På dejt med Fredrik Reinfeldt

Jag fortsätter att detaljstudera min gravidapp fast att jag snart kan den utantill. Enligt den är det vanligt med ”starka drömmar” just nu. Och det har jag ju faktiskt hört talas om innan. Själv drömmer jag dock inte så mycket just nu, värre var det faktiskt ganska tidigt i min graviditet. Jag drömde fruktansvärda mardrömmar varje natt som turades om att överträffa varandra. Det var blod, splatter, krig och halshuggningar. Jag var aldrig med i drömmarna själv utan det var mer bara som att titta på en riktigt ruggig skräckfilm. Kunde för mitt liv inte begripa varifrån alla dessa hemska scener kom från.

Splatterfilmerna har fortsatt att utebli sedan ett bra tag, däremot var jag på dejt med Fredrik Reinfeldt i natt?! Från början skulle jag egentligen göra en intervju med honom, jag träffade honom som journalist, och vi satt ensamma i ett vackert rum med snidade möbler och ett öppet fönster med sommar utanför. Men ganska snart förändrades scenen och det var inte längre någon direkt intervju utan jag märkte att Reinfeldt satt och småflirtade med mig. Väldigt diskret men dock. I drömmen var han även väldigt kort, det minns jag väl. I övrigt var han sig lik. Jag försökte ta en bild av oss och lägga på Instagram men telefonen krånglade. Plötsligt var vi på typ en dejt och jag var sååå smickrad över uppmärksamheten. (Ehh…*) Efter massor med om och men lyckades jag öppna Instagram men däremot inte vända på kameran för att ta en selfie av mig och Freddan. Som jag kämpade! Men mina tankegångar, fingrar och telefonen var sega som kola. Nu började det bli bråttom för jag hade någon tid att passa. Men jag ville absolut ta bilden och det gick bara inte. Till slut kom jag iväg, efter sju evigheter, men utan bild. Jag hade inget val annat än att lämna statsministern bakom mig och kasta mig mot tåget. Jag var långt bort, långt söderut på gröna linjen, och velade över hur jag snabbast skulle ta mig till min slutdestination. Till slut var jag framme någonstans men insåg att jag inte hunnit äta. For in på en Pressbyrå men där fanns ju bara socker, ingen mat. Jag var tokstressad men kunde bara inte bestämma mig för vad jag skulle ha. Jag velade och var sådär kolaseg igen. Till slut valde jag en Sportlunch och sen var drömmen slut.

Frågor på det?

* I verkligheten är Reinfeldt kanske den sista politikern jag skulle vilja gå på dejt med och hans parti får heller ingen röst av mig – bara för att förtydliga det än mer obegripliga i denna dröm.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s