Det här med att amma

Igår var vi på Södersjukhusets amningsmottagning eftersom jag ville att Alva skulle lära sig amma utan napp. Hon har hela tiden tagit bra och stort tag men inte själv insett att hon är på rätt väg. Amningen blev till slut så jobbig med nappen (fysiskt men mest psykiskt) att jag tog paus och bara pumpade ut och gav ersättning på flaska efter stöd från SöS och BVC i några dagar. Men egentligen ville jag ju helamma, ”på riktigt”, och därför bokade vi en tid.

Jag bävade lite för besöket, sitta och amma ”on stage” och bli bedömd och prestera. Så kändes det. Jag var väldigt nära att sluta amma helt och bara ge ersättning istället. Jag har insett att det är något helt otroligt vad det ligger mycket prestation i att vara gravid, i att föda barn och i att amma. Samt mycket annat. Jag hade inte alls trott det innan. Det är synd eftersom det inte handlar om att prestera. Jag hade en relativt bra graviditet och är väldigt nöjd med min förlossning. Omgivningens reaktioner spelar också in. Min förlossning var snabb, lätt och okomplicerad. Födde på knappa 7 h och sydde två stygn. Tjoff. Omgivningen ohar och ahar och ger mig någon slags bekräftelse. Fast att en förlossning inte är en prestation på det sättet. Det var knappast min förtjänst att det gick fort. Det råkar bara vara så min kropp föder barn. Men visst, såklart känns det bra att ”vara bra på att föda barn” när vi odlar de värderingar vi gör.

Istället fick sig mitt självförtroende en knäck med amningen. En kan ha tusen olika sorts problem och det är inte mammans fel om amningen krånglar, ändå är det så många upplever det inklusive jag själv vilket alltså har förvånat mig. Innan tyckte jag det verkade överdrivet när jag hörde hur hårda mammor var mot sig själva angående amningen, men plötsligt förstår jag precis! Det ligger massor av bekräftelse i att vara mamma i det. När vi satt fast i nappträsket kände jag mig som universums uslaste mamma som inte kunde amma mitt barn på riktigt. Samtidigt gick inte A upp i vikt som hon skulle och självförtroendet var helt borta. Vi tillmatade med utpumpad mjölk och ersättning, en himla procedur. (Gör fortfarande innan vi vägt igen). Jag hatade nappen innerligt som fick hälften av mjölken att rinna vid sidan om.

Nu har vi ammat ett dygn utan napp. Jag är glad över att vi tog tag i problemet (måste inte vara en issue med napp men var för mig) tidigt. Jag är sån, som gärna tar tag i saker direkt. Det behövdes inte mycket hjälp från barnmorskan igår. Hon flyttade på en arm och fick mig att trycka Alva tätare mot mig när hon var på rätt spår. Och vips så ligger ungen och käkar som aldrig förr! Vi har fått höra att Alva hade lite svårt i starten just i och med vikten och att hon inte riktigt orkade och äntligen har hon blivit starkare!

Jag tror Alva ogillade nappen hon med. Nu släpper hon inte taget alls lika ofta, vevar inte så mycket med armarna och äter generellt lugnare. Hon har ätit alla mål sen igår utan napp. En gång i natt var det lite stök och då fick hon en slurk på flaska först och sen gick det bra. Jag tror vår tid med nappen är över nu.

Bemötandet på SöS var verkligen toppen och jag kan verkligen rekommendera dem. Även vår BVC- sköterska har varit så himla bra. Och – min man! Så med rätt backupp är vi ute ur nappträsket efter knappa tre veckor.

När Alva blir lite större slipper vi nog flaskan och tillmatningen också. Första gången vi gav ersättning tyckte jag det var skitjobbigt. 1) Kände mig som usel moder. Och jag satt och stirrade på henne och väntade på att hon skulle sluta andas, få världens magknip eller bli förstoppad. Inget av det hände. Alva var glad och sov sen som en stock. Nu tycker jag ersättning är värsta bra grejen! Vi vet att Alva blir mätt även om hon inte orkar suga/amma tillräckligt länge och jag har lättare att gå hemifrån och låta Jens mata. Ifall vi beräknar amningstiderna galet. Idag gick jag till exempel till gymmet precis efter att ha ammat. Jag hann hem till nästa önskemål om mat men om inte så hade det gått att lösa. Minskar stressen och ökar friheten för mig. Pumpa ut kan man såklart också!
Och ja nä, nån tuttförvirring av flaskan har det alltså inte blivit trots krokig startsträcka. Win.

Medan jag skrivit det här har Alva i omgångar ammat utan napp – samt bajsat typ tre. Börjar bli lite less och hoppas barnet ska somna snart av detta maratonätande och bajsande, och låta mig äta hamburgare och dricka ett glas Brolio! Måste ju fira att det äntligen har blivit mysigt att amma min bebis.

Den här bilden är tänkvärd tycker jag och värd att komma ihåg – kanske om man är lite less, eller har dåligt självförtroende.

IMG_1170.JPG

Annonser

One thought on “Det här med att amma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s