Napp-premiär

Kvart i två i natt hade ingen i familjen somnat än. Alva var pigg och Jens stod på knä över henne i sängen och skrattade. Kom och kolla! Jag stack in huvudet och såg hur A låg och vred huvudet fram och tillbaka och följde Jens med blicken när han flyttade sitt ansikte. Och så log hon. Vi var sååå exalterade! Efter en stund tröttnade hon och stirrade bara på den vita väggen istället. Då hade vi dessutom gått igenom uppsättningen med gosedjur också och viftat runt med och jag deklarerat att nu MÅSTE vi köpa ett babygym! Vill ju inte att vårt begåvade och försigkomna barn ska bli understimulerat…

Imorgon fyller A fyra veckor och därför stoppade jag in en napp i munnen på henne idag. Lite tveksam respons men hon var snabbt igång. Har blandade känslor för napp. Praktiskt att inte ha det avvänjningskriget senare men innan dess kanske just praktiskt? Kunna plugga igen. Just nu wäar hon ju bara lite ibland men kanske kommer skrikperioder senare där napp kan trösta? I alla fall blev jag nojig över att missa eventuella amningssignaler när hon låg i nestet med napp och gonade sig och hivade ner henne i knät och ”dukade fram”. Efter fem minuter sov hon och här sitter vi nu. Så mycket för den napp-barnvakten alltså.

Annonser

2 thoughts on “Napp-premiär

  1. Haha, jag trodde först att det stod nupp-premiär 🙂

    Alltså med facit i hand kan jag säga att napp är en livlina. Nu verkar ju Alva vara ett snällt barn, men vårt andra barn vägrade napp och använde mig som napp fram till tio månader. Vill bebisen ha napp så kan det rädda många annars otröstliga (mammor) situationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s