Premiär i föräldragruppen

Igår var vi ute på Färingsö och träffade vår föräldragrupp för första gången. Vi var totalt sju barn med mammor (samt Jens och en till pappa). Min första spontana reaktion efter vårt häng: Vilken lätt bebis vi har! Jag tyckte hela tiden det var någon som ylade, spottade ut sin napp eller krävde att föräldern stod upp och gungade dem. Alva turades om att ligga i min och Jens famn, gjorde inte så mycket väsen av sig och somnade på slutet av träffen. Jag försöker njuta och har ju vant mig vid att det är såhär det är. Men samtidigt går jag bara och väntar på ett utvecklingssprång som ska ändra på hennes humör och förvandla henne till en skrikhals. Som hon är nu känns för bra för att vara sant. JINX JINX. Den senaste veckan har varit väldigt mysig. Vi har börjat komma in i livet som föräldrar och hitta rutiner i en vardag som egentligen inte har några rutiner längre, gjort mysiga utflykter och haft det bra hemma. Innan dess har mitt humör gått upp och ner men nu har jag börjat landa i vårt nya liv allt mer. Efter historierna i föräldragruppen om kolik, amningssvårigheter och hjärtstopp (!) kan jag som inte säga något mer om det oerhört jobbiga att amma cirka två gånger per natt. Vi fick kort sammanfatta våra förlossningar och första tiden hemma och jag hade bara bra saker att säga. Berättade pliktskyldigt om amningsnappen de första två veckorna för att i alla fall komma med något jobbigt jag med. På tal om amning var det ingen annan som helammade av olika anledningar och det kändes så himla skönt! Jag gör ju det och är glad över att jag och Alva red ut kriget om nappen. På samma gång blir jag irriterad över att jag lägger den värderingen i amningen, att jag faller in i amningens status på nåt sätt. Fast nu vill jag ju helamma så lite glad är det väl okej att vara!

Alla mammorna verkar vara trevliga och kul personer, roligt! En av dem bor på promenadavstånd från oss med sin fyra månader gamla dotter och hon som jag fick bäst magkänsla för bor med sin lilla tjej i samma område. Känns jättekul att ha några potentiella kompisar att hänga med om dagarna, också utflyttade från stan!

BVC-sköterskorna var jag kanske inte lika imponerad av. De var gulliga men jag placerar dem i facket med flera andra dinosaurier vi träffat sedan jag blev gravid, på förlossningskursen och senare på Karolinska. Till exempel gjorde de lite för många generaliseringar av hur mammor och pappor är. Att mammor inte kan ignorera skrikande barn som pappor och att pappor ofta försöker skoja och leka bort skrik medan mammorna lyfter upp och tittar i ögonen. Gjorde mig sjukt irriterad. På väg därifrån konstaterade jag och Jens att vi inte kände igen oss, som så många gånger förr. Vi är två föräldrar, väldigt olika varandra men det har inte så mycket eller egentligen alls med våra kön att göra. De pratade även om vikten av att ge sitt barn kärlek och drog paralleller till barnhemsbarnen i Rumänien som dog av brist på kärlek. Fruktansvärda berättelser men det kändes inte som det allra mest relevanta att prata om på premiären i en föräldragrupp?

En annan tanke som dök upp efter träffen var hur barn redan som pyttesmå tillskrivs olika egenskaper. Alva var yngst i gruppen. De andra bebisarna var 3-4 månader gamla. Vi är med i den här gruppen för att några i den bor i just vårt område på Färingsö. Promenadavstånd liksom. Det påtalades (såklart?) hur liten Alva var. Och eftersom hon är lätt/enkel så kallas hon även snäll. Och så är hon ju tjej. Liten, snäll, tjej. Alltså hon är rätt lång. Hon ligger över BVC:s kurva. Nu är ju bäbbarna än så länge små men jag tror inte det gör saken bättre utan det betyder bara att vi sjukt tidigt börjar förvänta oss vilka de ska vara och bli. Jag vill inte göra det utan låta Alva upptäcka vem hon är själv.

Well, vi fick i alla fall en fin utflykt och en trevlig träff samt hamburgare på vägen hem. Ser fram emot nästa tillfälle om två veckor. Då är temat den vuxna relationen.

Annonser

8 reaktioner på ”Premiär i föräldragruppen

  1. Tre grattis såhär på kvällskvisten!

    1. Grattis till Färingsö, älskar Färingsö! Hyrde stuga på Färingsö förra sommaren och njöt såååå mkt pga underbart.

    2. Grattis till bebis som sover gott och verkar allmänt förnöjd! Skönt för er!

    3. Grattis till att ha möjligheten att vara hemma båda två samtidigt i början, lite längre än 10 dagar, verkar också helt härligt!

    Heja!

  2. Alltså man får nog bara skaka av sig alla dinosauriekommenrarer och lita på sig själv – de dyker upp konstant och värre blir det! Dessutom svårare att hålla från sig längre fram, snart förstår barnen själva….Det där med ”snällt” barn är ju rätt lustigt uttryck som sagt, men verkar ofrånkomligt.

    Och visst är det konstig med amning, jag lägger heller ingen alls värdering i hur andra gör – men vill absolut heltidsamma

  3. Jag väntar bara på att få träffa dessa dinosaurier… Hua mig, jag kommer att dö. Men kul med föräldragrupp! Är så rädd för att känna mig isolerad under föräldraledigheten när August jobbar så jag hoppas att jag också träffar några att leka med om dagarna 🙂

  4. I början sa jag för ofta att Frans var en snäll bebis. Omgivningen också. Men så läste jag ett inlägg om en vän som hade kolikbebis som menade att hennes barn aldrig blev kallat för snäll, ungefär som att en bebis med kolik/”jobbig” bebis skulle vara motsatsen till snäll? Eller att alla andra barn som ej är som Frans skulle vara motsatsen till snäll? Sen dess benämner jag honom som ett lätt barn. Han är nöjd. Det känns mycket mer verklighetsbaserat också. Men så enkelt det är att kalla bebisar snälla, och så absurt det egentligen är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s