All over the place

Bebisen är fortfarande kvar i min mage – om det är någon som undrat.

Vi har varit på specialistmödravården, Astrid Lindgrens barnsjukhus eller förlossningen varje dag sedan i onsdags. Både jag och Bäbbson är satta under lupp och känslorna är lite all over the place som prins Daniel skulle ha sagt. Imorgon har vi ledigt från läkarbesök och det känns himla skönt. På måndag fortsätter det. När man har haft en helt okomplicerad graviditet i 37 veckor känns det jättekonstigt att plötsligt vara en riskgraviditet. Nyss var jag så cool inför förlossningen, laddad verkligen, och nu känner jag mig mest less och snuvad. Jag vaknar med en besviken känsla på mornarna.

Hur Bäbbson ska komma ut är fortfarande oklart. I onsdags blev vi felinformerade och inget har tagits beslut om än, förutom att vi medicinerar Bäbbson via mig nu. Jag slapp läggas in vilket jag är väldigt, väldigt glad för. Tanken på att inte få sova hemma i min säng och äta min egen frukost blev världens grej för mig. Det var skönt att ingen ifrågasatte utan bara sa okej. Jag är i alla fall inte sugen på att förlösa min bebis på varken det ena eller det andra sättet längre men ut måste hen ju. Om cirka tre veckor. Vilket känns som ingen tid alls att förbereda sig inför de nya omständigheterna. Att föda i vatten på BB Sophia som var vår ursprungsplan är bara att glömma och sedan i onsdag har jag inte läst någon mer förlossningslitteratur. Redan tre veckor i förväg säger jag alltså klassikern ”nu skiter jag i det här och åker hem, ni får göra vad ni vill”. Det enda jag vet är att jag kommer behöva föda på Karolinska. Alla där har varit jätteproffsiga, snälla och supergulliga. Men miljön är ju en helt annan än på till exempel BB Sophia eller BB Stockholm. Som jag har förstått sig skiljer sig även inställningen till medicinsk smärtlindring en del. Karolinska är helt enkelt mer medicinskt och mer gula landstingsfiltar. Det är inte lätt när man mentalt förberett sig för något i flera månader och när det är tre veckor kvar plötsligt ställa om fullständigt. Det hela känns just nu som fel sorts utmaning.

Jag har inte riktigt bestämt hur många detaljer jag har tänkt dela med mig av på bloggen. Jag är gärna personlig men inte för privat. Men jag är ganska säker på att jag kommer skriva mer om Bäbbsons hjärta och hur jag känner inför allt inför förlossningen. Om Bäbbsons hjärta inte styr upp sig blir det ett planerat kejsarsnitt längre fram. Börjar hens hjärta slå i takt i och med medicineringen är det fritt fram för en vanlig förlossning. Men jag vet inte om jag törs eller vill det längre med vår nya historia. Kommer jag kunna koppla av och lita på kroppen och min barnmorska med mitt nya facit? Det kanske låser sig totalt och slutar med sugklocka. Ska jag be om ett planerat snitt ändå? Säger de ja? Och det finns ju nackdelar med snitt också. Verkligen. Som sagt, jag är inte sugen på något av det längre. Pest eller kolera. Framför allt vill jag ha en plan. Jag vet att planen alltid kan ändras oavsett, för alla, men som det är just nu, det är inte kul. Säger en person till ”men på nåt sätt kommer ju bebisen ut” stryper jag hen.

I övrigt har vi försökt göra lite normala saker mellan varven. Igår träffade vi en kompis vi inte sett på evigheter och drack drinkar på en takterrass med utsikt över hela Stockholm. Det var jäkligt skönt att göra något vanligt och byta ut den gula landstingsfiltsmiljlön och träffa människor som inte vet något om allt som hänt. Att som vanligt bara få höra att ”Va, bara tre veckor kvar?! Men din mage är ju så liiiteeen (har utvecklats till en klassiker)” och ”Du går verkligen precis som vanligt, på håll syns det inte att du är gravid!” (Också en klassiker ihop med ”bakifrån syns det inte att du är gravid”). Istället för att kolla CTG-kurvor. På vägen hem gick vi till vår favoritrestaurang och där vi också råkade vara på vår första dejt för något som känns som en hel evighet sen. Idag var min familj här på afternoon tea. Roligare än bara ”fika” plus att man kan baka bröd och fler sorters kakor då! Har även tröstshoppat lite fler bebiskläder. Vi behöver inga men jag behövde göra roliga bebissaker också så vi kom hem med en liten sparkdräkt och en till body.

BildBland annat fanns det hemkokad lemonad under vår afternoon tea idag!

Annonser

6 reaktioner på ”All over the place

  1. Inte ALLS samma situation, men förstår ändå dina känslor till viss del. Kände likadant i slutet av min graviditet, bara besvikelse, jobbigt och att jag ville bo under en filt och vakna när allt var över. Det är väldigt psykiskt påfrestande att känna så. Kram och hoppas du slipper klämkäcka kommentarer från och med nu (och det är okej att ryta ifrån).

    1. Ja, vakna när allt är över! Här har man burit runt, byggt ihop och livnärt detta barn i nio långa månader och den här avslutningen, ska det vara tacken det? Tänker mycket på ett ev snitt och om jag rullas till uppvak medan jag fortft är bedövad och att Jens och bebisen tydligen är någon annan stans då. Min bebis! Inte med mig! Blir vansinnig av tanken att det inte är jag jag jag efter all denna tid och allt jag har och ska utsättas för som inte får bebisen först. Reptilhjärnan har fullständigt tagit överhanden.

      1. Jag förstår att det är skitjobbigt! Men – fördelen med planerat snitt är väl just att man inte blir sövd och slipper ligga på uppvak utan kan vara med bebis hela tiden?! Och jag vet att det inte är en tröst, men bebislivet är nog så här, fullt av tråkiga (och fantastiska!) överraskningar. Jag födde vaginalt men hamnade ändå på uppvak flera timmar utan bebis. Hoppas du får en plan snart och kan landa mjukt i den!

      2. Moa: Nä jag blir inte sövd, men de kallar det för ”uppvak”. (På engelska säger man recovery, ett mer passande ord). Det är lite olika hur rutinerna ser ut. Mår bebisen dåligt skiljs man såklart åt men annars brukar man få ha den hos sig direkt. Sen skiljs man antingen åt med mamma till uppvak och pappa och bebis till BB eller så får hela familjen vara på BB direkt. På BB Sophia skiljer de ALDRIG på mor och barn utan båda får vård på samma plats. På KS har de inte de rutinerna så det kan bli lite vilket som.

  2. Tänker på er! Jag läser allt du skriver och håller tummarna för att allt ska gå så bra det bara kan med dig och bebis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s