Kvinnoporträttet i Monica Z

Vi kom på här om kvällen att vi aldrig såg Monica Z när den var aktuell. Den fick ju ruggigt bra kritik och även om min kusin (som jag oftast håller med) tyckte att den var ganska överreklamerad tänkte vi att det ändå vore kul att ha sett den. Av mig får Monica Z tre starka biostolar av fem. Det som drar ner betyget har egentligen inte så mycket med filmen i sig att göra, men det känns som att jag redan har sett den här filmen sådär en tio gånger. Det var en väldigt typisk ”en film om en stor artists liv”. Men, att det inte blev mer än tre biostolar berodde framför allt på hur man valt att avsluta filmen. Också väldigt typiskt och det avslutet har jag väl sett en miljon gånger nu! Om du inte har sett Monica Z och har tänkt att se den – sluta läs här.

Under hela filmen gjordes tydligt att Monica Z var och ville vara en självständig person, en kvinna som gjorde sin grej och som inte tänkte nöja sig med lagom. Hon ville tjäna sina egna pengar och de män hon föll för var solospelare. Lagspelare var inte intressant. Basisten Sture var just en sådan lagspelare men ganska tidigt stod det klart för tittarna att han gärna ville vara mer än kompis med Monica. Och som tittare förstod man att även Monica egentligen gillade Sture också. Det tog dock ganska lång tid för Monica, några år närmare bestämt, innan hon kom på detta.

Jag ville verkligen att Monica skulle upptäcka Sture. Han var ju den bra killen! Fick även vissa egna flashbacks eftersom det tog mig cirka fyra år att fatta det Jens redan fattat, att vi var varandras kung och drottning JU. Så jag satt där och hoppade och liksom bli ihop med Sture nu! Och det blev hon till slut. Men att hon blev det fick alldeles för stor del i filmen, eller kanske för stort värde. Innan Sture stod hon på ruinens brant, var alkoholiserad och höll på att förlora sitt skivkontrakt och så vidare. Men! Så insåg hon att det var Sture hon skulle ha och de gifte sig äntligen med pompa och ståt! Och så var filmen slut. Jaha? Alltså måste alla filmer ur ett kvinnoperspektiv sluta med att kvinnan i fråga gifter sig? Måste det alltid vara lösningen på alla problem och det ständigt återkommande, och självklara, lyckliga slutet. Att hon träffar en man, gifter sig och kommer i hamn. Utan man blir du aldrig hel som kvinna tycks vara budskapet. Varenda romkom slutar så till exempel. Även serier som Sex and the city vars hela idé var att porträttera ”starka, självständiga, singelkvinnor” slutade till slut, om än i filmformat, på samma sätt. Efter en jävla massa om och men får Carrie ÄÄÄÄNTLIGEN sin Mr Big och de lever lyckliga i alla sina dagar etc etc. Ursäkta men jag blir verkligen så jävla less.

Annonser

2 thoughts on “Kvinnoporträttet i Monica Z

  1. Älskade Monica Z (mest på grund av skådespelarinsatsen från Edda) men störde mig också som fan på slutet. Dessutom var ju inte Sture den siste mannen i hennes liv. Nu var det ju inte filmen en korrekt återspegling av hennes liv, men ändå. Hade varit så mycket roligare om filmen inte hade det där Askunge-slutet.

    1. Håller med om att Edda var bra! Och precis, Sture var ju inte den sista, men det var som att det var den känslan de ville skapa. ”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s