Jag och myterna

Det finns ju en hel del myter (som för många väl snarare är sanningar) om hur det är när en (läs kvinna) fått barn. Jag tycker flera av dessa stämmer dåligt in på mig själv.

I natt åt Alva klockan 04.30. Hon käkade i vanlig ordning ganska länge och satte sen igång att bajsa. Strax efter 05.30 var det dags att sova vidare men om jag somnade om. Nä. Klockan blev både 06, 07 och nästan 08 innan jag somnade. Strax efter 09 ville Alva äta igen. Att ammande mammor sover så bra och knappt vaknar alls när de ammar stämmer alltså inte på mig. Frustrationen i att ha en unge som sover som en gris nattetid men själv vara helt felsynkad!

Fin frukost blev det i alla fall efter ännu en maratonamning och sen skulle jag iväg och få massage! Dags att skrota nästa myt, att de första månaderna inte kunna lämna sitt barn några timmar utan att få ångest och hemlängtshets. Det var ju för fan asskönt att glida ner på stan i vanliga (vanliga!) kläder, kolla lite på folk och bli ompysslad en hel timma. Se lite hur livet ser ut där utanför. Hann även shoppa lite (eh pyjamaser till Alva förvisso) och sen åkte jag hem igen. Det var mysigt att komma hem igen och jag damp ner i fåtöljen med ammande barn typ omgående. Men inte hade jag haft problem med en heldag på stan direkt.

När Alva var två veckor tog jag min första promenad ensam. Också asskönt. Kände mg mig dock som världens konstigaste mamma. Att Jens farit runt på alla möjliga ärenden, typ storhandlat, utan sitt barn tänkte jag som inte på då.

IMG_1319.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s