Genusmedvetet föräldraskap

Jag är med i en Facebook-grupp som heter Genusmedvetet föräldraskap. Jag blev jätteglad när jag snubblade över gruppen för ett par månader sedan eftersom jag tycker det är en så viktig fråga i föräldraskapet, att inte uppfostra sina barn utifrån kön utan som individer. Det håller nog alla med om mer eller mindre men hur det ser ut i praktiken brukar skilja sig åt. I alla fall.

Sedan jag gick med i gruppen har jag noterat att det är en fråga som ofta återkommer och den handlar om barnets kläder och gärna färg på dessa. Ofta är det en liten pojke som har traditionella flickkläder, till exempel kläder i rosa eller att han bär klänning. Det är små barn, 2-3 år, men de har valt själva. Alla i gruppen tycker att detta är bra men den som postat inlägget har alltid fått någon negativ kommentar om detta. Det kan även handla om pojkar med långt hår eller nu senast, en pojke med rosa nagellack. Tänker ni samma sak som jag nu? Merparten av inläggen handlar om att pojkar är typiskt flickiga och att detta uppfattas negativt. Ingen verkar ha problem med kortklippta flickor i säg baggy jeans. Jag blir så oerhört provocerad av att det alltid är sämre att vara tjej! Att det är killarna som väljer klänning det liksom hurras för i gruppen, som kliver över gränser, som gör något udda. Att vara en så kallad ”pojkflicka” däremot klingar inte särskilt negativt. Har inte sett ett enda inlägg om en flicka som är som en typisk pojke. Varför är rosa en dålig färg? Det har jag undrat förut.

En annan sak jag funderat mycket på är om vi skapar och främjar jämställdhet så mycket genom kläder och färger. Klänning är väldigt praktiskt när det är soligt och 30 grader, luftigt liksom, men mindre bekvämt om en ska spela fotboll. Då skulle jag sätta på mitt barn shorts istället. Själv råkar jag dessutom tycka väldigt mycket om just färgen rosa. Jag har haft svårt för att hålla mig borta från de rosa kläderna (alltså tjejavdelningen) när vi köpt barnkläder till Bäbbson. Vi har köpt en ljusgrå solsufflett fast att jag egentligen hade velat ha en rosa. Men i ärlighetens namn kände jag att om vi får en kille kommer jag inte orka säga varje gång vi är ute med vagnen ”nej det är inte en tjej, det är en kille.” Ljusblå sufflett var också finare en grå men för att välja något neutralt valde vi grå – och för att slippa samma meddelande fast tvärt om ”nej det är faktiskt en tjej.” Knäppt men enkelt. Men rosa i alla fall. Om vi får en kille kommer nog flera tycka att vissa av våra plagg är lite udda (även om vi framför allt satsat på barnkläder och inte tjej- eller killkläder), men ganska många av våra egna vänner kommer nog tycka att det är bra och lite coolt sådär att ”våga” ha rosa på en kille. Men om vi får en tjej och hon har rosa brallor, en sparkdräkt med rosa blommor etc då kommer vi ha satt på henne något väldigt könsstereotypt. Och det är inte bra! Eller? Jag kan sträcka mig till att de som generellt har mycket rosa på småtjejer också uppfostrar dem ”flickigt” på andra mer, negativa och mer betydelsefulla sätt. Typ fokuserar mycket på deras utseende, pyntar dem med accessoarer, säger att de är lugna/snälla/omhändertagande eller liknande och liksom stoppar in dem i en mall. Men om det stannar vid rosa, då är det inte färgen som spelar roll för jämställdheten.

Jag vill som sagt uppfostra mitt barn på samma sätt oavsett om det är en tjej eller en kille. Jag vill lära hen att hen har samma möjligheter i världen oavsett kön. (Sant eller falskt, den inställningen vill jag att hen ska bära med sig!) Nästa sommar ska vi bygga garage och jag vill att hen ska veta att både mammor och pappor kan bygga garage. Jens pappa ska hjälpa oss eftersom varken jag eller Jens är några byggmästare av rang. Jag såg ganska snabbt framför mig hur Jens och hans pappa släpar brädor, klättrar omkring och spikar medan jag tittar ut genom köksfönstret med ungen på armen och frågar om någon vill ha fika. Förmodligen i sällskap av min eller Jens mamma. Och jag kände bara NÄE! Jag är i ärlighetens namn inte superintresserad av garagebygge och jag tycker inte att alla i en familj måste kunna allt. Men dels är det en jäkligt skön känsla att kunna klara sig själv och inte vara beroende av en annan person. Det är bra för självkänslan tror jag om en kan laga sin egen middag och starta tvättmaskinen, trösta sitt barn och ha roligt med det, ha koll på familjens ekonomi, olika bankkonton och vad saker kostar. Om en glödlampa går sönder eller någonting behöver skruvas ihop är det bra att veta hur man gör. Det är bra att själv kunna köra bilen och ta sig dit en vill. Att tjäna egna pengar är grunden till precis allt. Och i det här räknar jag även in garagebygge. Jag vill att när Bäbbson blir en större men ändå liten person ska veta att både mammor och pappor kan bygga garage och att både mammor och pappor kan baka urgoda kolakakor till fikat. (Jens bakar jättegoda kakor). Både mammor och pappor kan blåsa på skrubbsår och både mammor och pappor kan trösta när första pojk- eller flickvännen har gjort slut. Så att sen när Bäbbson blir ännu lite större och är låååångt från att vara en Bäbbson mer känner att jag, jag kan göra och vara precis den jag vill. En bra start är kanske att låta hen ha vilka kläder och färger hen vill, men jag tror arbetet är långt i från färdigt om en nöjer sig med det.

Och ja – det kommer säkert vara sktisvårt att vara en bra förälder på alla möjliga sätt. Men jag tänkte försöka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s