag det! Stärkt av att dagen gått perfekt satte jag bara igång och var så sjukt nöjd! Sen tog ju Egon hand om barnvagnsparkerandet, fikabeställandet etc så jag hade ju full service!

Sen åkte vi hem, plockade upp Jens från jobbet och det var inte ens köer. Vilken fullträff till dag! Jag hade inte ens behövt byta en bajsblöja. Hemma igen var supermamman helt färdig och jag sov i två timmar innan vi åt middag. Alva var också trött och hela familjen somnade tidigt.

När jag var liten och var ledsen eller hade en dålig dag hjälpte mamma mig att skriva en lista över saker jag var nöjd med från dagen, sånt jag hade klarat av eller som hade varit roligt, för att stärka min självkänsla och mitt självförtroende. Jag minns en lista där jag överst skrev ”Jag klarade av att galoppera på Sultan”. En vit liten ponny på ridskolan. Jag var sju år och vågade inte galoppera på alla hästar än. Men jag gjorde det på Sultan och minns än idag hur stolt jag var.

Igår hade jag kunnat skriva en sån lista och den hade blivit jättelång!

IMG_0956.JPG

Annonser

4 reaktioner på ”På äventyr med Lilla A

  1. Mycket imponerande!
    Jag är också rädd inför den dag jag ska göra ett sånt äventyr med spädis. Mest rädd för att köra bil med vansinnig unge, att jag ska köra in i ett träd typ..

  2. Vad fint det var att få hänga med er! Ni verkade mycket rutinerade på det mesta tyckte jag. Hehe. Jag och F gjorde ju bra mycket mer väsen av oss. Hittade delar av din smoothie i mitt hår på kvällen t ex, efter hans sugrörssnattande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s