Vilken galen dag det blev!

I morse var vi alltså hos barnmorskan för en sån vanlig rutinkontroll. Jag har haft en helt normal och okomplicerad graviditet och vartenda besök hos barnmorskan har i princip gått ut på att fortsätta bekräfta detta. Jag förväntade mig samma sak idag, en mage vars storlek tickar på i lagom takt och fina hjärtljud. Lågt socker, men taskigt järnvärde förstås. Efteråt skulle jag på gravidmassage, ta en fika och ha en skön eftermiddag. Men direkt barnmorskan satte dopplern mot magen hörde jag att det lät annorlunda än det brukade. Alla som hört ett fosterhjärta slå vet att det låter som en liten galopperande häst. I dag lät det snarare som en skenande häst. Ibland lugnade ljuden ner sig bara för att strax därpå skena iväg igen. Så hade det aldrig låtit tidigare. Jag tänkte inte så mycket mer än det, än att såhär ska det ju inte låta. Med en gång blev jag bara väldigt här och nu. Barnmorskan fortsatte att lyssna och frågade om det kändes som att barnet rörde mycket på sig. Nix, tvärt om, ingen cirkusuppvisning att skylla på. För att att ta det säkra före det osäkra ringde hon till BB Sophia där vi är listade och bad att vi skulle få komma in och göra ett CTG.

Vi fick tid med en gång och åkte raka spåret dit. Vi har ju redan varit där en gång på grund av att jag inte känt fosterrörelser på ett bra tag för några veckor sedan. Då lyssnade de på hjärtljuden och gjorde ett ultraljud men allt såg fint ut, bebisen hade nog bara en lat dag och vi fick åka hem. Totalt odramatiskt. Jag väntade mig ett liknande scenario idag när jag kopplades upp mot CTG:n (fortfarande kunde jag hinna till min efterlängtade massage!) Direkt hördes de skenande hjärtljuden som snart kom att dyka upp och ner om vartannat. Undersköterskan hämtade en barnmorska som hämtade en läkare. Det här kanske skulle ta lite tid ändå. Och vad sjutton var fel? Jens fick ringa och boka om massagetiden till fredag och jag hann tänka att på fredag kanske jag har en bebis i famnen istället för i magen.

Vi fick byta rum och göra ett ultraljud. Allt ser bra ut bekräftade läkaren, hjärtat är fint men slår väldigt fort. För fort. Istället fick vi en remiss till Ultra Gyn i huset bredvid som även de tog emot oss direkt. Upp på nästa brist, på med ny gelé och ännu ett ultraljud, den här gången av en ultraljudspecialist. Han tittade länge och väl, mätte och tog bilder. ”Det finns inga missbildningar på hjärtat”. Tid för att andas ut. Däremot fanns en störning i förmakets rytm som slog för fort, något kammaren inte vill hänga med på och så blir det otakt och onormala rusningar. Läkaren förklarade det här mycket bättre men ändå klart förvirrade gick vi ut därifrån med en ny remiss. Imorgon ska vi till Astrid Lindgrens fosterkardiologi. Vi visste inte ens var Astrid Lindgren ligger och jag tog upp telefonen och googlade. Karolinska okej.

Resten av eftermiddagen tillbringade jag med att googla arytmi hos foster, luska reda på information och biverkningar av medicinerna det kanske innebär samt hjärtproblematik i största allmänhet. Jag tror faktiskt jag blev lite klokare! Inte en enda träff på Familjeliv fick jag (!) men däremot på olika läkartidningar etc. Otakt hos hjärtat och rusningar är tydligen inte helt ovanligt och handlar om en omognad i hjärtat som oftast försvinner av sig själv. Läkaren på BB Sophia trodde jag skulle få medicin direkt, som i sin tur påverkar bebisens hjärta att lugna ner sig, för att det inte ska bli något vi går och dras med och som senare skulle kunna börja påverka bebisen negativt. Just nu mår hen inte dåligt av detta. Ofta upptäcks arytmi först när barnet är fött och mår barnet inte dåligt låter man det vara. Bara i extrema fall behöver man operera men medicinering är tydligen vanligare. Bland alla de hjärtfel och problem jag läst om idag låter detta helt klart som ett att föredra. Har inte hittat ett enda fall som lett till komplikationer eller men längre fram.

Jag är egentligen inte speciellt orolig efter allt jag läst och utifrån det man sagt till oss idag. Faktiskt är jag förvånad över mitt obotliga lugn ändå. Jag har varit lugn hela dagen, trott att det ska gå bra men samtidigt ställt in mig på att tja, jag kanske får komma hit imorgon och göra ett tidigt snitt? Mitt i allt känns ju min mentala inställning till allt ihop som något jag kommer kunna ha glädje av under själva förlossningen. Jag är här och nu och öppen för det mesta men tror att det oavsett kommer att gå bra. Jag är faktiskt rätt cool när det gäller.

På tal om förlossningen frågade jag den sista läkaren specifikt om det och han svarade lugnt att jaha, ja jag ser framför mig en helt vanlig förlossning och att det här inte kommer påverka barnet när det är fött. No worries. För honom var det så självklart att han inte ens gick in på det innan jag uttryckligen frågade.

Men Astrid Lindgrens fosterkardiologi? Jag vill helst inte vara en av dem som sitter i det väntrummet. Självklart hade jag hellre sluppit allt det här och precis som innan i lugn och ro bara väntat in den stora finalen. Jag hade ingen lust att släppa iväg Jens när vi var klara för idag men med en ny tid imorgon. Han fick sitta hemma i soffan och jobba resten av eftermiddagen, något jag uppskattade helt otroligt. Inte alldeles smidigt för honom av olika anledningar men han ställer alltid upp för mig. Världens bästa kille.

Sist av allt vill jag stämma in i kören av de som hyllar barnmorskorna och läkarna i den svenska förlossningsvården. De är så proffsiga, snälla och urgulliga allihopa, ja till och med roliga, mitt i allt allvar. Snabbt får man hjälp, man tas på allvar och sist men inte minst, man betalar inte en krona själv. Under sådana förutsättningar betalar jag gärna skatt.

Nu ska jag fortsätta botanisera i alla de babyboxar och goodiebags vi fått på olika håll de senaste dagarna. Små sockar och mössor trängs med blöjprover, oljor, tidningar och gud vet allt. Känns fint att få ägna sig åt något gulligt och mysigt innan kvällen är slut!

Bild

Annonser

3 reaktioner på ”Vilken galen dag det blev!

  1. Men gud vilken dramatik! Låter väldigt betryggande att du inte hittade hemska storys på Familjeliv, där finns ju annars ALLT hemskt. Det låter även betryggande att du är så lugn och cool 🙂 Håller tummarna för att allt ser bra ut med bebbens hjärta! Kram

  2. Åh jag får minnen från mitt första barn för 3,5 år sen. Hon hade varit väldigt lugn i magen, inga fosterrörelser alls på 1 dygn, och i vecka 39 och jag ringde till förlossningen och åkte in direkt. Väl där blev det ett himla liv i magen direkt, nästan lite pinsamt tyckte jag, men, det visade sig vara för mycket liv…Hjärtat låg på mellan 150 och upp till 180-190 slag/min i 30 min, vilket ju är alldeles för högt. Jag fick åka tillbaka på flera kontroller men då var det lugnt igen. Kanske var samma sak som du beskriver? Hur som helst gick all bra sen, normal förlossning och friska barn. Skönt att du känner dig lugn, det underlättar sista tiden. Lycka till med förlossning!

  3. Ja verkligen dramatik! Det där med omoget hjärta känner jag igen dock. Linnea hade ett extra slag hon så vi skickades också på kontroller och grejer. Dock tidigare än i ert fall, redan i femte månaden. Behövde dock ingen medicinering, det stabiliserade sig av sig självt och de sa samma till oss, att det inte var helt ovanligt att hjärtat inte var färdigutvecklat. Och att man kan leva med det även som vuxen utan problem. De håller generellt stenkoll på bebben under förlossningen så det är nog inga problem. Som sagt, från och med förlossningen kommer ingen vara intresserad av ditt välmående längre, då är det bara bebben som gäller! (Åkej, jag raljerar lite men du fattar…) 🙂 Bra att du är cool! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s